Först besluta om tågslakt– sedan ducka för kritiken

Regeringen har på eget bevåg valt att skrota de nya stambanorna i södra Sverige, genom att helt enkelt plockat bort Malmö-Linköping och Linköping-Göteborg ur infrastrukturlagstiftningen TEN-T. I lagstiftningen avgör kartor över medlemsländernas transportnät vilka sträckor som kan beviljas ekonomiskt stöd från EU.

Detta är ett historiskt misstag.

Vi är många som vill åka tåg. Statistiken är tydlig: år efter år ökar tågresandet i Sverige. Allt fler lämnar bilen hemma till förmån för tågpendling till arbete och studier, och byter flygresan mot en tågluff på sommaren. Hundratusentals svenskar samlas i grupper och forum på sociala medier och nätforum för att diskutera smarta lösningar för att ta sig runt i landet och resten av Europa med tåg, när bra bokningstjänster och rådgivning saknas.

Samtidigt är det redan idag fullt på de spår som finns. Det har såväl tågföretag som myndigheter varnat för länge. Kapacitetsbristen innebär att biljetterna riskerar att bli allt dyrare när efterfrågan ökar, men utbudet är begränsat. Förseningar riskerar också att bli värre eftersom störningar blir svårare att hantera när det är kort om tid mellan avgångarna.

Mer än en femtedel av alla växthusgasutsläpp i EU kommer från transportsektorn. Det snabbaste sättet att minska utsläppen från vägtrafiken är att flytta över mer transport till järnvägen. Omställningen är inte en omöjlig ekvation, men den kräver politisk vilja, ekonomisk prioritering och långsiktig planering. På alla dessa punkter drar regeringen i bromsen.

Med regeringens politik stoppas nu den vision som svenska regioner, handelskammare och Trafikverket kämpat för i åratal i skrivbordslådan. Kort sagt: direkttåg från Malmö- Stockholm på bara 2:30 och Göteborg-Stockholm på 2:05 kan vi glömma.

År av omsorgsfull planering, beräkningar och tillståndsprocesser riskerar nu att ha gjorts förgäves.

I ett slag har regeringen säkerställt att Sverige går miste om miljarder i potentiellt EU-stöd som i synnerhet hade gynnat södra och mellersta Sverige. Pengar som inte kan gå till andra satsningar på det svenska transportnätet, utan istället omfördelas till andra medlemsländer.

Med hjälp av de nya stambanorna hade resandet förbättrats för miljontals svenskar. Det hade blivit betydligt enklare att exempelvis arbetspendla från Lund till Värnamo, eller bo i Linköping och plugga i Borås. Stambanorna hade också revolutionerat tågresorna ut i Europa. Stockholm-Hamburg hade reducerats till 5:50.

Regeringens agerande innebär dessutom att Sverige inte heller under kommande regeringar kan söka EU-stöd för att bygga ny infrastruktur på dessa sträckor i framtiden. Det är ett enormt svek.

Vi miljöpartister vägrar att låta denna tågslakt gå obemärkt förbi. Regeringen måste stå till svars för sitt agerande. Hittills har ansvarig minister Andreas Carlson (KD) duckat frågor från såväl Daniel Helldén i riksdagen, som Jakop Dalunde i EU-parlamentet.

Vi kräver klarspråk. Hur vill regeringen Kristersson nå klimatmålen och leverera på EU:s gemensamma mål om nettonollutsläpp till 2050 utan utbyggnaden av stambanorna? Hur ska transportsektorn ställas om, bort från det fossila, när det redan idag är fullt på befintliga spår? Och hur kan regeringen stå bakom ett beslut som gör att Sverige riskerar att förlora miljardstöd även i framtiden?

Än är det inte för sent att inse detta historiska misstag. Andreas Carlson bör krypa till korset och be EU om att få ångra strykningen av stambanorna.