Wallenberg har historiskt agerat genom att andra ­direktörer fått fronta, så när släkten öppet tog makten över Svenskt Närings­liv så var det för att man hade nya behov.

Wallenberg har slagits för att släppa in SD i finrummet och för att bromsa energirevolutionen med vind och sol för att istället återgå till kärnkraft och stora centraliserade kraftverk. 

Man lyckades med det första. Ulf Kristerssons är statsminister på SD:s nåder. Kärnkraften ska nu statligt subventioneras så den kan byggas, nej, det är inte beslutat än – Wallenberg vill via Svenskt Näringsliv troligen ha med Social­demokraterna på tåget innan en investering då risken annars är för stor.

Men vad är det som egentligen ligger bakom det politiska lobbyarbetet, det är knappast ökade skattesänkningar som man behöver i ett land utan förmögenhetsskatt och låga kapitalskatter?

Turkietresan förklarar det hela bättre.

För Wallenberg är gynnandet av och stödet för de egna stora exportindustrierna det viktigaste.

Som påtryckningsgrupp i förhandlingar med Erdogan kring anslutningen till Nato – som är en enorm möjlighet för Wallenbergs militärindustri – kan familjen öppna dörrar in i den korrupta turkiska staten men också göra affärer för egen del.

Det är rätt absurt att direktörerna är med som en slags välvillig gest i det där gisslanddramat som Nato anlsutningen blivit.

Det är precis som när man försökte få igenom affärer med diktaturen Saudiarabien, det var Wallenbergs män och regeringen som jobbade tillsammans. Den gången avslöjades korruptionen, nu glöms den bort i jakten på trofén som Nato ska vara.

Att statsministern åker till förhandling med sex Wallenbergsdirektörer som sällskap är odemokratiskt, olämpligt och mycket genant för den som tror på ett demokratiskt system där staten inte sitter kidnappad i båten av kapitalet.

Men nu gör den uppenbarligen det.

Läs mer: Wallenberg hängde med statsministern till Erdogan