Regeringen agerar tondövt i biståndspolitiken

Världens utvecklingsländer står efter många år av utveckling återigen inför växande utmaningar med hunger, fattigdom och konflikter. Därför beklagar vi att regeringen har övergett det svenska biståndsmålet om att 1% av BNI ska vikas till internationellt utvecklingssamarbete. Det är ett tondövt agerande i denna ansträngda tid. Under kommande år kommer även klimatförändringarna att lägga sten på börda, vilket vi bör ta höjd för snarare än ducka.

Förutom ökande humanitära behov och behov av hjälp på de absolut mest basala områdena som hunger, fattigdom och skydd från konflikter utgör, står utvecklingsländerna samtidigt inför strukturella utmaningar med att skapa eller bibehålla sin ekonomiska utveckling. Pandemiåren som direkt följdes av kriget mot Ukraina och den globala ekonomiska nedgången har satt många fattiga länder som Somalia, men också medelinkomstländer som Kenya, i en otroligt ansträngd situation. Exporten minskar samtidigt som nödvändig import blir dyrare. Maten på hyllorna blir dyrare samtidigt som lönerna minskar eller försvinner.

Vi motsätter oss inte regeringens ambition att genom bistånd bidra till utvecklingsländernas handel med omvärlden, men att förena handel och bistånd är inte enkelt. En förutsättning är att man arbetar inom agendan för biståndseffektivitet. Det finns gott om exempel på misslyckanden från andra länder. Så det måste ske på rätt sätt. Vi har med oro noterat hur biståndsminister Johan Forssell (M) inte specificerat hur bistånd och handel ska flätas samman. Kommer det att göras en seriös ansträngning för att biståndet ska bidra till utvecklingsländernas handel, ekonomiska välstånd och arbetsmarknad, eller är detta bara ett sätt för regeringen att främja svenska företags export på nya marknader?

Det är bra att samtliga riksdagspartier ser att det finns utvecklingspotential på samma område, särskilt när det gäller frågor som har så långsiktig horisont som denna. Utvecklingssamarbetet mår inte bra av tvära kast. Därför uppmanar vi regeringen att utnyttja det breda intresset för biståndsfrågorna och inkludera hela riksdagen i arbetet med reformagendan. Då kan detta bli en utveckling av Sveriges välrenommerade biståndspolitik som håller över tid. Den nedmontering och omprioritering regeringen nu gör riskerar att leda till motsatsen. Att dra tillbaka finansieringen av utvecklingsforskning till vetenskapsrådet är bara det senaste exemplet på hur regeringen agerar dumdristigt utan konsultationer eller konsekvensanalyser.

Flera av oss har tidigare också tydligt pekat på hur centrala civilsamhällets organisationer är för svenskt bistånd. Därför uppmanar vi också regeringen att inkludera dem i processen på ett meningsfullt sätt. I slutändan är det de som har erfarenheterna sedan decennier tillbaka och de som kommer att få bära ansvaret för att genomföra stora delar av regeringens reformagenda. Att på allvar ta till sig av deras farhågor och deras förslag till lösningar kommer hjälpa Sverige att undvika samma misstag som andra länder redan gjort.