Debatt. Kent Vilhelmsson.

2015-07-29 03:00
Bild: Lotta Ljungberg

Fi har goda avsikter men sviker utsatta kvinnor

Det kan nog vara svårt att veta vad man ska lägga i begreppet prekärfeminism. Min idé är att den ska komplettera den existerande jämställdhetssträvan, så att de mest utsatta, alla de kvinnor som inte har fått någon plats i den feministiska debatten, uppmärksammas, skriver Ann-Marie Ljungberg i replik på Linnéa Bruno och Gudrun Schyman.

Läs också: Hon tar strid mot medelklassens feminister och Vår feminism är systemkritisk.

I en intervju med mig i Dagens ETC (23 juli) står det att jag är “besviken” på Fi. Besviken är kanske inte det ord jag själv skulle ha valt. Men det säger ändå någonting om situationen. Som svar på intervjun presenterar Gudrun Schyman och Linnéa Bruno en rad förslag och reformer som ingår i Fis partiprogram. Och att det är många bra saker är svårt att förneka. Precis som i nästan alla andra partiprogram. Det är ju det som är en stor del av partiprogrammens funktion, att presentera partiets ståndpunkter ur mest möjliga sympatiska perspektiv.

Problemet som jag har opponerat mig mot är inte alla dessa bra saker som Gudrun Schyman och Linnea Bruno räknar upp, utan det som de INTE skriver. Som bästa exempel alltså denna individualiserade föräldraförsäkring. Fi har svängt rejält sedan förra året när det gäller den frågan, vilket är fantastiskt. Men samtidigt måste man fråga sig hur de egentligen resonerar nu.

Det är troligt att en individualiserad föräldraförsäkring kommer att drabba de kvinnor som är mest diskriminerade. Det som är bra är att Linnea Bruno och Gudrun Schyman nu skriver ”om reformen genomförs som enda reform och över en natt, innebär negativa konsekvenser för dem som har gemensam vårdnad med våldsutövare, frånvarande eller på andra sätt oansvariga vårdnadshavare”.

Just det. Men Fi vill ändå genomföra den, efter att på något sätt ha förbättrat situationen för alla dessa kvinnor. Hur denna förbättring ska se ut så att den skyddar alla som drabbas oförskyllt har jag svårt att föreställa mig. En annan sak är att om en sådan förbättring för de utsatta grupperna är möjlig, och faktiskt sker, har ju samhället redan kommit till det så utopiskt jämställda stadiet att en individualisering av föräldraförsäkringen är helt onödig.

Och det är ju just det här, ett parti utger sig för att ha goda intentioner, och kanske faktiskt har det. Men att man samtidigt tar udden av alla dessa bra förslag genom att föreslå reformer som skadar de utsatta, i lika hög grad eller högre, som de andra reformerna gynnar dem. Det är ju just det som utgör själva orsaken till en känsla av just – ”besvikelse”.

Det kan nog vara svårt att veta vad man ska lägga i begreppet prekärfeminism. Min idé är att den ska komplettera den existerande jämställdhetssträvan, så att de mest utsatta, alla de kvinnor som inte har fått någon plats i den feministiska debatten, uppmärksammas. Och att den feministiska diskussionen börjar just där.

En självklar reform som en prekärfeminism borde ta sig an är att se till att ersättningen för uttagna föräldradagar går till den som faktiskt är hemma med barnet. Ytterligare en är att se över vårdnadslagarna.

Men som jag ser det verkar Fi nu har på sin agenda att både verka för en prekärfeminism som tar med de mest utsatta, samtidigt som man vill presentera en feminism som inte tar med de mest utsatta. Det känns kanske inte så lätt att sympatisera med en sådan hållning. Men det finns ändå något fint i det. För jag ser det som att Fi håller på att ändra sig. Förhoppningsvis till något som mer passar den politik de säger sig driva, inte minst i själva partiprogrammet.

DIGITAL PRENUMERATION

FÖRSTA MÅNADEN GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första månaden. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Beställ” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

Ann-Marie Ljungberg 
Författare till I fallinjen – en essä om prekärfeminism