Initierat.

2018-04-19 11:05
Bild: Richard Drew/AP

Riskkapitalister håller Spotify flytande

Om det inte vore för stimulansåtgärderna i kölvattnet av den amerikanska bankkrashen 2008 är det tveksamt om förlustföretaget Spotify hade kunnat överleva i tolv år.

Det skriver Rasmus Fleischer som analyser framgångsföretagets potential att flippa – eller floppa.

Tolv år efter sitt grundande har Spotify kommit att dominera musiklyssnandet i Sverige. Flertalet vuxna svenskar är inte bara användare av tjänsten, utan har indirekt även investerat pengar i Spotify via de stora pensionsfonderna. Inget annat svenskt företag omhuldas heller lika varmt av politiker från vänster till höger. Trots att Spotify bara anställer omkring tusen personer i Sverige, står det som symbol för framgångsrikt företagande. Om vi bara kunde få fram fler företag som Spotify, sägs det ofta, är framtidens välstånd tryggat.
 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8



Efter att ha noterats på New York-börsen värderas nu Spotify till en bra bit över 200 miljarder kronor. Det är mer än anrika företag som Ericsson och H&M, vilka år efter år levererar stora vinster till sina aktieägare. Spotify har däremot aldrig gjort en krona i vinst. Tvärtom har förlusterna bara vuxit i takt med antalet användare. Skutan har hela tiden hållits flytande genom ständigt större tillskott av riskkapital. Att detta alls varit möjligt, att förlustföretaget Spotify kunnat få en så astronomisk värdering – det säger någonting om tillståndet i den samtida kapitalismen.

Finansiellt undantagstillstånd

Spotify har nämligen vuxit fram i ett slags finansiellt undantagstillstånd. Tjänstens officiella lansering, hösten 2008, skedde bara några veckor efter att den amerikanska storbanken Lehman Brothers gått omkull. Det globala finanssystemet befann sig i fritt fall och affärstidningarna frågade sig om kapitalismens dagar nu var räknade. Spotify hade redan säkrat pengar från riskkapitalister för att kunna möta skivbolagens krav på förskottsbetalning, men om förhandlingarna hade dragit ut i bara någon vecka till så hade historien kunnat få ett helt annat slut.

Finanskrisen formade Spotify på minst två sätt. För det första tvingades man motvilligt att ge upp sin ursprungliga affärsidé: att bygga en rent reklamfinansierad tjänst. Från början hade det inte funnits en tanke på att användarna skulle betala för musik. De två grundarna Daniel Ek och Martin Lorentzon hade båda sin bakgrund just i reklambranschen och den ursprungliga affärsidén kretsade just kring reklam – musiken kom in mer som ett sätt att locka publik åt reklambudskapen. Men grundarnas makt över Spotify är mycket inskränkt. Gång på gång har de tvingats skriva om sin strategi i enlighet med de krav som ställts av skivbolag och riskkapitalister.

Investerare tvingades till risker

Att riskkapitalisterna fortsatte att ösa pengar i förlustföretaget Spotify måste också sättas i samband med finanskrisen. Centralbankernas svar blev ju att föra en extremt expansiv penningpolitik där räntor har pressats ner under noll medan biljontals kronor har injicerats rakt in i finansmarknaderna. Resultatet: investerare har tvingats att ta allt större risker för att få avkastning. Riskerna har inte minst sökts inom nya teknikföretag som hänvisar vinsterna till en obestämd framtid – som Spotify. Om det inte vore för dessa stimulansåtgärder är det tveksamt om förlustföretaget hade kunnat överleva i tolv år. Nationalekonomerna är dock överens om att de låga räntorna för med sig bieffekter. De resulterar i vad man kallar ”felinvesteringar”. Efter hand blåser de billiga pengarna upp bubblor som är dömda att spricka. Men hur stora smällarna blir, eller var de briserar, går inte att säga på förhand. Men det är högst sannolikt att även populära nättjänster kommer att påverkas.

Vi befinner oss i ett skifte

Tio år efter finanskrisens utbrott tycks vi befinna oss i ett skifte. Donald Trump sänker företagsskatterna vilket gynnar de företag som redan går med vinst. Samtidigt driver det på inflationen så att centralbanken måste svara med höjda räntor. I det nya läget blir dagens pengar mer värda än morgondagens. Verkliga jättar som Apple och Google kan bli ännu mer lönsamma. Men det kan bli svårare att driva förlustföretag på vaga löften om framtida vinst.

Det är ännu för tidigt att säga om Spotify i det längre perspektivet kommer bli en flipp eller en flopp. Det höga börsvärdet signalerar att det knappt finns någon mellanväg. Enda sättet att rättfärdiga fortsatta förluster inför marknaden är med ett löfte om framtida världsherravälde. Närmast till hands ligger tanken på att Spotify ska uppnå ett globalt monopol på musik – ungefär som Googles monopol inom webbsökning. Vägen dit skulle gå genom att Spotify köper upp andra företag i musiksfären, för att på sikt manövrera ut de traditionella skivbolagen och börja ge ut musik på egen hand. Så länge som skivbolagen kontrollerar all musik kommer det nämligen att bli svårt att uppnå lönsamhet i en musiktjänst som Spotify. Även om de skulle lyckas höja månadsavgiften från 100 till 200 kronor, skulle det bara leda till att skivbolagen höjde sina ersättningskrav. De har ju makten att stänga ner hela tjänsten genom att inte bevilja förnyade licenser. Att komma förbi dem blir inte lätt.

Ett alternativt scenario är att Spotify köps upp eller går samman med någon annan nätjätte, för att bilda ett företagsimperium som integrerar mjukvara, hårdvara, underhållning och storskalig övervakning av användarbeteenden. Musiken blir då mer av ett lockbete och behöver inte bli lönsam på egen hand. Men även i detta fall bygger lönsamheten på en rörelse mot ännu större monopol än de som i dag kontrolleras av Facebook och Google. Spotifys höga värdering går knappast att tolka som annat än som marknadens dröm om framtida monopolvinster.

Har ändrat karaktär

Inget av dessa scenarion förefaller särskilt lockande för den som värderar musikalisk mångfald och nyskapande. Visst har Spotify – likt fildelningsnätverken, eller Youtube – bidragit till att tillgängliggöra musik. Men under årens lopp har tjänsten också ändrat karaktär, till att allt mer aktivt kontrollera vilken musik som når fram till lyssnarna. Nyckeln till framgång i musikindustrin ligger nu i att hamna på Spotifys egna spellistor, som på många sätt verkar likriktande och där de stora skivbolagen köper företräde åt sina artister.

Är det sunt att låta ett enda företag koncentrera så mycket makt över en kulturyttring? Personligen svarar jag nej. Meningsfull musik måste i längden hitta alternativa platser för att frodas.

Rasmus Fleischer

Rasmus Fleischer är forskare i ekonomisk historia vid Stockholms universitet. Tillsammans med Pelle Snickars har han författat boken ”Den svenska enhörningen: storyn om Spotify” som i dagarna utkommer på Mondial förlag.