Välfärden ska inte vila på kvinnors lojalitet

I Sverige talar vi gärna om jämställdhet och vi rankas på första plats i EU:s jämställdhetsindex. Men hur jämställt är det i Sverige när arbetslivet fortfarande vilar på en mansnorm från 1950-talet, ett system där kvinnor ska anpassa sig till strukturer som aldrig varit gjorda för dem? Hur jämställt är det när kvinnor i välfärden blir sjuka av arbetsvillkor som är omoderna, underfinansierade och felkonstruerade?

Vision och övriga fackförbund i välfärden lyfter kommuners och regioners kostnader för produktionsbortfall till följd av sjukfrånvaro i rapporten ”Miljarder skäl att förbättra arbetsmiljön”. Den visar att kvinnor står för 77 respektive 78 procent av kommuners och regioners arbetskraft. Det finns alltså en tydlig könssegregering på den svenska arbetsmarknaden.

Kvinnorna i dessa sektorer har mer än dubbelt så många sjukskrivningsdagar än män och det visar att hälsa är en mycket viktig jämställdhetsfråga. Rapporten visar tydligt att välfärden inte skulle fungera en enda dag utan kvinnors arbete. Ändå pressas välfärden av underbemanning, ständiga omorganisationer, ökad arbetsgivarkontroll och minskat medarbetarinflytande.

Att kvinnor toppar sjukskrivningsstatistiken är ingen slump, det är ett resultat av politiska val. Vad vi borde inse är att det är arbetslivet som är trasigt och behöver fixas. Vi löser inte problemen genom att erbjuda kvinnor individuella lösningar i form av återhämtningsråd och gränssättning. Dessa åtgärder kan inte kompensera för kronisk underbemanning eller orimliga krav. Problemet är inte kvinnors beteenden utan strukturerna runt dem och kvinnorna betalar priset med sin hälsa.

Välfärden ska inte vila på kvinnors lojalitet

I stället för att styras av profession och behov styrs välfärden av ekonomi, kontroll och mätbarhet. Vision möter dagligen medlemmar som vittnar om allt hårdare krav, minskat inflytande och växande tystnadskulturer. Det här är inte undantag, det är konsekvenserna av en styrning som aldrig anpassats till välfärdens komplexitet eller till kvinnors arbetsvillkor.

Nu är det internationella kvinnodagen igen. Vision vill inte att kvinnor i välfärden fortsätter hyllas som starka och självuppoffrande, för berömmet kostar ingenting. Arbetsvillkor däremot kostar och kräver ansvar, och så länge hjältemyten upprätthålls slipper politiken ta ansvar för bemanning, löner och hållbarhet. Välfärden ska inte vila på kvinnors lojalitet, den ska vila på strukturer som fungerar.

Politiken måste arbeta för jämställdhet genom att finansiera välfärden utifrån behov, så att välfärden kan ha rätt bemanning året runt, eliminera lönegapet mellan kvinnor och män som utför lika eller likvärdigt arbete och säkerställa ett systemskifte där Sverige inte lutar sig mot kvinnors självuppoffring, utan moderna regler för ett modernt arbetsliv. Det är inte kvinnorna som ska förändras, det är arbetslivet och politiken, och förändringen behövs nu!