Kommentar / Johan Ehrenberg.

2020-04-28 15:50
Bild: Dagens ETC / Jessica Gow/TT
Puffetikett
Dagens ETC

Nej, det finns ingen lada

100 miljarder kronor till medborgarna. 1 400 miljarder till finansvärlden. Nej, det är så klart inte rimligt. Men vi har gått på politikernas budskap om att det någonstans högt över våra huvuden finns en liten lada att hämta pengar ur.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Det kanske mest barnsliga begrepp som finns inom politiken och som ständigt används för att klappa medborgarna på huvudet som små barn, är begreppet ”samla i ladorna”. Magdalena Andersson (S) älskar att säga det, tidigare finansministrar gjorde samma sak. Vi får gå ända tillbaka till Gunnar Sträng (S) på 70-talet för att få en politiker som skulle fnyst åt dumheten och förklarat att det där inte är sant.

Ännu mer pinsamt är det när affärstidningar förolämpar sina läsekrets genom att använda samma begrepp.

Det finns ingen lada att samla i.

Det finns ingen skattkista som står oanvänd och som man nu kan ösa ur för att hantera en kris.

Det där avskaffades för länge sedan, när valutor slutade vara något som säkrades av att staterna samlade på sig guld och senare när staterna slutade spara pengar i egna fonder som staten sedan lånade av för att till exempel bygga hus.

Idag placeras istället alla pengar på börser och andra marknader. Staten och kommunerna är börsspelare precis som de stora bolagen och bankerna.

Det som händer när spekulationsekonomin rasar är att staten börjar prata om sina lador för att göra det den alltid kunnat göra för att styra en ekonomi.

Låna, investera, omfördela.

Bästa exemplet på hur dumt begreppet om lador är, är kanske Japan. Den moderna industri­staten hade förra året en ”skuld” på 230 procent av BNP. Mycket, mycket mer än andra stater. Det beror i Japans fall på att medborgarna vägrar spendera så mycket som företag och myndigheter vill, japanska medborgare sparar, och det enda sättet som myndigheterna har för att öka aktiviteten är genom att ständigt stödja konsumtion, försöka ge pengar direkt till hushållen, minska skatter och hoppas på att nu ska det ta fart. Staten lånar och de japanska medborgarna får då mer resurser och…  sparar i staten som försöker ösa ut pengarna för ökad konsumtion.

Staten behöver ingen lada för att öka utgifterna, ladan är hela landet.

Precis på samma sätt är det inte ”sparade pengar” som Andersson hittar, istället är det nya lån staten tar och som medborgarna (via pensionfonder till exempel) betalar.

I själva verket hade arbetslöshetskassan kunnat återställas för fem år sedan, lika gärna som idag. Karensdagen hade kunnat tas bort och korttidspermittering hade kunnat göras för företag som behöver ställas om för länge sedan. Det är enbart politiska beslut om att man inte vill skapa trygghet som stoppat det här.

Det krävdes ett virus för att börja diskutera frågan igen. A-kassan har varit för låg av ideologiska skäl, bidragssystemen för dåliga och pensionerna för låga. Inte av statsfinansiella skäl utan av politiska.

Ett annat sätt för stater att stimulera är via sina riksbanker som öser ut pengar över de privata bankerna som i sin tur ska låna ut dem till företag och enskilda. Riksbanken skapar alltså de pengar staten behöver för sådana satsningar. Det är inget som öses ur en kassakista eller motiveras av att man sitter på gömda rikedomar. På samma sätt ger staten idag mångmiljarder till exportföretag, det kallas exportkrediter, som är orsaken till att Sverige kan exportera även till osäkra diktaturer.

Tanken att staten kan bli rik genom att spara är absurd, Det staten gör genom att inte investera och därmed minska aktiviteten i ett samhälle är att man faktiskt skapar en onödig arbetslöshet.

Eller också flyttar man lånebördan från det gemensamma till det privata.

Det är så vi gjort i Sverige.

Staten har minskat sin ekonomi bit för bit. Det är därför offentlig sektor alltid skärs ned och aldrig har råd, det är därför ”satsningar på äldreomsorgen” i själva verket är besparingar och så vidare. Samtidigt är det en annan del av ekonomin som måste satsa. Det skulle kunna vara miljardärerna och företagsägarna, men de jagar mest kortsiktiga vinster i finanssektorn.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Istället är det vanliga medborgare som sätter sig i skuld.

För bostäder, för bilar, för vanlig konsumtion.

Löntagare har blivit låntagare och Sverige är idag ett av världens mest skuldsatta länder när man tittar på hela befolkningen.

Problemet är att löntagare normalt inte kan investera. Crowdfunding är ett av de få undantagen.

Antingen hänvisas de till börsen eller också till amortering av bostadsrätter. Det betyder att investeringarna i samhället är för svaga, vi försämrar förmågan att skapa nytt och framtiden blir därmed svagare. Sverige har haft en massarbetslöshet i tio år helt i onödan.

Sverige är sammantaget ett av världens absolut rikaste länder. Lägger man ihop skulder och tillgångar får vi en stor förmögenhet och även om den är delvis är osäker (bostadspriser och börser faller ju emellanåt) så är förmögenheten något hela världen känner till.

Det är därför staten i snart sex år nu kunnat låna till tio­åriga investeringar utan att behöva betala ränta. Ja, man får betalt för att låna! Men man har tackat nej trots att placerare skulle sätta pengar i svenska statsobligationer utan annan avkastning än att veta att de är trygga i statens famn.

Det är då gratis att investera och det har därmed inget med några lador att göra om staten plötsligt har råd att bygga höghastighetståg eller bygga om elnätet.

Så varför detta prat om lador?

Det är ett utmärkt sätt att med fikonspråk styra politiken. När människor vill betala för ökad trygghet har man svarat att ”ladorna ska fyllas först”. Privatiseringar och minskad personal motiveras av samma lada. Först när krisen kommer dyker ladan upp som något som ska användas – men då går pengarna till de som vunnit på retoriken i årtionden.

100 miljarder till medborgarna.

1 400 miljarder till finans­världen.

Orimligheten fungerar eftersom de första tror att det finns en liten lada att hämta ur, medan de senare vet att det inte stämmer.

Svenska politiker är helt besatta av ladan-metaforen

Persson, Borg, Andersson – alla har fastnat i föreställningen att det finns en trång liten lada.

Vi ska ­samla i ­ladorna för att möta nästa ­konjunkturnedgång.

– Göran Persson (S), 18 november 1997

Det kommer en höst och vinter i ekonomin. Nu gäller det att samla i ­ladorna.

– Anders Borg (M), 12 juli 2007

Vi är mitt i brinnande högkonjunktur och det är nu vi borde samla i ladorna.

– Ulf Kristersson (M), 21 juni 2017

En ansvarsfull finans­minister sparar i ladorna när konjunkturen är god.

– Moderaterna, 25 februari 2018

Det finns väldigt litet reformutrymme, inte minst i ljuset av att vi nu går mot ljusare ekonomiska tider. Då är det viktigt att kunna spara i ladorna.

– Annie Lööf (S), 20 augusti 2018

Det har varit så viktigt för mig att ha ordning och reda i statsfinanserna, så att man har torrt krut i ladorna för alla eventualiteter.

– Magdalena Andersson (S), 18 september 2019

Då är det bra att vi har ­sparat i ladorna och har de resurser som krävs.

– Magdalena Andersson (S), 9 mars 2020