Nu har dollarn blivit 35 procent dyrare jämfört med 2014. Det här är en större förändring än det ras kronan gick igenom 1992, då den föll 25 procent när den började ”flyta”. Det här gör att kronan i dag är en av de billigaste valutorna för de stora hedgefonderna, som jobbar med att köpa valutor och spekulera i deras rörelser. Men till skillnad från tidigare beror kronans förändring inte på att ”marknaden” reagerat på kronans värde, i stället är det politiska beslut från Riksbanken som styrt så att kronan blivit mindre värd. Genom att besluta om minusränta och samtidigt köpa statspapper pressar riksbanken kronan så mycket de kan.
Målet är officiellt att skapa inflation i ekonomin. En inflation på några procent ska öka människors vilja att använda pengarna och därmed få fart på konsumtionen och ekonomin. Utan inflation blir ju pengar mer värda av sig själv och människor har dem ”i madrassen” i stället för att de sätts i omlopp, enligt teorin. En inflation gör också att det stora skuldberget i Sverige minskar lite från år till år. För privata låntagare är det ingen förbättring, eftersom man privat bara får högre ränta. Men för staten och stora företag kan det vara en stor lättnad, då man har långa lån med fast låg ränta. Riksbanken påstår också att höjd inflation ska bromsa bostadspriserna, men det finns inget som säger att bristen på bostäder försvinner bara för att man har inflation. För bostadsköpare gäller att man tvingas köpa för att få någonstans att bo. Med eller utan inflation stiger priserna.
Att kronan sjunkit 35 procent mot dollarn har dock några andra effekter. För det första kan lata exportföretag jubla i styrelserummen. Utan att anstränga sig kan man nu sälja billigt på världsmarknaden. Exportindustrin ler, vapenindustrin ler, pappersindustrin ler. För det andra får du som konsument betala genom högre importpriser. Det betyder att svenska folket, särskilt de med lägre inkomst, drabbas av högre priser på mat och konsumtionsvaror. I vissa fall har du inte märkt det (bensinpriset har fallit trots den dyrare dollarn då oljepriset rasat globalt) i andra fall har du fått betala mer för kläder eller mat.
Men det värsta med Riksbankens extrema politik med minusränta och nedpressad krona är att den håller i gång, och utökar, en finansbubbla i Sverige. När det inte finns någon möjlighet att spara genom att köpa obligationer (som ju har noll i ränta) eller spara i bank (som har noll i ränta) tvingas människor spela på börsen eller, för de mer pengastinna, spela på valutaförändringar. Kostnaden för det här riskerar att bli mycket mycket större vid nästa finanskrasch, än fördelarna med att ha fått någon enstaka procent i inflation. Samtidigt innebär den låga räntan att man pressar fram en fortsatt bostadsspekulation. Riksbanken spelar högt. Kanske för att man haft så fel förut. För bara några år sedan jobbade de aktivt för att bromsa en inflation som inte fanns. Resultatet då blev högre arbetslöshet för att Riksbanken ville minska löneökningarna.
Men ska inte valutorna ”flyta”? Nej, den politiken övergavs med finanskraschen 2008. Sedan dess har världens centralbanker försökt styra valutorna med minusräntor och gigantiska lån, först till banker och sedan till stater (genom att köpa obligationer). När ett land ”lyckas”, innebär det lägre valuta och starkare export. Men en ekonomi där alla försöker slå alla i valutaracet leder bara till ökad valutaspekulation i världen. Just nu får du betala priset genom högre importpriser.
Om ett tag får du betala genom högre skatt för att rädda ännu en kraschad ekonomi.
Sanningen om Riksbanken är nog att den inte klarar jobbet. Det ekonomin behöver är inte manipulationer av kronan eller räntan, det som behövs är stora gemensamma investeringar. Nyckeln ligger hos politiken. Men i dag motarbetas den av Riksbanken som jagar sina egna kurvor och prognoser. När man haft fel i tjugo år är det väl lika bra att fortsätta ha fel några år till. Är tanken.
