Debatt: "Delad föräldraförsäkring inte alltid bäst för barnen"

Jalmert och Schyman skriver att de vill individualisera för barnens skull. Men det bästa för barn kan aldrig vara att deras förälder blir försatt i ekonomisk, känslomässig och social utsatthet, skriver Karin Brygger, Jenny Wenzer Dahlgren, Ann-Marie Ljungberg och Kajsa Widegren i en replik.

I vår artikel kritiserade vi Fi:s förslag att individualisera föräldraförsäkringen. Hittills har Fi propagerat för sitt förslag på ett mycket begränsat sätt. De har underlåtit att se och räkna med de konsekvenser förslaget medför för den stora mängd kvinnor som inte lever i stabila medelklassfamiljer.

Schymans och Jalmerts replik presenteras som ett svar på vår artikel, men något svar är det egentligen inte. Deras artikel presenterar däremot ett antal rapporter om hur många fler män som stannar hemma tack vare olika reformer på Island och i Sverige (vilket ändå inte tycks vara särskilt många?) och vilka positiva konsekvenser ett högre uttag av föräldraförsäkringen får – för män: ”Isländsk forskning visar att papporna trivs med att vara hemma med barnen och ju längre tid de varit hemma desto bättre är relationerna till barnen. Den svenska utredningen Män och jämställdhet säger att positiva effekter av att vara en närvarande förälder kan vara minskat riskbeteende, förbättrad hälsa och minskad dödlighet. I samma utredning framkommer det också att det som antagligen behövs för att öka mäns uttag av föräldraledighet är en individualisering av föräldraförsäkringen”.

Artikeln säger ingenting om hur det har blivit för kvinnorna. Men kvinnorna och deras situation – och den inbegriper barnens situation – är vår huvudfråga.

Den ekonomiska utsatthet som blir resultatet för tillbaka kvinnor till beroendesituationer liknande de från före införandet av föräldraförsäkringen.

Schyman och Jalmert skriver om undantag som kan göras i lagförslaget. Som vi poängterade i vår första artikel är många av de kvinnor som drabbas hårt av förslaget heterosexuella kvinnor som lever i kärnfamiljer, det vill säga kvinnor som lever i prekariatsituationer trots att de är sammanlevande med barnets far. Dessa kvinnor hamnar i en beroendesituation, de fråntas den egna inkomsten. Ingenstans nämner Schyman och Jalmerts dessa ekonomiskt utsatta mammor.

Man kan fråga sig om det verkligen är en feministisk reform att driva en fråga där man tar den lilla föräldraförsäkring som de redan förfördelade mammorna har, för att använda den som incitament till att papporna ska få lust att vara hemma? Vad vi efterfrågar från Fi:s sida är ett tydligare stöd för ekonomiskt utsatta kvinnor, och förslag som gynnar dem.

Jalmert och Schyman skriver att de vill individualisera för barnens skull. Vår kritik av förslaget är också en önskan om barnens bästa. Det bästa för barn kan aldrig vara att deras förälder hamnar i ekonomisk utsatthet.

Karin Brygger, poet och doktorand, Göteborgs Universitet

Jenny Wenzer Dahlgren, doktorand, Göteborgs Universitet

Ann-Marie Ljungberg, författare och frilansskribent

Kajsa Widegren, forskare, Göteborgs Universitet