Debatt: Lagstifta mot godtyckliga fabriksnedläggningar

Hur många som berörs av nedläggningen av Findus i Bjuv är oklart. Men minst 450 anställda och ungefär lika många bönder och underleverantörer berörs. Det som hänt är att ett riskkapitalbolag köpt Findus för marknadsandelar, för att sedan lägga ner företaget i Sverige. Riskkapitalbolaget struntar i både samhället, och de anställda. Detta trots att företaget går med bra vinst, och är väldigt lönsamt.

Findus i Bjuv är inte ensamma om detta fenomen. Det har hänt förr, och händer dagligen i en global marknadsekonomi.  Det finns inget som hindrar företagen från hänsynslöst roffa åt sig marknadsandelar, eller vinster på marknaden genom att köpa upp, och omplacera företag utomlands.

Jag tycker det är hög tid att man lagstadgar emot denna form av nedläggningar. 

I vissa länder har man ett lagstadgat skydd mot denna form av osunt företagande.

Det hade varit bra om hela EU införde ett skydd för arbetstagarna. Till exempel, tänk er en fabrik som ska stänga för att flytta till ett annat land, då måste företaget betala 12-24 månadslöner vardera till de anställda. Detta skulle i sin tur ge de anställda en möjlighet att kunna omskola sig. För att sedan kunna ta ett nytt arbete, samtidigt som de får sin ”slutlön” från företaget i 12-24 månader. Statens kostnader för riskkapitalbolagens flytt hade minskat, samtidigt som man fått upp kompetensen på arbetskraften.

Det hade kanske inte räckt hela vägen för att skydda samhället från dessa girigbukar. Men det hade inneburit en stor kostnad för företag som överväger att flytta utomlands.

Ett av de större argumenten till att inte införa ett sådant system är att det ur konkurrensperspektiv är bra för Sverige. Det ska tydligen vara bra för Sverige att det är lätt att starta företag i landet för att sedan flytta det utomlands.

Det gör bara saken lite värre egentligen. Då lämnas Sverige mer sårbart nämligen. 

Hade man infört detta i hela EU, så hade man inte behövt tävla om vilka länder som man kan flytta företag till, med lägst kostnad på arbetskraften. Då hade länder fått tävla med andra saker i som exempelvis infrastruktur, bostäder, skatter eller tillgång på adekvat utbildad personal. Det hade inneburit att företag inte varit lika benägna att flytta sin verksamhet i samma skala som idag. Man hade satsat på orten där företaget lever, och dess invånare. Man hade fått ett mer stabilt företagande även, eftersom konkurrenterna hade fått följa samma regler.

Arbetarnas kamp har varat i över 100 år. Men den är lika viktig idag som då. Kanske är det en av vår tids viktigaste frågor för arbetstagarna att föra. Arbetstagare i alla länder bör gå samman och kräva detta i EU. Vi ska inte konkurrera om arbetena på ett så osunt vis. Länder behöver någon form av stabilitet, och säkerhet för arbetskraften. Det är därför viktigt att vi arbetstagare står enade mot godtyckliga omlokaliseringar av företag utomlands.

Många länder har idag redan olika former av skyddsnät för detta. Många har lagt själva kostnaden på företaget, medan man i Sverige har det via försäkringssystemet. 

Hade det inte varit bättre att göra en tydlig markering i lagen, att det inte ska få gå till på detta viset. Kostnaden för dessa nedläggningar som idag bekostas av skattebetalarna i Sverige, borde riskkapitalbolagen stå för.

Därför är det kanske hög tid att vi inför detta som skydd för att riskkapitalbolagen plundrar företag som land helt och hållet, och ser till att personalen inte lämnas helt barskrapad. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.