Erdogans kravlista ger oss kalla kårar

Regeringen, både den innan och den efter valet, har blivit mer och mer desperat och ger upp allt för att dansa efter Natoflöjtens toner. Sverige röstade för första gången någonsin emot ett kärnvapenförbud i FN, och övergav i det en lång historia av att verka för att kärnvapen aldrig ska användas igen. Riksdagen har beslutat om att ändra i Sveriges grundlag för att inskränka yttrandefriheten och göra kritik mot eller ens journalistik om Natoländer till ett potentiellt brott. Men allra tydligast blir politikernas desperation i relationen till Turkiet.

Turkiet är inte en demokrati. Det har länge varit ett okontroversiellt påstående, tills att Natoprocessen påbörjades. Nu står Sveriges utrikesminister och leker hjärngymnastik för att flörta med Erdogan genom att säga att Turkiet visst är en demokrati, trots att Erdogans opposition terrorstämplas och kurders rättigheter attackeras.

I samma anda var ett av regeringens första bud att man inte ville ha något samröre med YPG eller YPJ, av den turkiska staten terrorstämplade organisationer. Här är Turkiets relation till faktiska terrororganisationer som tydligast; samtidigt som YPG kämpar mot IS så bombar Turkiet YPG. Vi borde skicka blommor och tackkort till YPG och YPJ, istället skickar vi vapen till samma stat som vill se dem i fängelse. Erdogan har inga problem med att låta islamofascister härja fritt så länge han får bomba de som kämpar för kurdiskt självbestämmande.

Det stannar inte heller där. När Turkiet kallblodigt invaderade norra Syrien 2019 så togs det ett humanitärt beslut i Sveriges riksdag: ingen mer vapenexport till Turkiet. Som en del av fjäskandet har det beslutet nu rivits upp, och svenska vapen kommer användas för att skada, slå ner och mörda kurdiska frihetskämpar. Att sälja vapen till en stat som öppet planerar militära så kallade “operationer” är galenskap och går emot allt som heter fredsarbete. Riksdagen ger inte bara upp på före detta principer, de ska också låta vapenindustrin tjäna pengar på det.

Som en del av Erdogans försök att slå ned all form av opposition har han också krävt att kurdiska flyktingar ska utvisas för att ställas framför turkisk rätt, anklagade för brottet av att inte hålla med Erdogan. För tio år sedan skulle de här kraven mötas av hånskratt, idag med de djupaste av bugningar och ett “Ja, herr Erdogan”.

Znar Bozkurt skulle utvisas för brottet av att vara medlem i Turkiska HDP, motsvarigheten till Vänsterpartiet, för att ställas inför rätta. I början av månaden utvisades en annan flykting från Turkiet, med Erdogan som tackar Sverige för att få honom tillbaka i sina klor. Regeringen har förrättat sitt bud, att offra frihetskämpar är fullt rimligt för att ställa in sig hos en ockupationsmakt.

Det räcker nu. Det är dags att Sverige slutar rätta sin utrikespolitik efter Erdogans infall. Det är dags att våra politiker slutar göra sig själva till Natos förlängda arm. Det är dags att nyktra till sig och ta en ordentlig koll på det här naiva, påskyndade beslutet och vad det egentligen innebär att träda in i en allians där lydnad är allt.

Vi och fredsrörelsen verkar för att omedelbart frysa ansökningen och i längden helt dra oss ur Natoprocessen. Det går att bygga ett alliansfritt Sverige, stoppa den pågående militariseringen och ta kampen för fred. Vi ska fortsätta stå upp för vad vi vet är rätt.

Vägra en allians med Erdogan!