Därför kan uppgörelsen ge S en murbräcka

Trygghet i omställning. Det har kommit att bli ett ledord i den svenska fackföreningsrörelseretoriken, när facket ända sedan 1950-talet stått upp för en ”solidarisk” lönepolitik. Det är en princip som innebär att löneutvecklingen ska samordnas nationellt snarare än än av enskilda företags eller branschers bärkraft.

I förlängningen innebär en sådan princip att facket måste acceptera att de företag som inte klarar att upprätthålla den samordnade nivån på löneökning hellre får gå omkull. Vi måste acceptera en strukturomvandling där bara de företag som klarar att betala kollektivavtalsenliga löner är värda att ha kvar. Individer drabbas under en sådan omställning, men förutsatt att det finns en fungerande anställningsskyddslag, starka parter på arbetsmarknaden som tar ansvar i förhandlingar, stöd från samhället i form av kompetensutveckling och – naturligtvis – en så hög a-kassa att individen klarar en period av arbetslöshet, är det bättre för arbetarkollektivet.