Patriarkatet har fortsatt ett grepp om världen

I höst är det riksdagsval. Det är ett viktigt val för klimatet, säkerheten och ekonomin. Men i det patriarkala Sverige går det inte att blunda för att valet också handlar om jämställdhet. För män är fortfarande överordnade kvinnor.

Mäns våld mot kvinnor handlar om makt. Makt över kvinnan, hennes kropp, hennes liv. Den farligaste platsen för en kvinna att befinna sig på är hennes eget hem. Varje år mördas runt 15 kvinnor av sin partner. Var fjärde ung kvinna har utsatts för sexuellt våld, men mörkertalen för anmälda våldsbrott mot kvinnor uppskattas vara skyhöga. Förövaren kan vara en pappa, en pojkvän, en vän eller en främling. Men oavsett fortsätter brotten medan samhället sviker de våldsutsatta kvinnorna.

Vi lever i ett samhälle där vinstdrivande skyddade boenden kan tjäna pengar på våldsutsatthet medan kvinnor själva inte har råd att lämna våldet. Det är samhällets ansvar att skapa förutsättningar för att hon ska kunna lämna honom. Men sedan beslutet om tillståndsplikten har Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer (ROKS) behövt stänga ner majoriteten av sina skyddade boenden, en livsviktig resurs som erbjuder skydd och stöd för att lämna en våldsam relation.

Samtidigt har det blivit dyrare att leva – vem har råd att lämna en relation när lönerna stagnerar, hyrorna skjuter i taket och barnen går hungriga? För att leva tryggt behövs en politik med både ett klassperspektiv och en feministisk förståelse av våldet. Det är en politik som den nuvarande regeringen inte kan bistå med.

Patriarkatet sätter även stora avtryck på arbetsmarknaden. Skola, vård och omsorg är alla kvinnodominerade yrken där sjukskrivningar för psykisk ohälsa är som högst. Arbetar du som undersköterska kan du inte jobba via datorn när du är sjuk. Som lärare kan du inte heller gå till jobbet och riskera att smitta dina elever.

Karensavdraget slår alltid hårdast mot kvinnorna, samtidigt som de i regel tjänar mindre: om vi räknar samman inkomster från arbete, bidrag och kapital och drar av skatter tjänar män i snitt 6,3 miljoner mer än kvinnor under sina liv.

Trots en fördubblad produktion sedan 60-talet jobbar vi fortfarande åtta timmar om dagen. Idag är tidsvinsten orättvist fördelad mellan företagen och arbetarna. I hemmet syns en liknande struktur där obetalt arbete som städning, matlagning och tvätt ofta är orättvist fördelat mellan män och kvinnor. Arbetstidsförkortning är en nödvändighet för kvinnors återhämtning och en rättvis fördelning av hushållsarbete.

Vi som skriver detta tillhör Stockholms 8 mars-kommitté och står bakom en årlig demonstration på internationella kvinnodagen. Vi vägrar se på när våra medsystrar skadas, våldtas och mördas. Vi vägrar tolerera ett rättssystem och en regering som inte tar deras ord på allvar. Vi vägrar köpa tomma löften.

Vi vill se ett samhälle och en politik som gör det möjligt för kvinnor att leva fritt, självständigt och utan våld. Därför demonstrerar vi varje år, oavsett om det är valår eller inte. I år samlas vi klockan 14 på internationella kvinnodagen den 8 mars 2026 på Medborgarplatsen i Stockholm.

Vi kommer fortsätta stå upp för kvinnors rätt till ett jämlikt liv så länge patriarkatet har sitt grepp om världen. Vi kommer fortsätta visa hur många vi är som står enade i kampen för jämställdhet och rättvisa. För det är vår rätt att välja, vår rätt att leva.

Vi kräver:

● Mer resurser till kvinnojourer

● Slopad tillståndsplikt

● Förkortad arbetstid

● Slopat karensavdrag

Stockholms 8 mars-kommitté
Vänsterpartiet Storstockholm, Ung Vänster Storstockholm, Stockholms tjejjour, Kurdiska kvinnorådet, Amara, Feministerna Stockholm, Grön Ungdom Stockholm, SEKO Stockholm, LO Stockholms län, SSU Stockholm.