Debatt: Det finns inte tid för blabla-partier

Åtta blabla-partier har tagit riksdagen i besittning och ockuperat valrörelsen.

Ingen är förvånad. Jag ­varnade för detta redan i våras. De ­annekterande partierna tror att valområdet är deras och att ­befolkningen lyder under deras önskningar. 

Parlamentarismens ockupanter vill att allting ska vara som vanligt. Det orerande skådespelet består av att vi ska tro att allting i tiden kan fortsätta som det hittills gjort. Och att vi i lugn och ro kan rösta som vanligt på åtta nyanser av grått. Och att vi förväntas göra just det. 

Som om alternativen till vår överlevnad är bensinsmilande dårfinkar och skrattande partiledarelefanter som gör cirkuskonster i ett gotländsk Almedalen.

Bläddrande bland dessa foldrar och pamfletter uppstår ingenting. Inga insikter, inga förändringar. Välja lite höger ena gången, välja lite vänster nästa gång. Sedan vända den blå-röda blöjan ut och in nästa år igen. Att det inte är nån fara.

Vi sitter i vårt brinnande vardagsrum. Den pågående valdebatten påminner om dem som flegmatiskt sonderar och argumenterar om vad de ska ha för färg på tapeterna i huset och om man ska köpa nya färgglada möbler – inte släcka elden.

Vetenskapen är otvetydig: vi har inte mer tid på oss. Vi måste, som våra egna forskare Uppsala universitet har påpekat, redan nu under denna mandatperiod agera kraftfullt mot det utslagsgivande klimathaveri som innebär att farliga saker redan sker och kommer att öka i rasande takt i Sverige.

Ja, det stämmer att det just nu är 20 centimeter is i Arktis där det borde varit två meter. Det visar vetenskapliga mätningar gjorda av ett klimatteam från Bremens universitet i juni. 

Ja, det regnar döda fåglar från himlen i Indien. Översvämningar i Pakistan. Och folk dör av värmeslag i Frankrike och Japan. 

Människor i Tyskland och Kanada har drabbats av onaturliga terrortyfoner. En glaciäris som inte kunde smälta rasade samman i Italien och dödade 20 personer. Där torkar landets brödbod och orsakar chockpriser på maten.

Civilisationens vagga, Eufrat och Tigris, håller på att försvinna. Men det betyder ju inte att klimatkatastrofen är något semestervykort från fjärran länder. Katastrof råder redan i Sverige.

Gång på gång får jag frågan om det är 10 eller 15 år kvar. Jag svarar alltid vänligt hela sanningen: Det är 0 år kvar!

Man skrattar och tror att det är något slags Disney-scenario eller armageddonögonblick vetenskapen pekar på. När filmen är slut kan man ju alltid stänga av och fortsätta samma gamla stil med käbbel i korridorer och i fullmäktigen. Eller gå och lägga oss. 

Tevereportrar skålar och gläds över den märkliga midsommarvärmen då väderstationer slagit alla nationellt rekord. TV4 håller minst en valdebatt som inte ens nämner klimatkrisen, men vill gärna prata om en vuxenmobbad ministerpost i mer än en halvtimme.

Så här är det: 

Svenska vattendrag och brunnar torkar ut. Den svenska skogen brinner på grund av dödsvärmen. 

Sjukdomar sprids bland våra medborgare därför att vi övertrasserat vår utsläppsbudget. I värmen frigörs metan, vilket är många gånger mer klimatförstörande än koldioxid. 

Åkrar får missväxt, och kommer visa sig i den missväxtekonomi som alla politiker kallar för tillväxt. Det pågår en vansinnig utrotning av arter som vi lever i symbios med. Fiskbeståndet präglas av kollaps. Vår mat tar slut.

Vi kan inte fortsätta med business as usual. Det är ingen skrämselpropaganda! Vi måste plocka upp den här taktpinnen nu. Drabbas av samma ostoppbara beredskapsvilja som vi haft under pandemin och Ukraina-kriget. 

Konsekvenserna om vi inte gör det blir mycket värre än vi någonsin kan förutse eller debattera bort. 

Vi kan inte göra och rösta som om allting är vanligt när det inte längre är det.

Vi kan inte stoppa huvudet i våra uttorkade våtmarker.