Nu har dollarn blivit 35 procent dyrare jämfört med 2014. Det här är en större förändring än det ras kronan gick igenom 1992, då den föll 25 procent när den började ”flyta”. Det här gör att kronan i dag är en av de billigaste valutorna för de stora hedgefonderna, som jobbar med att köpa valutor och spekulera i deras rörelser. Men till skillnad från tidigare beror kronans förändring inte på att ”marknaden” reagerat på kronans värde, i stället är det politiska beslut från Riksbanken som styrt så att kronan blivit mindre värd. Genom att besluta om minusränta och samtidigt köpa statspapper pressar riksbanken kronan så mycket de kan.
Målet är officiellt att skapa inflation i ekonomin. En inflation på några procent ska öka människors vilja att använda pengarna och därmed få fart på konsumtionen och ekonomin. Utan inflation blir ju pengar mer värda av sig själv och människor har dem ”i madrassen” i stället för att de sätts i omlopp, enligt teorin. En inflation gör också att det stora skuldberget i Sverige minskar lite från år till år. För privata låntagare är det ingen förbättring, eftersom man privat bara får högre ränta. Men för staten och stora företag kan det vara en stor lättnad, då man har långa lån med fast låg ränta. Riksbanken påstår också att höjd inflation ska bromsa bostadspriserna, men det finns inget som säger att bristen på bostäder försvinner bara för att man har inflation. För bostadsköpare gäller att man tvingas köpa för att få någonstans att bo. Med eller utan inflation stiger priserna.