Förberedelserna inför aktionen började redan torsdagen den 25 augusti, då ditresta aktivister från Sverige, Finland, Danmark och Tyskland samlades i ett tältläger en dryg kilometer från kalkbrottet.

– Vi hade bland annat föredrag om vilka juridiska konsekvenser aktionen kunde få för oss som deltog, tränade på olika tänkbara scenarier, gjorde riskanalyser, skapade vängrupper, och försökte förbereda oss fysiskt och mentalt så mycket som möjligt, berättar aktivisten Ellen som är talesperson för Take Concrete Action. 

Klockan 07.30 på fredagsmorgonen den 26 augusti började de 130 aktivisterna, iklädda vita overaller och uppdelade i två olika grupper, ta sig fram till vägen som går mellan kalkbrottet och cementfabriken. Där möttes de av poliser, både civila sådana och i uniform.

– De informerade oss om att det var olaga intrång om vi skulle gå upp på vägen. Vi tog då, efter en gruppdiskussion, ett gemensamt beslut att vi ändå skulle göra det. Det gick väldigt lugnt och fredligt till, vi gick bara bestämt upp på vägen och satte oss, säger Ellen.

Idén med blockaden var främst att stoppa fraktbilarna som kör mellan kalkbrottet och fabriken, och på så sätt orsaka ekonomisk skada för Cementa.

– Det blev ingen konfrontation eftersom det inte var några fraktbilar på plats, och det berodde på att Cementa tydligen hade sagt till sina chaufförer att de fick ledigt den dagen eftersom de visste om vår plan. Så det kändes som en enorm vinst för oss, att vi genom att blockera vägen faktiskt hindrade produktionen från att vara igång som vanligt, säger Ellen.

När klockan började närma sig fyra på eftermiddagen valde aktivisterna att upphäva blockaden för att ta sig till centrala Slite där en grupp lokalbor hade anordnat demonstrationen ”Vårt grundvatten, vår framtid”.

– Det kändes väldigt viktigt att delta i demonstrationen och visa solidaritet med lokalborna, vi hade ju redan gjort vår del i och med blockaden. Vi har dessutom samarbetat med dem under hela kampanjen, så det var fint att avsluta dagen tillsammans.

Men inte alla lokalbor är kritiska till Cementas kalkbrytning, och vissa av företagets underleverantörer fick heller ingen ersättning för den uteblivna arbetsdagen.

– Visst, det här är en väldigt känslig fråga som splittrar människor i Slite. Även om vi fick stöd av många och till exempel fick tälta på folks tomter så finns det ju också de som inte gillar våra aktioner, medger Ellen.

– De som jobbade för Cementas underleverantörer och inte fick betalt blev sura på oss och tyckte att de var de som främst skadades av vår aktion. Vi sympatiserar så klart med alla arbetare som drabbats av detta, men menar att problemet är att Cementa inte erbjuder trygga anställningar och skälig kompensation till sina arbetare. 

Hon menar att de mest grundläggande, existentiella frågorna för jordens framtid alltid får vänta i svensk politik, och att riksdagens hantering av Cementa kan ses som ett av de grövsta exemplen på när kapitalintressen går före ett grundläggande miljöskydd. 

– Det sägs att all makt utgår ifrån folket, men det oerhörda stödet för en stark miljöpolitik får inget gehör alls. Det var därför vi genomförde aktionen, vi vägrar stå och se på när Cementa fortsätter förstöra vår framtid!