Regeringen ökar inkomstskillnaderna, inte tvärtom. Det gäller även för pensionärerna där de rika som har pensioner andra bara kan drömma om (säg 50 000 kronor i månaden) får 800 kronor extra i plånboken varje månad.
Och vad ska de som har det bra med dessa pengar till?
När SVT frågade Nyamko Sabuni (L) som part i budgetsamarbetet över vad hon ska göra med pengarna (hon får 40 000 kronor i sänkt skatt) blir svaret rätt absurt.
– Viktigt är nog att vi konsumerar, ju mer vi kan konsumera desto bättre för landet.
Det här är ett hån. Inget samhälle kan bygga på de rikas lyxkonsumtion av resor eller kläder, om konsumtion ska öka så är det för de som har det svårt, inte de som har det bäst.
Men så sjuk har den borgerliga självsäkerheten blivit att en partiledare kan gå ut på detta sätt.
Och det här förklarar lite vad budgeten handlar om.
En borgerlig offensiv.
Förklaring till välfärdskrisen
– I en budget där vi avskaffar värnskatten är det svårt eller omöjligt att få en annan fördelningspolitisk profil, säger Magdalena Andersson.
Så varför genomför man det då? Det politiska priset är ju att man driver en högerpolitik.
Men skattesänkningarna handlar inte bara om sänkning för enstaka personer. Tittar vi på de sänkta skatterna som andel av BNP under är det riktigt stora summor. Politiken har sänkt skatterna med drygt 500 miljarder jämfört med år 2000.
Vill man veta varför Sverige har kris i sjukvård och omsorg och skola så behöver man inte leta längre. Här är svaret. En borgerlig skattesänkarpolitik har styrt budgetarna.
Och resultatet blir bara ojämlikhet. Inte fler jobb, inte sänkt arbetslöshet. Den har tvärtom låsts fast i massarbetslöshetsläge under hela högkonjunkturen och ökar nu igen.
Det här går inte bara att skylla på Centerpartiets och Liberalernas krav på sänkt skatt för de rika. Det här är en decennielång budgetpolitik från Socialdemokraterna. Detta år med ytterligare 13 miljarder kronor i direkt sänkt skatt. Men som andel av BNP är det ännu mer.
Storsatsning på privat konsumtion
Det Nyamko Sabuni sa om sin egen konsumtion är faktiskt regeringens samlade politik för hela landet. Socialdemokraterna har i budget efter budget angett ökad privatkonsumtion (för privatpersoner och företag) som huvudmålet, inte ökad offentlig konsumtion. Det senare är ju skola, vård och omsorg.
Diagrammet här bredvid visar en bild av ett politiskt misslyckande om man är socialdemokrat. Den privata konsumtionen har ökat med 27 procent sedan år 2000, den offentliga bara med sju procent.
Ännu mer uppseendeväckande är att den offentliga konsumtionen faktiskt sjunker sedan 2016 – och regeringen vill att det ska fortsätta.
Falskt ”reformutrymme”
Motivet för åtstramningarna har alltid varit ”brist på pengar”. Det har aldrig varit sant. I själva verket är det enorma finansiella överskottet – drygt 1 400 miljarder nästa år – som den offentliga sektorn har det verkliga ”reform och investeringsutrymmet” i Sverige.
Att Socialdemokraterna inte vågar utmana de borgerliga i denna fråga är uppenbart. Men det minsta man då kan begära är att man slutar hyckla och låtsas att ”reformutrymmet” är några miljarder varje år.
Det ”utrymmet” Magdalena Andersson påstår sig ha har skapats genom att man först skär ner bidrag till kommuner eller medborgare. Då uppstår ett ”reformutrymme” som man använder till att blygsamt höja bidrag. Och kallar det då en ”satsning”.
Det svaga parlamentariska läget ger oss alltså en allianspolitik utförd av Socialdemokraterna och det är viktigt att påpeka. Den som genomför politiken är också ansvarig för den. Det går inte att skylla på andra.
Det enda som stoppar en utjämnande politik är politisk svaghet. Varken statens finanser eller ekonomisk utveckling i stort är argument för det som sker.
Utan borgerlig ideologi.
Grön satsning? Inte direkt
Få är emot att vi bromsar plasten i samhället. Få är emot att vi ger stöd till elektriska fordon eller att det blir dyrare att köra stora utsläppsbilar. Det är egentligen självklarheter.
Men klimatpolitiken står still. Så här veckan före strejker för klimatet jorden runt presenterar regeringen en budget där klimat och miljösatsningarna är 0,3 procent av BNP.
Ja, du läser rätt.
0,3 procent.
Regeringen satsning på solel i all ära, skatt på avfallsförbränning (som möjligen leder till högre fjärrvärmepriser) och men det är mycket mindre än satsningen på sänkt skatt för rika eller sänkt skatt på drivmedel.
Det här är inte en klimatbudget överhuvudtaget vad än Miljöpartiet har för behov av att på presskonferenser kalla det ”satsning”.
Minskade investeringar i trygghet
Men är inte budgeten ändå en satsning på skolan eller vården. Något blir bättre?
Nej.
När Stefan Löfven blev statsminister 2014 satsade regeringen 5,6 procent av BNP i trygghet för alla. Idag satsar man 4,6 procent.
Det går inte att prata bort varför sjuka och svaga grupper i samhället ska få det sämre under en socialdemokratisk ledd regering.
Man kan kalla det vad man vill, ”effektivisering” eller ”starka finanser” eller ”ansvarsfullhet”.
Men det är bara högerpolitik vi ser.
