Netflix, Facebook och Nivea är några av de företag som kompenserar sina klimatutsläpp genom att betala företag som lovar att minska utsläppen någon annanstans. Ett hajpat projekt handlar om att få boskapsskötare i norra Kenya att rotera sina djur snabbare. På så vis överutnyttjas inte jorden och kol binds i marken. Under en 30-årsperiod beräknas detta projekt lagra mer koldioxid än hela Sveriges årliga utsläpp. Pengarna från storföretagen går i stor utsträckning till lokalbefolkningen. Det låter som att det bara finns vinnare.
Hajpen dog i våras. Organisationen Survivalist International och en mediegranskning av tyska Die Zeit visade att det snarare är så här: Antagandet att jorden i norra Kenya är överutnyttjad är taget ur luften, metoderna för att göra något åt det tvivelaktiga, kontrollerna för att se om detta är något mer än ett luftslott är rätt så hopplösa – och görs av ett företag som gärna säger att allt går bra, för då fortsätter pengarna från Netflix och de andra att rulla in. Die Zeit tog del av tusentals kartor som skulle visa hur boskapen förflyttade sig, det vill säga säkerställa att kolet i jorden ökar. Kartorna är en salig röra av handritade prickar, pilar, kvadrater och stjärnor som ingen kan förklara vad det tillsammans betyder.
Projektet pausades i väntan på en intern granskning. Det hela blev ytterligare en motgång för en kritiserad klimatkompensationsbransch. Efter decennier av kritik mot att använda skogar som kompensationsprojekt, då rapporter gång på gång visar att dessa projekt gör liten till ingen klimatnytta, sattes stort hopp till att binda kol i marken. Men de strukturella problemen – som att branschen kontrollerar sig själv – är desamma. Nästan alla projekt handlar om att ändra beteendet hos några av världens fattigaste samhällen, inte sällan urbefolkningar. Genom en centralisering av deras verksamheter tros skog eller jord tas bättre om hand. Men begränsningarna som läggs på de fattiga gör inte sällan att de får svårare att överleva, ”och i värsta fall, att människor tvångsförflyttas”, enligt en av de senaste käftsmällarna mot klimatkompensationssystemet, en tung rapport publicerad förra veckan av ”Berkeley Carbon Trading Project” vid University of California.
2012 påbörjade företaget Carbon Trust att ge ut ”koldioxidfri”-certifiering till företag. Men kritiken mot systemet blev till sist för stor, och från och med september 2023 har de slutat med denna certifiering. Nyligen kunde The Guardian berätta att utöver företag som Nestlé och Gucci ger nu även Shell upp sin ambition att investera över en miljard kronor per år i klimatkompensation fram till 2030. Shell säger dock till The Guardian att de fortfarande tror på klimatkompensation och ”välkomnar åtgärder för att förbättra kvalitén på systemet”. Frågan är om systemet kommer att kunna bygga upp sin trovärdighet, eller om andra metoder för att få ner klimatutsläppen kommer att ges större utrymme.
Ekologen Mordecai Ogada, rådgivare åt Survival International och en av klimatkompensationens främsta kritiker, hoppas på det senare.
– Vad är mer hållbart?, säger han till Die Zeit.
– En kille med en hjord getter eller en som flyger tusentals mil till Kenya och dricker kall champagne i en luftkonditionerad lodge?
