Skogsnäringens inflytande är ett demokratiproblem

En person, en lika vägande röst. Så borde demokratin fungera, och det är inte meningen att de kapitalstarkas röster ska väga tyngre, så som det formellt var innan vi fick allmän rösträtt. Men tyvärr väger de fortfarande tyngre i praktiken, vilket vi tydligt ser i skogsfrågan.

En minoritet äger skogsmarken, industrier och företag, men påverkar Sveriges natur så djupgående att det påverkar alla. Skogsnäringen känner inte ens att de behöver följa miljölagstiftning fullt ut, än mindre leva upp till internationella och nationella miljömål.

Miljömålen och miljölagstiftningen ser bra ut på papperet. Men om riksdag och regering i praktiken skulle försöka införliva demokratiskt beslutade miljömål och folkets vilja vad gäller skogen, då blir det ramaskri. Antingen förbigår näringen internationella och nationella miljölagar och mål, eller så använder man enorma resurser på övertalning och lobbyism för att modifiera och ändra, eller gå emot politiken och lagstiftningen. Detta för att säkra sina vinster och intressen.

Opinionsundersökningar visar att åtta av tio svenskar vill skydda mer skog, våra kvarvarande naturskogar. Detta syns inte i politiken. Allemansrätten hotas, både av de som tycker äganderätten är viktigare, och av att skogarna blir allt mer ogästvänliga med sina ogenomträngliga planterade bestånd, djupa diken, körskador, risiga ungskogar och brutala hyggen.

Länder som bryter mot regler och vill inskränka demokratin får rättfärdig kritik, men när skogsnäringen vill styra EU:s och Sveriges politik över huvudet på sakkunniga forskare, allmänheten, och våra miljömål, då är tongångarna annorlunda. Då är miljöopinion och EU ett hot mot skogsindustrierna, mot kalhygges- och planteringsmodellen. Miljömålen och klimatmålen kringgås med hjälp av kraftfull lobbyism, greenwashing, ekonomiska hot och brösttoner. Deras inflytande märks i alla de ledarsidor som försvarar skogsindustrins intressen efter SVT:s ”Slaget om skogen”.

Sverige och Brasilien, olika i många avseenden, har samma attityd till skogen: Vi bestämmer själva. Vi får avverka så mycket naturskog vi vill.

Politiken speglar inte opinionens syn på skogen, inte heller våra miljömål eller ekologers rekommendationer.

Detta demokratiska problem gäller inte bara skogssektorn, utan i grunden speglar detta det faktum att bolagen och den minoritet som äger mycket skog inte är demokratiska institutioner, eller valbara.

Vårt statsskick är en hybrid mellan representativ demokrati och en koncentration av ekonomisk makt där några få äger en stor del av företagen. Denna oheliga allians leder till att demokratiskt beslutade miljömål inte kommer att nås, vilket allvarligt skadar naturen och kommande generationer.