Debatt: Det är nog nu – SD:s attacker på demokratin måste stoppas

Vi lever i tider när vi ser hur allvarliga händelser avlöser varandra och hur Sverigedemokraterna ständigt står i centrum för det som sker. Gemensamt för dessa händelser är att de pressar gränserna för vad som är acceptabelt i en stark och välmående demokrati.

Häromveckan ville SD kalla public service-bolagen SVT, SR och UR till riksdagen för att ifrågasätta deras journalistik, orsaken var två program där SD inte gillade innehållet. Denna vecka framförde partiets representant i public service ägarstiftelse att journalister ska kunna straffas om de publicerar något SD anser är fel.

Agerandet från SD:s sida får det att krypa under skinnet på många av oss. Det strider mot grundläggande demokratiska principer om medias oberoende, om att journalister ska få verka fritt utan oro för att politiker ska ställa dem till svars. I en demokrati är det media som ställer politiker till svars, inte tvärtom! Och i en demokrati, till skillnad från en diktatur, bestämmer media själva vad de ska publicera. Att SD vill beordra journalister att komma till riks­dagens kulturutskott är med andra ord ingen småsak. Det är oerhört allvarligt.

SD har under lång tid ägnat sig åt att utmåla media som partiska och försöka urholka människors förtroende för journalistiken. Genom att smutskasta media försöker SD skapa en acceptans hos bredare folklager för att på sikt kunna vidta åtgärder som begränsar medias handlingsutrymme. Och som bereder väg för SD:s egen alternativa medierapportering. Den fria och oberoende pressen är med andra ord hotad.

Attackerna mot demokratin riktar inte bara in sig mot media utan genomförs också på lokal nivå, i kommuner och regioner. Situationen i kommuner där SD styr ger en tydlig inblick i vad som väntar om partiet får bestämma. I Sölvesborg attackerar SD Pride-flaggan som står för allas lika värde och vill styra konsten. I Norrköping polisanmäler de ett museum och vill skriva om historien för att de ogillar innehållet i en utställning. Och i Hörby har 26 chefer slutat efter att SD tog makten med hjälp av Moderaterna och det lokala partiet SPI för drygt ett år sedan. Det är en total utrensning. ”Jag ser hur en hel kommun håller på att monteras ner”, säger socialchefen i Hörby, som är den sista som lämnar skeppet, i en intervju med SVT. Hon som för övrigt var nominerad till ”Årets offentliga chef i Sverige” år 2018. Hon som brinner för sitt jobb och säger att socialtjänstens arbete är att hjälpa människor oberoende av var de kommer ifrån.

De fackliga företrädarna i Hörby vittnar om trakasserier och kränkningar och att de blir hotade av ledande kommunföreträdare när de påpekar problemen. Och när facken anordnar en manifestation mot nedskärningarna i välfärden som görs av SD, M och SPI kallar SD:s företrädare det för ett ”generalangrepp på folkstyret”. Det vänder sig i magen när jag hör det. Den grundläggande demokratiska rätten att få säga sin åsikt, i detta fall uppmärksamma Hörbyborna på allvarliga nedskärningar i välfärden, tycker SD är en attack mot politiker. Budskapet från SD:s företrädare är glasklart. Människor i Sverige ska vara tysta när de ogillar något som SD gör. Detta är ett agerande som hör hemma i diktaturer. I demokratier däremot bör politiker som inte klarar av kritik fundera på om de borde ägna sig åt något annat.

Attackerna på de fackliga organisationerna och massavhoppen av chefer i Hörby är djupt oroande. Tanken är inte långt ifrån att tänka på nästa steg: fortsatta utrensningar i hela den svenska förvaltningen om SD får bestämma. ”Hörby förtjänar bättre” står det på SD Hörbys hemsida. Jag håller med. Hörby och Sverige förtjänar bättre.

Det är hög tid att vi pratar om verkligheten som den är. En spade är en spade. Och verkligheten är att det är allvar nu. Jag ömsom förbannar oss människor för att vi tidvis är så blinda, så oförmögna att reagera när händelseförloppet går för långsamt, ömsom fylls av en enorm kraft av vetskapen om att vi är många som ser vad som sker och som står upp för att Sverige ska fortsätta vara en stark demokrati. Som aldrig kommer att låta oss skrämmas till tystnad. Som vet att priset för att vara tyst är för högt. Som inser att det är nog nu.