Debatt: De afghanska barnfamiljerna vill ha mer än plåster

Efter en lång semester för Sveriges riksdag vill vi välkomna riksdagsledamöterna tillbaka till verkligheten den 10 september. Då marscherar vi på Stockholms gator med barnvagnar i led och nävarna i luften, för att kräva att asylsökande afghanska barnfamiljer, som sittstrejkat i tre månader på Norra bantorget i Stockholm, ska få permanent uppehållstillstånd. Första dagen tillbaka på “jobbet” ska alla riksdagsledamöters internet-flöden svämma över av kämpande mammor och slagord om Afghanistan.

Vi uppmanar alla att gå med oss under parollen “Vi behöver mer än plåster på såren, vi behöver uppehållstillstånd”. Därför fylls nu sociala medier med bilder på människor som bär Bamse-plåster och av hashtaggen #livutangränser. Bamse-plåster verkar nästan magiska. När barnet har skrapat knät och gråter blir allt bra med bara en puss och ett plåster. Uppehållstillstånd är det där magiska Bamse-plåstret för de sår som migrationspolitiken har gett oss. Vi uppmanar alla att delta i kampanjen.

Våra barn förtjänar det liv vi inte fick, deras livsgnista får inte släckas av politikers dåliga omdöme. De mår hemskt dåligt och våra hjärtan klarar inte av att se dem lida. De tvingas flyttas runt i Sverige på olika boenden, byta skola och lämna kompisarna. Ovissheten och oron för utvisning hindrar dem från att vara barn. För deras skull kommer vi att göra allt.

I barnkonventionen går att läsa “vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa”. Hur kan då utvisningen av barn till krig vara försvarbart? Det står även: “Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet”. Vi upplever att myndigheter och politiker gör allt för att inte höra våra barn eller se deras behov. Eftersom barnkonventionen ska bli lag, så måste de afghanska barnfamiljerna få stanna.

Den 10 september planerar myndigheterna att verkställa en stor tvångsutvisning av asylsökande till Afghanistan. En makaber invigningsceremoni för Sveriges riksdag. Så den tisdagen samlas vi också för dem som kommer att tvingas stiga på planet till världens farligaste land. Vansinnet med utvisningarna till Afghanistan måste upphöra, och riv avtalet mellan Sverige och Afghanistan.

Sen första dagen av vår sittstrejk den 9 juli har vi överträffat även våra egna förväntningar. När riksdagen öppnar kommer vi att ha sittstrejkat i 63 dagar. Vi har lyckats lyfta alla de afghanska kvinnorna som man gjort allt för att tysta. Det är vi som leder den här kampen. Alla från medier till motståndare eller sympatisörer har försökt måla en ensidig bild av den afghanska mamman. Att vi är förtryckta eller hämmade, att vi inte förstår vad jämställdhet är. De här fördomarna mot­bevisas av att vi står enade, såväl de av oss som är religiösa och de som inte är det, oavsett etnicitet och oberoende av status. Vi är mammor som är starka tillsammans.

Stora tidningar och teve har besökt oss och vi har samlat hundratals människor i demonstration och tusentals på sociala medier. Många människor visste inte om att barn och deras föräldrar väntar på utvisning till världens farligaste land. Nu sprids vårt budskap och rörelsen växer. Den kommer att fortsätta växa tills vi når en politisk lösning.

För att få politikernas uppmärksamhet behöver vi vara många. Vi ber er att demonstrera med oss från Norra Bantorget den 10 september. Stå sida vid sida med oss på Sergels torg. Utforma framtiden, det gör vi tillsammans och politikerna kommer att följa efter oss om vi visar att det finns skäl till det. Nu kräver vi våra rättigheter! 

Demonstration den 10 september kl. 17 på Sergels torg i Stockholm. De sittstrejkande barnfamiljerna går dit från Norra Bantorget i ett demonstrationståg redan kl. 16.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.