Initierat / Johan Ehrenberg.

2020-11-19 09:45
Bild: Dagens ETC / Shutterstock
Puffetikett
Dagens ETC

Globaliseringsmyten har tjänat sitt syfte – nu älskar de staten

”Globaliseringen har fortfarande enorma möjligheter att skapa tillväxt, handel, sysselsättning och välstånd”, sa Göran Persson när han 2005 ledde OECD-mötet. Så vad hände sedan?

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

1998 släppte jag boken ”Globaliseringsmyten” som var en genomgång av påståenden om den nya fria globala världen som skulle växa fram. Jag kombinerade vandringar i Disneyworld utanför Paris, besök på Ericsson i Norrköping och på börsen och möten i den globala penningmaskinen där själva begreppet marknad diskuterades.

Den verkliga marknaden är en fin mänsklig uppfinning om samarbete. Den kapitalistiska marknaden ett förstört monster.

Jag var i berättelserna inspirerade av ekonomerna Hirst och Thompson som just släppt ”Globaliseringen ifrågasatt” och som i flera genomgångar visat att tesen om en global värld var extremt överdriven.

Finns inga globala företag

De stora företagen på jorden är inte globala. De är knutna till en stat, till en maktsfär. Sverige har sina exportföretag, Finland sina och USA:s internationella politik har hela tiden handlat om att stärka amerikanska företag,

Nu har det gått 22 år och den globala myten ramlar samman inför våra ögon. Nynationalism sprids från högerkrafter men också från staterna direkt. Donald Trumps nationalistiska politik är inte annorlunda än Joe Bidens kommer vara – det är de egna företagen, de egna bankerna som skyddas av staten i ständiga försök att skaffa fördelar gentemot de andra nationerna.

Då var världen tredelad, vi kallade det Triaden. Nästan all handel skedde nämligen mellan USA, EU och Japan, det var här de stora flödena var, hela övriga världen fick nöja sig med 14 procent av det samlade utbytet.

Idag är världen mer uppdelad och samtidigt ännu mindre global. Kina har blivit det fjärde hörnet i världsekonomin samtidigt som länder som Sydkorea och snart Indien försöker skapa sig en roll där den egna marknaden skyddas mot försöken att tas över av andra. För det är så det fungerar. Marknaden domineras och det enda sättet att ta sig in utifrån i en marknad som domineras av några stora företag är genom att ta över företagen. Kinesisk bilindustri kan inte konkurrera ut Volvo i EU, men kan ta över företaget.

Och det här går att göra eftersom en enda sak blivit global på jorden.

Kapitalet.

Nyliberal panik!

Människor lever inte i en global värld. Människor får inte leva var de vill och arbeta var de vill. Människor är fångna i nationerna men pengarna är fria överallt. Men även om ett kapital får röra sig fritt så ägs det och bottnar i företag och finansinstitut som är nationella.

Det är därför svenska nyliberaler blir rasande när finska staten via ägaren Valmet försöker stoppa svenska Alfa Lavals övertagandet av företaget Neles. Och det är därför Huawei nu stoppas i land efter land.

Nyliberalismens propagandister har lite panik. Den liberala idén om världen rasar samman på nyhetsplats. Jag läser en spalt i Dagens Industris ledarsida som försöker hitta lite hopp (29/10). Man erkänner att det ”globala näringslivet” blivit regionala, man ser hur USA:s politik blir protektionistisk och man oroar sig för att den ”anglosaxiska kulturen” inte längre kan demokratisera världen. Företagande och politik fungerar inte för att göra ett land som Kina demokratiskt. Trots alla löften om vad global handel skulle åstadkomma.

Men det finns fortfarande ett hopp. Och det är nu det blir lite panik.

Man hoppas att kapitalet, den finansiella friheten, ska bli det som bryter barriärerna och öppnar länder. Fondkapitalismen ska göra det handel och import/export inte klarat. Nu när Wall Street med jättar som Blackrock börjat få tillstånd att ta sig in på den kinesiska fondmarknaden så kanske öppningen ska komma. Fondkapitalismen vilar nämligen på två rättigheter som skyddar kapitalet.

Äganderätt och lagrätt.

Ja det låter naivt och är naivt men det är samtidigt ett intressant exempel på hur drömmen om den globala världen smulats sönder. Tanken att fondkapitalister skulle ”reformera” Kina är förfärande långt från verkligheten. (Det enda som kan reformera ett land är människorna i det som fått nog. Se på Belarus.)

Fungerar som kluster

”Globaliseringsmyten” blev en sann bok eftersom jag kunde utgå ifrån hur företagen fungerar som kluster. Och hur dessa kluster i sin tur samarbetar och påverkar politiken. Ja, för vem har styrt energipolitiken i länderna egentligen. Vem styr trafikpolitiken? Vilka intressen driver på den digitala revolutionens regler?

Det här är en verklig makt som inget nationellt näringsliv vill förlora i utbyte mot global handelsrättvisa. Vill man titta på exempel på globaliseringsmyten kan man titta på oss själva. I Sverige förbjuds Huawei att installera 5G, det här är ett säkerhetsbeslut av myndigheterna. Risken för kinesiska statens insyn i svenska nät ligger bakom. Men samtidigt får konkurrenten Tre, som ägs till 60 procent av Hutchison Europe Telecommunications, ett kinesiskt företag, fortsätta bygga 5G. Trots att Säpo gjort samma varning för det bolaget. Så varför tillåts det?

Tja, kan det bero på att Wallenberg äger 40 procent av bolaget.

Övervakningen är förvisso global. Länge har Echelon-skandalen rullat på trots protester från bland annat EU-parlamentet. USA övervakar  – ihop med Storbritannien – Europas telekommunikation via Echelon och att ”affärskänslig information” övervakas är något staterna blundar för. USA är ju inte Kina. Och vem kan förresten säga nej till USA i ”säkerhetsfrågor”.

Så jakten på Huawei är lättare att förstå om man ser det som ett amerikansk beslut om hit men inte längre.

Världen växte – makten bestod

Vad handlade då globaliseringen om. Den enorma propagandan måste ju haft en avsikt, varför talade liberalerna om en ny gränsöverskridande värld, när den faktiska makten och ekonomin var fortsatt nationell och regional.

Delvis kanske det handlar om att bli bländad. Av it-utvecklingen, av konsumismen som blev alltmer lik i land efter land. Av McDonald’s vid alla världens motorvägar och Facebook i nästan alla smartphones. Och Disneys grepp över världens film och nöjen har ju inte minskat.

Men detta är inte globalisering, detta är anpassning till massproduktion, samma Nike-skor över hela världen och samma Samsung och samma Youtube. Men makten över produktionen, forskning och utveckling är fortfarande nationell. Världens ledande företag när det gäller allt från elbilar, e-handel, datalager och i slutändan militärprodukter inklusive övervakning och AI är fortfarande USA. Ja, Kina växer snabbt inom avancerad teknik, AI, robotisering, ansiktsigenkänning med mera. Försöken att stoppa och bromsa från USA är då motiverade av att skydda vinster och makt.

Gav inte längre makt

Globaliseringen stoppades när den inte längre gav mer makt åt de mäktigaste.

Men varför såg det ut att gå så bra några år? Vad var motorn bakom den enorma expansionen efter 90-talet?

Den enkla sanningen är att kapitalismen lever och frodas bara i expansion. Och när världens mest folkrika land, Kina, blev en del i den kapitalistiska ekonomin så ska det vara en riktigt usel kapitalism om den inte kan få en rejäl tillväxt att komma ur det.

Världens arbetskraft utökades med en miljard människor, vilket gjorde att antalet konsumenter snart också ökade. Men det var aldrig globalisering i form av utjämning och maktfördelning. Det var raka motsatsen.

Vill ha maximalt skydd

Globaliseringen bör vi nu i efterhand förstå som något annat. Som politisk propaganda, som något som påstods vara fakta men mer handlade om ekonomiska påståenden. Globaliseringen har använts politiskt för att pressa löner i rika länder med argumentet att Kina är så billigt. Samtidigt har löntagare blivit låntagare i de rika länderna för att upprätthålla och öka konsumtionen.

Facken har pressats tillbaka i alla länder under globaliseringens fana.

Ja, kapitalet blev globalt befriat (vilket ju bara är en politik, kapitalet kan i en digital värld tvärtom kontrolleras mer än någonsin om politiken vill). Men människan var fast. Löntagare fångades i ett snävt system där ett lands fackföreningar i praktiken ställts mot andra. Den där idén om internationalism i en alltmer global värld har blivit motsatsen.

Har inte klarat ställa om till kamp

Fackföreningar har själva inte klarat att ställa om till kamp och därför ständigt fått backa inför en allt aggressivare krets av kapitalägare. De enorma rikedomar som teknik, forskning och en miljard nya arbetare skapat i världen har i stort runnit förbi löntagarna och gått upp till de tio procenten som har det bäst.

Globaliseringsmyten var effektiv.

Men nu behövs den inte längre.

Nu gäller nationalism för att det ger de starkaste mer skydd i en värld där staten räddar finansmarknaden före allt annat. Man behöver staten för att skydda företagen. Den globala världen blev alltför skrämmande, havet alltför djupt och alltför mörkt.

Frågan som förändrar allt

Socialister har alltid vetat vilken kraft som måste bli global för att vi ska få en rättvis värld. Arbetarrörelsen. Facken, folkrörelserna, den internationella kampen för arbetsrätt och lön. Men socialister har också misslyckats. Så, är världen då dömd till en tid av ännu värre gränser, ännu hårdare kamp där grupp ställs mot grupp, mångåriga invandrare mot arbetslösa inhemska arbetare, flyktingar mot alla andra och så en liten grupp som efter pandemin kan fortsätta behandla världen som global eftersom man har råd att vara rik överallt?

Nej, jag tror ändå inte det.

Det finns nämligen en fråga som inte fanns på 90-talet och som verkligen är global. En fråga som kommer styra oss alla, antingen samarbetar vi för att lösa den globalt eller också slås våra samhällen sönder.

Ja, den globala klimatkrisen.

Motståndet mot den förstörelsen kommer vara global.

På riktigt.