Mördarclownerna tar över – och backas upp av de superrika

För sju år sedan beklagade sig imitatören Rory Bremner över att politikerna hade blivit så tråkiga att få av dem var värda att imitera. ”De är ganska homogena och tråkiga nu för tiden… Det är som om personlighet ses som en nackdel.” I dag är problemet för hans yrkeskår det motsatta: hur extrem satiren än blir så har den ändå svårt att hålla jämna steg med verkligheten. Den politiska sfären, som för några år sedan var så tråkig och grå, befolkas nu av befängda exhibitionister.

Den här trenden är inte begränsad till Storbritannien – överallt tar mördarclownerna över. Boris Johnson, Nigel Farage, Donald Trump, Narendra Modi, Jair Bolsonaro, Scott Morrison, Rodrigo Duterte, Matteo Salvini, Recep Tayyip Erdogan, Viktor Orbán och en hop av andra löjliga starke män – eller svaga män, som de så ofta visar sig vara – dominerar nationer som en gång i tiden skulle ha skrattat ut dem. Frågan är varför. Varför ger teknokraterna, som för några år sedan hade makten nästan överallt, vika för överspända pajasar?