Debatt: Vad händer med människor som inte längre har råd att bo?

Idag är detta en brännande fråga. Men för 50 år sedan skulle den emellertid ha verkat direkt underlig. Vad händer med människor som inte längre har råd att bo? Nej, att ha tillgång till en trygg bostad framhölls då som en ”mänsklig rättighet” och svensk bostadspolitik var världsledande på området. 

Med systemskiftet från mitten av 1990-talet och framåt släppte staten emellertid huvudansvaret i bostadsfrågan. Därefter skulle även de kommunala bostadsbolagen drivas enligt affärsmässiga principer. Därigenom förflyttades det tidigare ansvaret för bostadsfinansieringen från stat och kommun till hushållen och övriga privata aktörer.

Vad har då hänt i bostadsfrågan sedan dess? 

Enligt Louise Landeman, Danske Bank, och Lennart Weiss, Veideke, (DN Debatt 24/5) sticker Sverige idag ut på ett negativt sätt i jämförelse till exempel med de andra nordiska länderna när det gäller statliga stödsystem som riktas mot svaga grupper. Antalet hushåll som idag får bostadsbidrag har dessutom kraftigt minskat beroende på att inkomstgränserna och taket för bostadskostnaderna inte har förändrats sedan 1997, alltså inte på snart 30 år. En hyreshöjning medför därför sällan ett höjt bostadsbidrag.

De som inte längre kvalificerar sig för bostadsbidragen har i bästa fall fått flytta till mindre bostäder eller till bostäder med korttidskontrakt utan besittningsrätt eller – ännu värre – från det ena undermåliga boendet till det andra. Och i de fall där en flyttning inte varit möjlig överhuvudtaget, har en strukturell hemlöshet blivit följden. 

Enligt en mätning från Socialstyrelsen fanns i fjol över 27 000 personer som var akut eller tillfälligt hemlösa. Därtill kommer en stor grupp hemlösa som inte syns i statistiken. Hyreshöjningarna på 15 procent  de senaste åren tillsammans med en hög inflation har dessutom ytterligare försämrat de ekonomiska förutsättningarna för hushållen att ha råd med normala hushållsutgifter och med ett adekvat boende.

Statens kostnader för stöd till bostadsägare är alltså tre gånger så höga som stödet till hyresgäster.

I rapporten ”Bättre balans på bostadsmarknaden” från Bostad2030 klargörs att staten numera gynnar bostadsägare tre gånger så mycket som dem som bor i hyreslägenheter. Statens kostnader för stöd till bostadsägare är alltså tre gånger så höga som stödet till hyresgäster. 

Upplåtelseformerna borde enligt rapporten istället behandlas mera jämlikt, till exempel med möjlighet till rot-avdrag även för hyresrätter. Vidare borde bostadsbidragen höjas och anpassas till dagens hyres- och inkomstnivåer. 

Slutligen borde staten också ta ett större ansvar för finansieringen av bostadsbyggandet, bland annat för att öka utbudet särskilt till ensamstående med barn, alltså till dem som har det svårast ekonomiskt. Som det emellertid ser ut i Sverige idag växer ojämlikheten och segregationen i stället i snabb takt. Detta framgår med all tydlighet också av Rädda Barnens barnfattigdomsrapport 2025, ”En ny verklighet”.

Ska vi ha det så här, att Sverige inte längre kan erbjuda alla en så grundläggande trygghet som en bostad? Är det så vårt land ska vidareutvecklas? Och vad händer då med de människor som inte längre har råd att bo?