Debatt: Kvinnohat leder till våld – kalla det för hatbrott

Hot och hat mot kvinnor som deltar i det offentliga samtalet är ett växande problem – och för ett år sedan i Visby såg vi det yttersta resultatet av det. Vi vill se skarpa åtgärder, inte minst att kalla våld mot kvinnor för ett hatbrott, skriver flera företrädare för kvinnorörelsen.

När influencern Sofia Wood postade en bild på sig själv och dåvarande statsminister Magdalena Andersson inför valet och uppmanade alla att rösta rött möttes hon av en hatstorm hon aldrig tidigare upplevt. Som kokboksförfattare och livsstilsbloggare har hon vanligtvis en följarskara med nästan enbart kvinnor. Nu översköljdes hon plötsligt av en våg av arga män. De skrev bland annat att hon skulle bli gruppvåldtagen.

Det yttersta resultatet av kvinnohatet såg vi för ett år sedan. Ing-Marie Wieselgren höggs ner på Donners Plats i Visby, mitt under Almedalsveckan. Mördaren hade sett ut tre ledande kvinnor som måltavlor.

Hat, hot och trakasserier mot kvinnor som deltar i det offentliga samtalet är ett växande problem. Var fjärde förtroendevald, var tredje journalist och var fjärde forskare har utsatts. Kvinnor utsätts för kränkningar med betydligt större inslag av sexism, sexuella hot och trakasserier. Konsekvenserna av utsatthet består av olika former självcensur och i flera undersökningar överväger kvinnor, precis som Sofia Wood gjorde, att lämna sitt yrke.

Center mot våldsbejakande extremism har också visat i rapporten Män, maskulinitet och våldsbejakande extremism att det finns överlappningar mellan mäns våld mot kvinnor i nära relationer i ett individuellt perspektiv och ett samhällsstrukturellt problem som går över till våldsbejakande extremism. Många av dessa miljöer delar en syn på att världen behöver en återupprättad manlighet – och kvinnohat och antifeminism är centralt. De förenas i tron på att världen behöver ett återupprättande av manligheten såväl individuellt, kulturellt som socialt. Misogyni, kvinnohat, blir en förenande kraft.

Ing-Marie Wieselgrens baneman radikaliserades i extremhögerns giftiga miljö och i kombination med psykisk sjukdom blev han en utförare av det som han uppfattade som en uppmaning.

Det finns också en sekundär effekt av kvinnohatet. Kvinnor ser hur andra som vågar ta plats i debatten behandlas. Viljan att ge sig in i debatten försvinner innan de ens har börjat. Följden blir att kvinnor tystnar i debatten vilket leder till ojämställdhet, förlorade perspektiv och hot mot demokratin.

Vi i kvinnorörelsen är oroliga över utvecklingen och vill därför se:

– En ändrad hatbrottslagstiftning. Vi måste införa skydd för utsatthet på grund av kön. När kvinnor särskilt drabbas av hat, hot och trakasserier är det ytterst märkligt att det inte diskuteras skydd för utsatthet på grund av kön i hatbrottslagstiftningen. 

– Att straffskärpningen för brott mot förtroendevalda tillämpas. 

– Att polisens spanings- och utredningsarbete för hat, hot och trakasserier mot folkvalda i sociala medier förstärks. Rättsväsendet måste ta anmälningar på högsta allvar för att handlägga samtliga anmälningar.

– Att säkerhetspersonal i riksdagen och säkerhetsansvariga i kommuner och regioner samt inom politiska partier har kunskap om könsbaserat hat, hot och trakasserier. 

– Att krav ställs på sociala medieplattformar att ingripa mot hat, hot och trakasserier.

– Att stödfunktioner för de som utsätts för hat, hot och trakasserier stärks.

– Att arbetsgivare vars medarbetare hetsar upp debattklimatet i tjänsten tar ett större ansvar.

För att sätta fokus på detta genomför vi en manifestation idag onsdag klockan 13, till Ing-Marie Wieselgrens minne på Donners plats i Visby, under Almedalsveckan. Nu måste kvinnohat tas på yttersta allvar. Vi har alla ett ansvar.