Tema: Arbetstidsförkortning

Istället för revolution, fritid

Publicerad 4 augusti, 2016

”Kapitalismen innebar en tidsuppfattning om den produktiva tiden som värdefull, den improduktiva tiden som värdelös.”

Dagens ETC

En segdragen kamp mellan arbetarnas och arbetsgivarnas intressen, med staten som medlare. Så kan den svenska striden för mer fritid och mindre arbete beskrivas. Linn Spross reder ut hur åttatimmarsdagen kunde vara på tapeten redan 1890 och ändå vara standard än i dag.

Linn Spross

Text

Det är klockan, inte ångmaskinen, som är den moderna industriålderns nyckelmaskin”. Så skrev teknikhistorikern Lewis Mumford angående det historiska skeende då människan i allt högre utsträckning började sälja sin arbetskraft. Att tiden går att mäta är för den moderna människan något självklart. Allt kan delas in i minuter, timmar, dygn och veckor. Vi vet hur lång tid det tar att röra oss från punkt A till punkt B, vi vet vad vår tid är värd. På något sätt har vi lärt oss att tid är pengar. Vi vet vad som är arbete och vad som fritid. Denna uppdelning i livet var inte självklar för den tidigmoderna människan.

Då präglades arbetet av en slags oregelbundenhet, en oklar gräns mellan vad som var arbete och vad som var fritid. Men för att en kapitalistisk produktion skulle kunna fungera behövde tiden mätas och formaliseras, arbetskraften behövde lära sig tidens värde.