Debatt: Stäng ner alla djurparker

De fyra schimpanserna Linda, Santino, Manda och Torsten har skjutits ihjäl av Furuviksparken. Detta i samband med att de rymt ut ur det hägn där de hölls i fångenskap av djurparken. Linda, Santino och Torsten ska ha dödats direkt. Innan det bekräftades att Manda var dödad låg hon skadeskjuten i flera dagar utan hjälp eller vård. 

Hela mitt bröst värker. Vad kände och upplevde de här individerna i sin sista tid i livet? Hur är det med de tre överlevande schimpanserna som genomlidit ett trauma och sett sina vänner och familjemedlemmar bli ihjälskjutna? Jag kan knappt ens föreställa mig.

När Linda var liten såg hon hela sina familj skjutas till döds av tjuvjägare. Hon överlevde och hamnade istället till slut på Furuviksparken där även hon nu dödats på ett liknande sätt.

Men det är inte bara det brutala som utspelat sig på Furuviksparken de senaste dagarna som får mig att känna sorg och förtvivlan. Alla de här individerna har också tvingats leva sina liv i fångenskap, långt ifrån deras rätta hemmamiljöer. Detta bara för att vi människor ser det som ett nöje att titta på inspärrade djur och för att det finns verksamheter som ser en möjlighet att tjäna pengar på djurutnyttjandet.

Så länge vi människor håller vilda djur i fångenskap så går det inte att ­förhindra.

Av någon anledning fick schimpanserna en möjlighet att ta sig utanför hägnet och de tog den. Såg de en möjlighet att fly undan fångenskapen? Var de bara nyfikna på världen där utanför? Jag har ingen aning. Men vad jag vet är att djurparken nu i efterhand hävdar att dödandet var enda lösningen. Som vanligt sätts mänskliga intressen främst och djurparken menar att största prioritet var att säkra mänskliga liv. Men ingen människa verkar ha varit under attack. Däremot var schimpanserna det, som är helt maktlösa i den situation de försatts i. Dessutom måste vi komma ihåg att det är vi människor som själva skapat hela situationen genom att hålla vilda djur i fångenskap och de risker det medför. 

Djurparkens agerande har fått stark kritik från bland annat tidigare djurvårdare och primatexperter. Djurparken borde haft beredskap att hantera en sådan här situation på ett annat sätt. Men för Linda, Santino, Manda och Torsten är det för sent – de får aldrig sina liv tillbaka.

Händelsen på Furuviksparken har väckt många och starka reaktioner hos allmänheten och fått stor uppmärksamhet i media. Tyvärr är det inte alltid så, för djur dödas på djurparker hela tiden. Djurrättsalliansen har granskat tio av de större djurparkerna i Sverige och har vid upprepade tillfällen kunnat visa att många djur årligen dödas, däribland fullt friska och utrotningshotade djur. Bland annat lockar djurparkerna besökare med gulliga djurungar, men vad många inte vet är att de sedan dödas för att ge plats åt nya ungar nästkommande år. 

Hur ser vi till att en liknande händelse inte sker igen? Så länge vi människor håller vilda djur i fångenskap så går det inte att förhindra, för liknande situationer kommer att uppstå. Och det grundläggande problemet är inte hur exempelvis rymningssituationer ska hanteras utan det faktum att djurparker över huvud taget existerar. Enda sättet att förhindra att detta sker igen är att sluta se djurparker som ett lördagsnöje och att de stänger ner för gott.