Debatt: Jag trodde att jag gick på en demonstration – men hamnade i en glassreklam

Hej Ben & Jerrys Sverige.

Jag trodde att jag gick på en demonstration för flyktingars rättigheter men hamnade i er glassreklam. När företag blandar sig i brinnande sociala och politiska frågor tenderar det att röra upp känslor.

Ni har fått mycket ris från nättroll och Sverigedemokrater som tillsammans med sina vänner och sin familj aldrig ska äta Ben & Jerry’s mer. Ni har också fått en hel del ros från mer eller mindre övertygade marknadsliberaler som gärna går sida vid sida med företag som i en profilerande CSR-kampanj vill generera goodwill och bygga sitt varumärke på det flyktingengagemang som samlat tusentals människor de senaste åren.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det finns väl värre saker ni skulle kunna göra, antar jag. Intressant är dock att när jag tar en titt på er hemsida verkar det som att de frågor ni valt att engagera er i för att stärka er progressiva profil nästan uteslutande handlar om rättvisa i form av erkännande och inte omfördelning.

Det finns en hel del organisationer i Sverige som jag tror skulle vara bättre hjälpta av att få del av de vinster ni gör på att sälja er jättegoda och jättedyra glass än att få er klapp på axeln. Vad sägs om att öppna plånboken och i en handling präglad av den av er så högt hållna solidariteten skriva ut några feta checkar till organisationer som Ung i Sverige, RFSL Newcomers eller Ingen Människa är Illegal?

Jag talar inte som representant för dessa organisationer och förståeligt nog känner sig många ungdomar och andra personer i rörelsen för flyktingars rättigheter stärkta av att få offentligt stöd från ett stort företag. Då tänker jag dock att det ena inte behöver utesluta det andra? Jag vet att många av dessa organisationer har stora ekonomiska bekymmer, inte minst för att de behöver täcka upp där samhället har dragit sig tillbaka.

Ekonomiska bekymmer är dock inget som ni på Ben & Jerry’s har. En ordentlig utbetalning till flyktingorganisationer i Sverige borde vara en ganska smal sak för er i och med att er ägare Unilever gick med 63 miljarder kronor vinst i fjol.

Det här med ägarskapet är ju intressant i sig. På er hemsida framhålls de två grabbarna som på sjuttiotalet började göra glass på en renoverad bensinmack i Vermont, men sedan år 2000 ägs ni alltså av en av världens största dagligvarutillverkare. Samtidigt som ni på Ben & Jerry’s säger er stödja Black Lives Matter, tjänar Dove (ett systermärke i Unilever-koncernen) pengar på en av fjolårets kanske sunkigaste reklamkampanjer.

När era kritiker säger att nu är den sista skopan Ben & Jerry's köpt, framöver ska jag bara äta opolitisk GB-glass som inte går pk-vänsterns ärenden, då gör inte det nånting, för Unilever äger dem också.

Till mina vänner i rörelsen för unga flyktingars rättigheter vill jag bara säga att det ser ut att bli en varm sommar. Gå ut i solen och ät glass, men gör det för att ni tycker att det är gott, gör det inte som ett politiskt ställningstagande. Ät Ben & Jerry’s om ni tycker det är värt priset, men jag tror inte att vi gör världen till en mycket bättre plats för att vi köper en dyr och instagramanpassad skopa glass.

I denna tid, när konsumentmakt ofta ses som det enda sättet att göra skillnad vill jag påminna om något som i diskussionen om Ben & Jerry’s initiativ märkligt nog tycks glömmas bort. Om ni vill vara politiska, stoppa glassen i frysen och gå ut på gatorna. Det var där Ung i Sverige startade sitt upprop och i kombination med en stark närvaro på sociala medier och ett fantastiskt ledarskap har denna lilla organisation förflyttat berg.

Riksdagens omröstning om 9000 unga ensamkommandes framtid i Sverige är resultatet av sittstrejker och sammankomster på städernas gator och torg. Det är på gatorna vi kommer samman, det är där vi skapar politisk förändring och där finner vi kraft och energi i gemenskapen. Denna energi är fin och värdefull, och det vet företag som Ben & Jerry’s när de försöker slå mynt av den.

Så slutligen Ben & Jerry’s, jag trodde att jag gick på en demonstration för flyktingars rättigheter, men hamnade alltså i en kampanj som syftar till att lägga på några kronor till moderföretagets 63 miljarder i vinst.

Det var väl kanske inte riktigt därför jag gick dit.