Politiker säger att de satsar mer än någonsin på vård, skola och omsorg. Men det stämmer inte om du räknar på ett sätt som hänger ihop med verkligheten, skriver Johan Jenny Ehrenberg och Sten Ljunggren.
Att bygga luftslott är farligt, det finns ingen fallskärm som fälls ut för att rädda en när människor upptäcker att det som skulle vara solitt bara var luft. Men i den politiska ekonomin har man länge, i över 30 år faktiskt, kunnat bygga ett luftslott runt offentlig sektor – och då speciellt kring frågan om politiken satsat eller inte.
Varje år har ju anslagen i statsbudgeten sett ut att växa, varje år har kommuner förklarat att allt blivit lite dyrare. Varje år har varit en ökad satsning, påstås det.
För att ta reda på om det stämmer finns det ett enkelt sätt som alltför få använder.
När man ska titta på en utveckling är löpande priser, alltså de vi har med inflation, inte alltid det mest klargörande sättet att mäta. Bättre är att använda fasta priser där man tydligare kan se om det är luft när någon ansvarig säger att man satsat, eller om det helt enkelt inte är sant.
Skapad sjukvårdskris
När det gäller offentliga sektorns kostnader, det vill säga satsningar på olika verksamhetsområden, blir detta slående, som du kan se här intill.
Den översta tunna linjen är utvecklingen i löpande priser. Det är detta politiker talar om när de ständigt strör ut miljoner och miljarder på ”satsningar”. Den undre grövre linjen visar utvecklingen i fasta priser. Det är den faktiska mängden offentlig verksamhet. Det är denna faktiska satsning i pengar som möter de som utför jobbet och brukar resultatet.
Alla påståenden om stora sjukvårdssatsningar visar sig vara luft. Linjen som visar i fasta priser avslöjar att hälso- och sjukvård stått still i decennier, den sjukvårdskris många idag talar om är skapad genom att kostnaderna bromsats i ett samhälle där behoven bara ökat, bland annat genom att fler blivit äldre.
Upprörande försämring
Ett samhälles framtid bestäms i hur vi tar hand om våra barn och vilken utbildning de får. Per svensk kan vi dock se att vi satsat mindre på utbildning genom åren, den linjen med fasta priser är negativ från 2003. Satsningen på de unga har bara varit luft.
Ännu mer avslöjande blir det när vi tittar på offentliga sektorns satsning på gamla.
Stöd till de gamla är en post som offentlig sektor skurit ner, inte satsat på. Det här är rätt upprörande.
I decennier har politikerna byggt luftslott. Samtidigt som den faktiska utvecklingen stått och stampat eller försämrats. Att just de äldre drabbas hårt är ovanligt cyniskt.
Men inte nog med vad man gjort. Enligt Konjunkturinstitutets prognoser kommer detta att fortsätta i ytterligare 30 år.
Bara en konsumtion ökar
Den privata konsumtionen beräknas från idag öka med drygt 50 procent. Det är allt vi konsumerar privat, mat, resor, varor och så vidare. Men också vad privata företag konsumerar.
Den offentliga konsumtionen ska däremot knappast öka överhuvudtaget enligt den här prognosen. Det är konsumtion vi gör gemensamt och betalar gemensamt som vård, utbildning, omsorg, ja, allt det vi kallar trygghet och välfärd.
Det finns ingen satsning på offentlig konsumtion. Om det här blir verklighet kommer alla de exempel på en fallande välfärd och minskad trygghet som vi visar, bara bli fler och fler.
