Debatt: Sverige måste ta ställning för kärnvapennedrustning

Idag är det Nuclear Abolition Day, den internationella dagen för det totala avskaffandet av kärnvapen. Vi i ICAN, International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, vill använda dagen för att uppmana Sveriges nya regering att ta ställning för global kärnvapennedrustning, skriver fem debattörer.

Den 8–9 december i år kommer den tredje internationella regeringskonferensen om humanitära konsekvenser av kärnvapen att äga rum i Wien, Österrike. Den följer efter två tidigare konferenser i Norge 2013 och Mexiko 2014. Där har man lyckats skifta fokus och skapa momentum i den internationella debatten kring kärnvapen, från ett dödläge i förhandlingarna mellan kärnvapenstaterna, till en diskussion kring de oacceptabla humanitära konsekvenserna för alla drabbade om ett kärnvapen skulle detonera.

Men trots att större delen av världens stater ställt sig bakom det humanitära initiativet för kärnvapennedrustning har Sverige hittills valt att hålla sig utanför. Som medlemmar i ICAN vill vi härmed uppmuntra Sverige att delta i den kommande regeringskonferensen i Wien och ställa sig bakom det humanitära initiativet för kärnvapennedrustning.

Kärnvapen är det enda massförstörelsevapen som ännu inte har förbjudits genom ett internationellt avtal. Samtidigt finns det flera positiva exempel på vapen och massförstörelsevapen som redan har förbjudits genom internationell lag och idag anses oacceptabla, exempelvis kemiska och biologiska vapen. Ett förbud mot kärnvapen skulle ge liknande normativa och praktiska effekter.

Idag finns det enligt SIPRI, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, nio stater i världen – USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Kina, Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea – som sammanlagt förfogar över 16 000 kärnstridsspetsar. Det är tillräckligt för att förinta mänskligheten flera gånger om. De dokumenterade riskerna för sabotage, spridning och olyckor är oproportionerligt stora i relation till de katastrofala humanitära konsekvenserna som följer när ett kärnvapen detonerar.

Ett fortsatt innehav kan inte rättfärdigas. De flesta stater, inklusive kärnvapenstaterna, inser detta och har anslutit sig till icke-spridningsfördraget om kärnvapen, där de även åtagit sig att rusta ned sina arsenaler. Trots detta fortsätter kärnvapenstaterna att modernisera och investera enorma summor i sina kärnvapenarsenaler, vilket både USA och Ryssland gick ut med tidigare i veckan. Samtidigt blir fredsfrämjande investeringar lidande i ljuset av den ekonomiska krisen. I sammanhanget blir icke-spridningsfördraget otillräckligt.

Sverige har tidigare varit ett inflytelserikt land i arbetet för fred, nedrustning och humanitära frågor. I den här frågan har Sverige dock valt att tiga istället för att ställa sig bakom det humanitära initiativet för kärnvapennedrustning tillsammans med 125 andra stater. Sveriges avgående regering har därigenom valt att gå mot opinionen, där 9 av 10 svenskar vill se ett förbud mot kärnvapen, enligt en undersökning som Sifo tagit fram på uppdrag av Svenska Läkare mot Kärnvapen.

Vill Sverige vara en ledande humanitär aktör bör den nya regeringen ändra inställning. Det är dags att visa modet att förbjuda kärnvapen. Det första steget är att meddela Sveriges deltagande under regeringskonferensen i Wien, det andra steget är att ställa sig bakom det humanitära initiativet, och det tredje steget är att återta en ledande position som humanitär aktör och därmed aktivt arbeta för ett globalt avtal om ett förbud mot kärnvapen.

Clara Levin, projektledare Svenska Läkare mot Kärnvapen

Arianna Framvik Malik, medlem i Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet

Elsa Ramström, medlem i Internationella Kvinnoförbundet för Fred  och Frihet

Sara Andersson, medlem i Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet

Tania Tovatt, medlem i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

Aktiva i International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, ICAN