Flickans hårfläta blir en trofé – men Europa har glömt kurderna

Återigen visar det sig att endast bergen står kvar med kurderna. I flera dagar har vi bevittnat syriska regimstyrkors brutalitet mot kurderna i Rojava, nordöstra Syrien. Handlingarna överskrider alla gränser för mänsklig anständighet; stad efter stad angrips av regimens råa våldsapparat i syfte att kuva kurderna.

Kurdiska peshmergors gravar – de som kämpade mot Islamiska statens (IS) brutala attacker mot mänskligheten – skändas. Flickor och kvinnor vanäras genom att man brukar våld mot dem, flickor och kvinnor förolämpas genom att deras hårfläta klipps av, civila utsätts för dagligt våld. Män och kvinnor tillfångatas och förnedras framför kameran, för världen att åskåda, familjer tvingas på flykt och lever i skräck och otrygghet. Förövarna sjunger om sina blodiga och skoningslösa handlingar och hyllas för det i sociala media.

Europa, Sverige, kan inte ha glömt hur kurdiska peshmerga styrkor var de enda som stod kvar och försvarade hela världen mot IS. Medan Europa fortsatte att leva sitt trygga vardagsliv, offrade kurdiska kvinnor och män sina liv genom att kriga mot en av vår tids mest brutala terrororganisationer. Utan de kurdiska styrkornas modiga försvar hade vi aldrig kunnat skyddas från det mörker som hotade att sluka oss alla.

Europa har om och om igen bevittnat behovet av kurdernas stöd, och har en moralisk skyldighet och ett ansvar att stå upp för dem när det verkligen gäller.

Dessutom har kurderna i flera år haft kontroll över de stora fängelserna med IS-terrorister och IS-lägret Al Hol, utan att västvärlden fullföljde sitt ansvar för att ställa fångarna inför rätta för deras terroristhandlingar.

Med kurdernas utvisning från de områden de tidigare kontrollerade, och med fängelserna samt lägret lämnade obevakade, har många av världens farligaste terrorister enligt olika medier kunnat gå fria utan att syriska regimen ta ansvar och fängsla dem igen.

Idag fortsätter tusentals kurder att gå till våra arbeten för att tjäna vårt land Sverige – av tacksamhet mot landet som tog emot oss när vi behövde det, och av kärlek till det land vi kallar vårt hem. Vi lever med att se hur regimer angriper våra kurdiska systrar och bröder, med avsikten att utplåna vårt folk och förinta vår närvaro.

Denna tystnad kommer att fläcka historieböckerna som våra barn en dag kommer att läsa – och vem ska då bära skammen?

Samtidigt plågas vi med att höra den öronbedövande tystnaden från den svenska och europeiska regeringar. Här i Sverige kan vi läsa korta notiser här och där som är kortare än ett Tiktok-inlägg, det räcker inte för att stå upp för mänskliga rättigheter. Inte heller president Donald Trumps lovord om att stödja kurderna ger någon tröst eller förtroende.

Denna tystnad kommer att fläcka historieböckerna som våra barn en dag kommer att läsa – och vem ska då bära skammen och förklara varför politiker och världsledare inte gjorde någonting och vände bort? Kommande generationer kan döma den nuvarande regeringen som ansvarig för att ha vänt bort blicken från den brutalitet som barn, kvinnor, män och äldre utsätts för, mitt framför deras blick.

Europa kan ännu en gång utsättas för hot av IS-terrorister – och återigen kommer det vara kurderna som står där och offrar sina liv för att bekämpa och skydda världen från dem. Då kommer all tacksamhet som uttrycks inte att betyda någonting.

Det är dags för er, Sveriges regering och politiker, att visa att parollerna om försvar av mänskliga rättigheter inte bara är tomma ord. Agera nu, innan världens ögon ser er passivitet och ert svek.

Det som trots allt inger hopp i denna svåra tid är att alla kurder och kurdiska ledare i alla delar står samlade för att försvara kurdernas frihet och självständighet, under en paroll ”Vi har alltid varit kurder, kommer alltid att vara kurder”.

Men sammanhållning och solidaritet behövs för att mötas med styrka mot terrorister och skoningslösa regimer – och för att bevisa att kurder har fler vänner än bergen och inte längre står ensamma!