Arbetet för kvinnor har utvecklats och breddats inom Amnesty. Därför blir jag djupt bedrövad när Amnesty utmålas som en motståndare till kvinnors rättigheter, skriver Sofia Halth, ordförande i svenska sektionen.

Kommer du ihåg Beatriz? Förra året nekades den 22-åriga kvinnan abort i El Salvador, trots att 15 olika läkare hade gjort bedömningen att graviditeten utgjorde en fara för hennes liv.

Beatriz, som egentligen heter något annat, led av flera allvarliga sjukdomstillstånd. Läkarna hade dessutom konstaterat att fostret hon bar på saknade stora delar av hjärnan och inte skulle överleva. Men abort är totalförbjudet i El Salvador. Och medan landets högsta domstol satt och förhalade sitt beslut om huruvida Beatriz skulle få genomgå en abort, försämrades hennes tillstånd och hon vårdades på sjukhus. Medierna bedrev en häxjakt på ”barnamörderskan”.

Samtidigt deltog över 170 000 personer i Amnestys kampanj och vädjade för att Beatriz skulle få tillgång till abort, varav drygt 10 000 i Sverige. Du kanske var en av dem? Då minns du säkert resultatet: att högsta domstolen i El Salvador slutligen gav klartecken till ingreppet som räddade Beatriz liv.

Även i Nicaragua är abort totalförbjudet sedan några år tillbaka. Inte ens när en flicka eller kvinna blir gravid till följd av våldtäkt eller incest är det tillåtet att göra abort. De kvinnor som trotsar förbudet riskerar istället långa fängelsestraff, liksom den vårdpersonal som utfört aborter. Konsekvensen blir inte färre aborter, utan osäkra aborter som utförs av klåpare. Konsekvensen blir att kvinnor dör eller skadas allvarligt, och att unga flickor som våldtas tvingas bli föräldrar.

Mot detta har Amnesty bedrivit kampanj med stor kraft.

Under mer än tio år har jag följt Amnestys arbete på nära håll och personligen varit en stor del i hur arbetet för kvinnors rättigheter har utvecklats och breddats inom Amnesty. Det gör mig därför djupt bedrövad att det sprids lögner om att Amnesty skulle vara abortmotståndare eller att vi anser att kvinnans fria val ska vara förbjudet i lag, och att en bild nu målas upp av Amnesty som en motståndare till kvinnors rättigheter. Jag och alla som följer Amnestys arbete vet att sanningen är den rakt motsatta.

2007 tog den globala Amnestyrörelsen, efter två års diskussioner, ett demokratiskt beslut som innebar att organisationen skulle börja arbeta aktivt med abortfrågan. Det handlar om att agera i kampanjform mot de grövsta kränkningarna gällande abort: när kvinnor nekas abort trots att deras liv och hälsa riskeras, straffas för att ha genomgått en abort, eller då de blivit gravida till följd av våldtäkt eller incest.

Ur ett internationellt folkrättsperspektiv är detta en kraftfull policy som räddar människoliv, bland annat i Nicaragua och El Salvador. Ingen annan global rättighetsorganisation med samma räckvidd och medlemsmängd har lyckats enas kring ett likadant beslut. Med Amnestys stöd i ryggen och i samarbete med oss kan nu kvinnorättsorganisationer i bland annat Nicaragua fortsätta utmana den förfärliga lagstiftningen. Amnestys röst behövs i den här frågan, mer än någonsin, även i Europa. Länder som Irland, Polen och Malta har mycket restriktiva abortlagar eller totalförbud som allvarligt inskränker flickors och kvinnors rättigheter.

Men svenska sektionen av Amnesty International är inte nöjda med att stanna där. Vi har valt att tydligt och aktivt lobba internt i den internationella rörelsen för att rätten till det fria valet i abortfrågan är den mest konsekventa hållningen för en människorättsorganisation. Arbetet kommer ta tid och måste genomföras med klokskap, beslutsamhet och tålamod. Det har vi gott om i den svenska sektionen, som varit ledande i att lyfta kvinnors rättigheter både i Sverige och internationellt. Av detta skäl är det också viktigt och rimligt att Amnesty som global organisation för kvinnors rättigheter nu öppet tar upp den omdebatterade och komplexa frågan om hur Amnesty bäst skyddar rättigheterna för de människor som lever i prostitution.

Jag har redan i en intervju med ETC den 10 februari förklarat att den lag kring sexköp som vi har i Sverige inte står i strid med de mänskliga rättigheterna. Det kan aldrig vara en mänsklig rättighet att få köpa sex. Svenska sektionen har internt också framfört starka synpunkter på utgångspunkter och analys i det förslag från Amnestys Londonkontor som refererats i medierna.

Att argumentera för en avkriminalisering av dem som säljer sex utifrån ett skademinimeringsperspektiv – vilket är en central utgångspunkt i förslaget – är Amnestys Londonkontor inte ensamma om att göra. UN Women, Human Rights Watch och flera andra tunga organisationer för kvinnors rättigheter tycker samma sak. Trots detta är det kriminaliserat att sälja sex i omkring hälften av världens länder, vilket leder till svåra kränkningar av bland annat kvinnors rätt till hälsa.

Den här utmanande, komplexa och viktiga diskussionen om hur kvinnors rättigheter bäst ska skyddas måste nu få föras. Det gör Amnesty i första hand med våra medlemmar. Vi kommer också lyssna till andra organisationer med kunskap och erfarenhet i frågan.

Slutgiltigt är det Amnestys medlemmar som beslutar om Amnestys ståndpunkt. Diskussionen kommer inte att föras av speciellt inbjudna, utan i en bred och öppen process, där bland annat våra distriktsombud träffas den 1 mars för att på djupet diskutera policyförslaget.

På svenska sektionens årsmöte i Malmö i maj är alla medlemmar välkomna för att debattera och besluta om vad svenska Amnesty ska tycka i frågan, innan den internationella rörelsen till sist fattar sitt beslut, vilket sker tidigast i oktober. Den svenska styrelsen är glad och stolt över att vi har så många engagerade, kloka och diskussionsglada medlemmar. Alla röster behövs i den här diskussionen.

Som en global aktör för kvinnors rättigheter har Amnesty de senaste 20 åren nått många framgångar. Att det sprids lögner och missuppfattningar om organisationens kvinnorättsarbete skadar inte i första hand Amnesty International. De verkliga förlorarna är de kvinnor vars mänskliga rättigheter Amnesty kämpar för.

Sofia Halth, ordförande i svenska sektionen av Amnesty International

Svar direkt:

Självklart är det bra att Amnesty slåss för Beatriz rättigheter och liv. Jag skrev under i kampanjen och kommer att försätta att skriva under alla liknande upprop.

Sedan är det också värt att notera att Amnestys förslag om avkriminalisering av sexhandel inte bara handlar om dem som säljer sex – som Human Rights Watch har förordat – utan även om dem som köper sex. Det går alltså på tvärs mot den svenska modellen, som enligt flera företrädare för svenska kvinnoorganisationer har "förändrat synen på prostitution och sexköp över hela världen".

Sofia Halths problem är att hon är aktiv i en organisation för mänskliga rättigheter som inte har ett policydokument för kvinnans rätt till bestämmande över sin egen kropp eller som slår fast att rätten till fri abort är ett exempel på grundläggande fri- och rättigheter. Det behövs en stark kraft internationellt som står upp för dessa rättigheter!

Så min maning till Amnesty, såväl svenska som internationella, är att ta ett klart och entydigt ställningstagande för rätten till abort. Då skulle jag med stolthet kunna fortsätta vara medlem – och jag är inte ensam om denna ståndpunkt.

Gunnar Wesslén, Dagens ETC