Debatt: I dag bedrivs äkta journalistik från fängelset i Turkiet

I april i år dömdes Dagens ETC-journalisten Joakim Medin till elva månaders villkorligt straff för att han förolämpat den utomordentligt lättkränkte turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan.

I maj kunde Medin lämna fängelset utanför Istanbul mycket tack vare den intensiva kampanjen i svenska medier.

Men Medin är fortfarande inte fri i Turkiet. På torsdag ställs Medin återigen inför domstol i Istanbul för ett fabricerat brott (ja, en nationalsport i Turkiet). Åtal nummer två handlar om ”medlemskap i en väpnad terrorrörelse och terrorpropaganda”. I själva verket vill Turkiet straffa Medin för att ha skrivit böcker om kurder och kurdfrågan i Sverige och Kurdistan, publicerat artiklar i tidningen Dagens ETC och postat inlägg på sociala medier (något som de turkiska makthavarna starkt ogillar). Därför riskerar Medin nu ett långt fängelsestraff.

Det positiva i sammanhanget är att Medin slipper närvara fysiskt i den turkiska domstolen eftersom han kom hem i maj. Medan vi talar om Medin-rättegången är det viktigt att påminna om att journalistiken är nästan eliminerad i Turkiet och många av Medins kollegor sitter kvar i fängelser bara för att de har ägnat sig åt journalistik. Det finns bara en sorts riktig journalistik kvar: journalistik som bedrivs från fängelset.

Det låter absurt men är helt sant. Låt mig förklara.

Numera bedriver Altayli journalistik med hjälp av sina advokater som dagligen lämnar över texter till hans Youtube-kanal. 

I juni i år greps en av Turkiets mest kända journalister, Fatih Altayli, för ”hot mot presidenten” efter att i sin Youtube-kanal (med 1.6 miljoner prenumeranter) kommenterat en enkät där det framkommit att 70 procent av Turkiets invånare är emot att president Recep Tayyip Erdogan ska sitta kvar vid makten på livstid. I kommentaren menade han att medborgarna i Turkiet aldrig skulle tillåta Erdogan styra på livstid och makthavare i Osmanska imperiet till och med mördats när de förtryckt folket.

Kort efter denna korta kommentar placerades Altayli i det ökända Marmara-fängelset utanför Istanbul (där även Medin hölls i 51 dagar i våras).

Men varför greps Altayli? Av flera anledningar.

För det första vill Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, tysta ned sin största kritiker i en tid då han försöker få till en ändring i grundlagen så att han kan sitta vid makten på livstid.

För det andra vill Erdogan skrämma de få oberoende röster på Youtube som har en stor publik i Turkiet. Erdogan-regimen räknar kallblodigt med att ingen i fortsättningen vågar ägna sig åt oberoende journalistik i Turkiet när landets mest kände journalist kastas i fängelset.

Men det har inte riktigt blivit såsom Erdogan och hans lakejer hade planerat i Altayli-fallet. Det går nämligen inte att utrota journalistiken helt och hållet. Journalistiken är en som en ostoppbar flod som alltid hittar en ny väg att nå sina lyssnare, tittare eller läsare.

Man kan fängsla journalister, men man kan inte fängsla journalistiken. Inte ens i fängelset kan man fängsla journalistiken.

Återigen, låt mig förklara.

I och med det faktum att Altayli ännu inte är dömd kan han fortfarande ta emot många besök. Därigenom kan han driva sin Youtube-kanal från fängelset även om han inte längre sitter i sin berömda fåtölj från vilken han varje morgon under flera års tid har delat skarpa analyser, kommentarer och nyheter. Numera bedriver Altayli journalistik med hjälp av sina advokater som dagligen lämnar över texter till hans Youtube-kanal. Varje morgon läser en röst upp analyser, kommentarer och nyheter samt betraktelser från fängelset. Många från den välinformerade turkiska eliten står i kö hos Altayli för att läcka pikanta detaljer rörande korruption, Erdogans planer och Turkiets framtid. Och Altayli har bra medienäsa efter decennier i ledande positioner inom media. De politiska skandalerna som sprids via hans Youtubekanal dominerar sedan nyhetsflödet i sociala medier och på landets oberoende medieplattformar.

Altaylis fångenskap har också skapat ett programformat på den journalistiska himmelen i Turkiet. Journalister, partiledare, författare, skådespelare, ståuppkomiker och andra kända personer turas om att från Altaylis berömda fåtölj hålla brinnande tal för den hotade press- och yttrandefriheten. Som en solidaritetshandling. Det är vackert.

Det är ingen överdrift att säga att äkta och god journalistik i dagens Turkiet bedrivs från fängelset. Det var väl knappast det Erdogan drömt om från sitt gigantiska palats med 1 150 rum.