Debatt: Varning för en nyseparerad och barnlösfri feminist

I Sverige och i världen går barnafödandet ner och politikerna förstår inte varför. Jag trodde själv inte att jag skulle ha flera vänner som inte har barn idag när vi närmar oss eller har passerat 40. Anledningarna är många och olika, både frivilliga och ofrivilliga. Personligen är jag i ett mellanland. 

Fram till 2025 var jag öppet frivilligt barnfri och fick oprovocerat hat i åratal från män och kvinnor. Idag är det mer accepterat men vi har blivit för många enligt politikerna. 2025 blev jag planerat gravid men tvungen att göra en medicinsk abort i en ansträngd vårdapparat. Personalen kämpade men var otillräckliga vilket skapade en nära döden-upplevelse och onödigt trauma. Att bli gravid innebär risker och konsekvenser på liv och död för den som är gravid, barnet och medföräldern och att underskatta riskerna leder till mer död.

Att ha tillgång till trygg vård under graviditet, abort, förlossning och eftervård är nödvändigt för att människor ska våga ta risken. Kommer det låga barnafödandet påverka politiker att ge tillbaka mer resurser till vården efter valet i år? 

Förutom att många avstår barn idag av andra skäl som ökade kostnader för mat och hyra, osäkra anställningar, bostadsbrist, ett utarmat socialt skyddsnät, miljökatastrofer, militär upprustning och hot om krig – Hur ska politikerna lösa problemet med ofrivilliga singlar som ändå har framtidshopp och önskar sig barn?

2026 började med en nödvändig separation och stora drömmar krossades samma år som jag fyller 40. Ändå känner jag mig inte stressad och barnlös, därför hittar jag på min egen kategori: barnlösfri. Efter sorgen att inte få lära känna mitt barn är jag lika lycklig med mitt liv som jag var innan graviditeten. 

Jag är fortfarande fertil ett tag till men jag blir rädd när jag hör om män som förklarar lågt barnafödande med att feminismen har gått för långt, att kvinnor har för mycket frihet och att de bestämmer och kräver för mycket. Arga barnlösa män säger att män har blivit så jävla svaga, känsliga och underordnade, de vågar ju inte ens uttrycka sina grundläggande behov till en kvinna, hon kommer bara kritisera dem!

Varför vill många män idag gå bakåt i utvecklingen och tvinga kvinnor till lydnad, istället för att mötas i jämlikhet? I relationer där båda parter får ta plats, växa och få stöd, där båda delar emotionellt ansvar och ingen behöver känna sig som någon som ska underkasta sig. 

Jag har ofta fått höra att jag tycker och ifrågasätter för mycket, att jag ger huvudvärk med alla mina tankar och oberäkneliga känslor. En kvinna ska inte tänka eller känna sådär mycket. En kvinna ska vara ur vägen för mannen men samtidigt vara tillgänglig för hans behov och gärna vara projektledare över vardagsprojekt och högtider. Viktigast av allt är att mannen känner sig som familjens överhuvud.

Vad ska då våra politiker göra med oss barnlösfria, barnfria och barnlösa för att fixa det kommande problemet med minskad befolkning? Kommer de lägga resurser på välfärden och ge bidrag till mansgrupper där män kan få stöd med att acceptera en jämställd roll i samhället eller kommer de tvinga oss att skaffa barn med varandra genom att ta bort preventivmedel och tillgång till abort? 

Jag ser mig om hur det ser ut i världen och tror tyvärr att vi redan vet svaret.