Debatt: Sänk trösklarna för de som vill lämna ett liv i kriminalitet

Många röster höjs nu i debatten kring att allt fler, och allt yngre, döms till allt längre fängelsestraff. Anstalterna är överfulla och kriminalvårdens förutsättningar att återanpassa fängelsedömda till samhället blir därmed sämre. Bland det sämsta vi som samhälle kan göra är att förvandla vägen ut ur kriminalitet till en återvändsgränd, den bilden delar vi med många. Men vi behöver prata mer om det som faktiskt minskar risken för återfall i brott: rehabilitering, stöd och inkludering.

På Skyddsvärnet Göteborg har vi över hundra års erfarenhet av att arbeta med personer i övergången från kriminalvård till ett liv i frihet. Vi vet att vägen vidare börjar med tre grundläggande förutsättningar: egenförsörjning, boende och psykisk hälsa. Det kräver att vi tar hänsyn till lokala förutsättningar och använder de verktyg som finns på kommunal nivå. Verktyg som öppenvård, arbetsmarknadsinsatser, boendebistånd och ett lätt tillgängligt stöd från civilsamhälle. Men också ett näringsliv som tar som ansvar. 

De allra flesta som avtjänat ett straff ska tillbaka till samhället. Frågan är inte om, utan hur. För människor som lever med missbruk, psykisk ohälsa eller social utsatthet är ett återvändande utan stöd och struktur nästan omöjligt.
Men genom behandling, samtalsstöd, tydlig uppföljning och hjälp att etablera arbete och relationer minskar risken för återfall kraftigt. Det handlar inte om naiv snällhet – det handlar om ansvar. Ansvar för att förebygga nya brott, ansvar för människovärde och ansvar för att använda skattemedel klokt.

Som artikelförfattarna lyfter spelar även arbete en avgörande roll. Det ser vi varje dag. På våra halvvägshus (en utslussningsåtgärd vi bedriver på uppdrag av Kriminalvården) möter vi människor som vill arbeta men som inte får en chans – vare sig de är redo att ta ett jobb direkt eller behöver mer stöd för att etablera sig. De berättar om arbetsgivare som inte vill, eller vågar, anställa någon med ett brottsregister. 

Ett arbete är så mycket mer än bara egenförsörjning. Det är ett socialt sammanhang, egenmakt, en känsla av delaktighet och en möjlighet för barn att se sina föräldrar gå till jobbet. När insatser som nystartsjobb och riktade stöd minskar samtidigt som behoven ökar, skapas en ohållbar situation. Frustrationen och hopplösheten växer hos dem som vill lämna kriminaliteten bakom sig men hindras av brist på möjligheter.

Om vi menar allvar med att människor ska kunna sona sitt straff, återta sin egenmakt och bidra till samhället, måste civilsamhälle, kommun och näringsliv arbeta tillsammans. Vi behöver stötta arbetsgivare att våga anställa. Vi behöver se till att de som avtjänat sitt straff kan vidareutbilda sig, få praktik och arbetslivserfarenhet. Vi behöver se till att den som kommer ut till ett liv i frihet efter anstalt har tak över huvudet. Då förvandlas kostnader för kriminalitet till skatteintäkter från arbete.

För att fler ska lyckas i övergången från frihetsberövad till villkorligt frigiven behövs:

• Arbetsmarknadsinsatser som tar hänsyn till lokala förutsättningar i nära samverkan med civilsamhälle och näringsliv.

• Resurser för kvalificerat stöd och handledning som håller över tid.

• Lätt tillgänglig vård, både förebyggande och återfallsförebyggande.

• Stabila boendelösningar – en nyckel för struktur och trygghet.

Ska Göteborg bli en tryggare stad behöver vi investera i det som har bäst effekt – insatser som ger människor verktyg att lyckas.