Nu skiter jag i mitt fackförbund

Det pågår ett folkmord just nu. Mitt framför våra ögon. Israel har bombat sönder nästan hela Gaza. Och vill ta kontroll över hela landremsan, enligt Israels militär. Civilbefolkningen, på runt två miljoner, tvingas fly igen, för jag vet inte hur många gånger. Benjamin Netanyahu och hans extremistregering har mördat över 50 000 palestinier. Många av dem är barn, hjälparbetare och journalister. Genom svält håller Netanyahu på att utplåna hela Gazas befolkning.

Det kan inte ha undgått någon. Eller?

Internationella domstolen i Haag (ICJ) drog slutsatsen att Israels ockupation av de palestinska territorierna är olaglig, att Israel bör upphöra med ockupationen, avstå från att skapa nya bosättningar och evakuera de som redan är etablerade. Enligt FN:s särskilda rapportör för de ockuperade palestinska områdena, Francesca Albanese, kan Israel ha brutit mot tre av fem lagar i FN:s folkmordskonvention. Det finns tecken på att Israel ägnar sig åt etnisk rensning i Gaza.

Ändå fortsätter Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) hävda att Israel har rätt att försvara sig. Men hon är inte ensam om att blunda för det som sker.

Jag arbetar som bibliotekarie och har skrivit insändare om att biblioteken borde stå upp för Gaza. Såsom Sveriges läkarförbund och Vårdförbundet har gjort. Nätverket ”Bibliotekarier för Palestina” har kontaktat Dik för att trycka på att förbundet bör ta ställning mot folkmordet i Gaza. Nu kräver jag detsamma.

Diks ordförande, Anna Troberg, låter mer och mer som Stenergard. I en intervju i Magasin K säger Troberg att det är första gången som Diks styrelse antar en hållning för stöduttalanden om olika konflikter i världen. Anledningen till att ”policyn formaliserats just nu är att Dik får allt fler förfrågningar om att skriva under upprop, stötta olika ändamål eller fördöma saker”.

– Vi lever i en tid med mycket krig, konflikter, svält och klimatkris i omvärlden. Det väcker engagemang och känslor hos människor – hos Diks medlemmar också naturligtvis, säger Troberg.

Visserligen säger hon att Dik fördömer våldet mo tt människor i Palestina. Och att förbundet står upp för folkrätten, för humanitära fri- och rättigheter och ställer sig bakom FN:s stadgar.

Men på vilket sätt gör Dik det, frågar jag mig. Handlar det nya policyn om att inte våga ställa krav på att se palestinier som människor? Inte bara som siffror. Eller handlar det om att vara rädd för att bli anklagad för antisemitism?

Ett fackförbund fegar inte ur och slänger sig med tomma ord.

Ett fackförbund för mig är en organisation som kämpar både med nationellt och internationell solidaritet. Vi ska stå upp för våra kollegor runtom i världen. Ett fackförbund fegar inte ur och slänger sig med tomma ord.

Gaza har blivit den dödligaste och farligaste konflikten för journalister i modern historia, enligt FN-experter. Inga internationella medier tillåts av Israel att komma in i Gaza för att rapportera krigsbrotten. Vad tänker Dik om det?

Facklig solidaritet handlar om att stötta fackföreningar i andra länder och vidta sympatiåtgärder över nationsgränser. Det handlar om att stödja arbetare i andra länder. Särskilt de som utsätts för folkmord och svält. Den fackliga kampen sker genom att fördöma folkmord och genom att kräva att varor och tjänster som köps av stat, kommun och landsting inte kommer från länder som inte kränker mänskliga rättigheter. Ett fackförbund ska sätta press på sina politiker. Det gör inte Dik. Så nu skiter i mitt fackförbund och går ur.