Debatt: Möter du medborgarnas krav, Cecilia Malmström?

Som ny handelskommissionär blir Cecilia Malmström (FP) ansvarig för det kritiserade handelsavtalet TTIP. Det är dags för henne att svara på hur hon avser agera för att skydda europeisk och svensk miljö-, klimat-, konsument-, och arbetslagstiftning, skriver Malin Björk, Europaparlamentariker (V).

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har presenterat sin nya kommission. Jämfört med den tilltänkte spanske klimatkommissionären med kopplingar till oljeindustrin och den ungerske nationalisten som ansvarig för utbildning och kultur så framstår Cecilia Malmström (FP) som rena lyckokastet. Men är hon verkligen det för alla oss som värnar demokrati, miljö, välfärd och konsumenträtt?

Cecilia Malmström har nämligen föreslagits som handelskommissionär, och blir därmed ansvarig för förhandlingarna om handelsavtalet mellan EU och USA (TTIP), men också att slutföra förhandlingarna kring dess ”lilla kusin” Ceta, handelsavtalet mellan EU och Kanada. Därmed bör Malmström svara på hur hon avser agera för att skydda europeisk och svensk miljö-, klimat-, konsument-, och arbetslagstiftning.

Miljö- och konsumentorganisationer uttrycker stor oro för att Ceta och TTIP hotar EU:s relativt höga standarder för mat och miljö. Det handlar om antibiotikaanvändning, hormonbehandling – om att kompromissa med både djurs och människors hälsa. Även facken är oroliga.

Kritiken mot det nästan färdigförhandlade Ceta är i mångt och mycket densamma som kritiken mot TTIP. Liksom TTIP hotar Ceta arbetsrätten och riskerar att tvinga fram avreglering av det gemensamma (såsom hälso- och sjukvård) samt ger storföretag rätt att stämma stater i specialdomstolar.

Målsättningen från storföretagen och handelskamrarna är att använda Ceta som karbonpapper för TTIP. Går det igenom där, så kan samma element skjutsas nästan obemärkt igenom i TTIP.

Det så kallade ”investeringsskyddet” (ISDS) finns kvar, där företag ska kunna stämma stater om nya politiska beslut innebär att vinsterna blir mindre än planerat. En sådan regel skulle ge det amerikanska riskkapitalbolaget KKR, som äger Carema/Vardaga, rätt att stämma Sverige om Vänsternpartiets krav på vinststopp i välfärdssektorn genomförs.

Det är på punkt efter punkt avtal som inte handlar om lägre tullar och fler produkter att välja från utan om att undergräva svensk och europeisk lagstiftning och som riskerar att utarma Sveriges och Europas klimatpolitik.

Alliansens politiker har upprepade gånger sagt att det är okej för storföretag att stämma stater för demokratiskt fattade beslut. De har i sin nationella och internationella politik visat att de sätter företagens rätt att ta ut vinster framför människors rätt till en god välfärd, en skola för alla, eller en miljöpolitik som kan ta oss in i framtiden.

Nu har Sverige en reell möjlighet att påverka både innehållet och förhandlingarnas utformning. Jag vill därför uppmana Malmström att snabbt bjuda in konsumentorganisationer samt organisationer som arbetar med miljöfrågor och arbetsrätt till förhandlingarna och att ta bort sekretessen så allmänheten får insyn.

Ytterst handlar dessa handelsavtal om politikens plats i utformandet av våra samhällen. Här går en vattendelare mellan vänster och höger. Vi i vänstern tror helt enkelt inte att marknaden och multinationella företag sköter dessa frågor bättre än medborgare och demokratiskt valda företrädare.

Folkpartiet har varit en drivande kraft bakom privatiseringar, avregleringar och en havererad välfärd som styrs av vinstintressen. De har dessutom föreslagit inskränkningar i strejkrätten. Det bådar inte gott. Frågan är om Malmström, liksom sin företrädare belgaren De Gucht, med samma arrogans kommer avvisa medborgarnas krav på demokrati, insyn och respekt för miljö och arbetsrätt i handelspolitiken.