Sverige måste känna igen israeliskt påverkansarbete

Aftonbladet publicerade nyligen ett upprop som skarpt kritiserar Vänskapsförbundet Sverige-Israels (VSI) medverkan på Bokmässan i Göteborg, med programpunkter som kunde vara hämtade direkt från det israeliska utrikesministeriet: ”Den fabricerade svälten i Gaza”, ”UNRWA, länken mellan terror och FN?”, ”Bosättarvåld och illegala byggen – sant eller falskt?”.

Nu har namnen på programpunkterna ändrats, men deras innehåll är alltjämt välkommet att spridas på mässan.

Myndigheten för psykologiskt försvar och Säpo har under lång tid varnat för rysk och kinesisk informationspåverkan. Men när påverkansarbetet sker från länder som står närmare Sveriges intressen i Mellanöstern, som Förenade Arabemiraten och Israel, uteblir reaktionen helt. Istället passerar det ofta som ”folkbildning”, ”säkerhetssamarbeten” och ”kulturutbyte”. Kanske är det därför institutioner som Bokmässan nu brister i källkritiken när det kommer från VSI, som är ett skolboksexempel på soft power-aktörer för utländska intressen.

Det är i sammanhanget relevant att påpeka att det inte existerar någon ”judisk lobby”. Detta handlar inte om religion eller etnicitet. Påverkansarbete är standard i internationell politik. Alla försöker påverka omvärldens perceptioner och arbeta för sina intressen.

VSI har i åratal arbetat tätt med israeliska statsorgan och statsnära aktörer. Vid Almedalsveckan 2018 deltog Israels dåvarande ambassadör Ilan Ben-Dov i invigningen av en Jerusalemsutställning tillsammans med arrangörer i VSI-sfären. Året dessförinnan hade den israeliska nationalinstitutionen Keren Kajemet-Jewish National Fund (KKL-JNF) annonserat en solidaritetsinsamling ”i samarbete med Vänskapsförbundet Sverige-Israel”. KKL-JNF äger cirka 13 procent av marken i Israel och är en nyckelaktör för den våldsamma extremistiska bosättarrörelsen.

VSI lyfter även själva på sin hemsida att de lobbar för Israel i Sverige samt arrangerar resor till Israel. Dylika Israel-resor, från Birthright-liknande ”hemresor” till UD-finansierade influencer- och politikerdelegationer, är väldokumenterade verktyg i Israels offentliga diplomati. Det rör sig om statsstödda homeland-turer som bygger politisk solidaritet och tränar deltagare att driva Israels narrativ när de återvänder.

VSI är medlem i paraplynätverket European Alliance for Israel (EAI), vars ordförande Corina Eichenberger redan vid grundandet 2015 beskrev att syftet var att ”bygga mer muskler i lobbyarbetet för Israel” och skröt öppet med att nätverket omfattar ”flera hundra nationella parlamentariker i Europa”. Israels utrikesdepartement deltog aktivt i bildandet av lobbyorganisationen. Ambassadör Aviv Shir-On tackades särskilt för sin ”guidance and support”.

Då kan vi inte släppa in representanter för landets påverkansarbete att sprida folkmordsförnekelse på Sveriges största litterära mötesplats.

EAI:s vice ordförande Itsik Moshe leder organisationen Israeli House, en renodlad plattform för israelisk diplomati (hasbara), och stod 2023 bakom International Forum of Hasbara i Jerusalem med deltagande av WZO, EAI, ministrar, Knesset-ledamöter, utrikesminister Eli Cohen och president Isaac Herzog.

Andra i samma sfär har använt betydligt hårdare metoder: 2024 uppmanade VSI:s schweiziska systerförening Gesellschaft Schweiz-Israel sina medlemmar att ”systematiskt övervaka” Israels motståndare.

När FN nu konstaterar att det pågår ett folkmord i Gaza blir det ännu mer akut att vi avnormaliserar israelisk informationspåverkan. Då kan vi inte släppa in representanter för landets påverkansarbete att sprida folkmordsförnekelse på Sveriges största litterära mötesplats som om de vore vilken kulturförening som helst.

Man kan föreställa sig reaktionerna om den ryska ambassadören stod i Almedalen och invigde utställningar om Sevastopol, eller om Rysk-svenska vänföreningen försökte hålla program på bokmässan om fascismen i Ukraina och FN:s förljugenhet mot Putin. De hade naturligtvis aldrig släppts in. Gott så. Låt oss nu normalisera den hållningen även för svenska ”Israelvänner”.