Debatt: Sluta använda oss sjuksyrror som ett slagträ i debatten

Till alla er som nu gråter krokodiltårar över sjuk- och undersköterskors låga löner när det ni vill bekämpa är de strejkande sopåkarna vill jag bara säga en sak: sluta med det och sluta använda oss vårdarbetare som ett slagträ i debatten.  

Om du på allvar hade brytt dig, hade situationen inte sett ut som den gör i dag.

Sedan när tog du fajten för och med oss vårdarbetare? När stod du sida vid sida med oss, på våra manifestationer för förbättrade villkor och för en bättre vård? Hamnfyran kom, Unga byggare var där, Elektrikerförbundet visade sin solidaritet och Transportarbetarna stödde oss när vi samlades vid den nationella sjukvårdsdemonstrationen den 4 september i fjol.

Vad gjorde du på valdagen, valde du att satsa på mer resurser till välfärdsarbetare eller valde du din egen plånbok?

Hur ställer du dig den dagen sopstriden är över? Kommer du att strida för vår sak och bry dig på riktigt? Kommer du på årets nationella sjukvårdsdemonstration, den 3 september?

Alla ni vårdarbetare och högavlönade proffstyckare, som ondgör er över att sopåkare har mer betalt än vi – var fanns alla ni när vi demonstrerade för oss? Hur mycket kämpar ni för vår sak när det verkligen gäller? Jag fick höra av er: Det här gör ingen skillnad, jag har inte tid, det är inte lönt. Men ni klankar gärna ner på en annan yrkesgrupp som kämpar, för att de tar en strid som ni själva aldrig ens skulle drömma om, att slippa sänkta löner och ökad press av arbetsgivaren.

I alla medier är helt plötsligt vårdarbetarnas arbetsmiljö och vårdarbetarnas löner på tapeten. På Sydsvenskans ledarsida kan vi äntligen läsa att välfärdens kvinnor är felavlönade: ”Tänk, våra vårdarbetare tjänar minsann så här lite”. Men när ni konstaterat hur fruktansvärt fel det är, varför tar ni inte konsekvensen av det?

Jag vill läsa huvudledare som verkar för att utrota dessa ojämlika löner, med alla de ordentliga satsningar som behöver göras på oss vårdarbetare. Jag vill läsa rasande ledartexter om de sjuka upphandlingar som görs i offentliga verksamheter och infrastruktur. Där det alltid verkar bli den största skurken som vinner, till det lägsta priset. Så långt ifrån de kvalitetskrav som sägs vara så viktiga. I stället blir många förvånade över att de som de facto ska utföra jobbet som upphandlats, för sämre villkor, blir förbannade och inte vill vara med. Då undrar jag, är det valfrihet för alla, eller bara för en del?

Kommer ni ihåg barnintensiven Biva i Lund? Sjuksköterskorna sa nästintill unisont upp sig, för de ville inte att nya kollegor skulle ha sämre villkor än vad de själva hade. De ställde solidariskt upp för sina framtida kollegor och accepterade inte A- och B-lag i samma verksamhet. De drogs i den mediala smutsen, det hette att de hade 50 000 kronor i månaden och knappt alls jobbade. Mobben gick, de var lata och giriga.

Kommer ni ihåg piloterna, som strejkade efter att först försökt förhandla? Hur mediedrevet gick och sura resenärer ondgjorde sig över dessa lyxlirare. Dessa resenärer som struntar högaktningsfullt i arbetsvillkor, bara det är billigt, det är ju någon annan som betalar det priset. Mobben drog igång ackompanjerad av arbetsgivaren. Men vad ingen berättade var att dessa piloter räddat SAS från konkurs, genom att sänka sina löner och förmåner. De ville bara ha tillbaka en liten del av det de tidigare förlorat. Som de drogs i smutsen.

Men nu kära debattörer för ojämlika löner – oavsett vilka ni är. Nu är det upp till bevis. Jag räknar med att alla ni som använder oss vårdanställda som slagpåsar i debatten, jag räknar med att ni mangrant sluter upp på gator och torg den 3 september, när nätverket En annan vård är möjlig manifesterar för sjukvården igen. Jag räknar med att ni dessförinnan har engagerat er i att anordna demonstrationer över hela vårt land. Att ni visar att ni bryr er på riktigt och inte bara använder oss som ett slagträ i debatten, när ni ställer en yrkesgrupp mot en annan.

Jag räknar med att ni på valdagen tar er en funderare över om det är välfärden eller den egna plånboken som är viktigast. Jag räknar med er, att ni tar kampen för och med oss. Själv ska jag se till att stötta både sopåkarnas berättigade krav och fortsätta kämpa för bättre villkor till alla oss vårdarbetare. I den kampen vet jag att varje strejkande sopåkare kommer att stödja oss på samma sätt som vi stödjer dem i dag.