Debatt: Fel - Sverige behöver inte draghjälp från kungen

Sommaren är här och turisterna flockas i Sverige. Hitlockade av vår vackra natur, atmosfären i våra städer, kulturen – och en miljon andra skäl. Sverige är ett fantastiskt land att turista i.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Men det finns en grupp pessimister som inte delar den bilden: rojalisterna. De hävdar att Sverige behöver draghjälp från kungen för att överhuvudtaget märkas i världen. Och argumentet är verkligen inte att de kungliga hjälper till på sin kant, nej, Sverige fullkomligen står och faller med vår kungafamilj.

”Sverige vore kört utan kungahuset”, som en läsare kommenterade på ETC:s Facebooksida i februari i år. Samma pessimister hävdar varje år i december att orsaken till att Nobelpriset åtnjuter prestige i världen inte är prisets historia och storlek – utan att det delas ut av kungen. För att inte tala om hur beroende svensk exportindustri är av kungens glans när deras varor och tjänster inte klarar av att konkurrera på egen hand.

Den patriotism som man traditionellt kopplar ihop med klassisk rojalism ser man alltså inte ett spår av. Snarare går det en annan röd tråd genom rojalisternas argumentation: ingenting i Sverige är egentligen vatten värt. Det är bara den kungliga magin som räddar oss.

På samma sätt menar rojalister att det är kungafamiljens förtjänst att det kommer utländska turister till Sverige. Alla som någon gång sett en svensk sommaräng, eller satt sin fot på en skärgårdsö, eller smugit med flugspöet längs en norrländsk skogsälv vet spontant att det inte kan vara sant. Och fakta säger samma sak.

När man tittar på de länder som turisterna kommer ifrån, är flera av de största själva monarkier: Norge, Danmark, Nederländerna, Storbritannien. Ett exotiskt statsskick kan uppenbarligen inte vara viktigt i det fallet. De flesta övernattningar i Sverige – ungefär 70 procent – sker också utanför städer och län med ”kungliga” besöksmål (slott). Argumentet att kungahuset drar turister måste vara uppfunnet av en stockholmare; ute i landet lär det kännas snudd på absurt.

Vi kan också se att det finns andra små turistberoende länder som avskaffat monarkin utan att det drabbat besökarströmmarna. Det har hänt två gånger i närtid: på Samoa 2007 och i Nepal 2008. Antalet turister i Nepal var 2014 (jordbävningsåret 2015 borträknat) 50 procent högre än året innan monarkin avskaffades. På Samoa är turisterna i dag 20 procent fler, enligt landets statistikmyndighet. Det visar samma sak som gäller i Sverige: oavsett om det finns en liten spillra turister som gjort det till sin grej att spana efter prinsessor på semestern, så har de ingen som helst betydelse i det stora hela.

Ännu bättre argument mot den rojalistiska turistmyten handlar om ren logik: de flesta utlänningar föredrar det republikanska statsskicket (jo, till och med tyskarna). Varför skulle de förknippa ett kungahus med någonting positivt? Och även om man koncentrerar sig på de som har varma känslor för familjen Bernadotte: varför skulle det avgöra var de tillbringar sina semestrar? Mycket få människor lär välja resmål utifrån var deras favoritkändisar bor – om man ens vet var det är.

I Visit Swedens strategi för att stärka bilden av Sverige nämns inte monarkin med ett ord. Det är snarare dess motsatser som anses tala för Sverige: öppenhet, nytänkande och progressivitet. Det är de värderingarna som anses vara bäst PR för Sverige. Och är det inte precis det vi faktiskt vill att Sverige ska stå för? För handen på hjärtat: hur bra skulle det kännas att sälja Sverige med ruttna värderingar, även om det gav flest turister? I dag kan vi både stå för att vara progressiva – och veta att det är det som gör oss spännande.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.