Debatt: Därför satte vi upp dolda kameror på ett Krav-slakteri

Reaktionerna har varit massiva efter att Djurrättsalliansen förra veckan offentliggjorde filmmaterial från ett svenskt Krav-slakteri, vilket TV4 var först att rapportera om. Och något annat vore konstigt – filmerna visar hur djur utsätts för brutala våldshandlingar då de dödas för att bli ”mat” åt oss människor. Vår dokumentation visar djurmisshandel: grisar stampas i ansiktet, slås med kedjor, misshandlas med påkar och ges elektriska stötar. Den visar även samma grova djurskyddsbrott som länsstyrelsen uppmärksammade redan 2016. Slakteriet anmäldes och dömdes då för brott mot djurskyddslagen, men fick ändå fortsätta verksamheten och sedan dess har länsstyrelsen inte gjort en enda kontroll på slakteriet. 

Men vad våra filmer på det stora hela visar är såsom slakt i grund och botten går till – det våld och dödande som är helt lagligt och sker på alla slakterier. Vi har märkt att det många reagerar på inte främst är själva djurskyddsbrotten våra filmer visar utan på hur brutalt det faktiskt är när vi människor tar livet av andra djur. I medierna har ”känsliga tittare” varnats för de våldsamma bilderna och i sociala medier har de täckts över på grund av våldsamt innehåll. Det visar att vi kan inte ens se hur vår så kallade ”mat” blir till, för att det är för våldsamt, och det borde säga tillräckligt för att man ska förstå hur fel det vi gör mot djuren är. 

Slakterier är inte verksamheter öppna för allmänheten att beskåda. Men vi anser att människor har rätt att med egna ögon få se hur det går till när djur dödas, för att de själva ska kunna fatta ett beslut om det är något de vill stödja eller inte. Det är en anledning till att vi valde att sätta upp dolda kameror på Krav-slakteriet. En annan är att vi anser att det är nödvändigt och viktigt att dessa djurs livsöden berättas. Vi insåg även att det enda sättet att kunna visa vad djuren utsätts för när personalen tror att ingen ser på är filma utan deras vetskap.

Filmmaterialet visar även hur en inspektör från Kiwa, det företag som Krav-certifierat slakteriet, under en kort tid kontrollerar slakten. Då ser man hur slaktaren plötsligt ändrar rutiner. Så fort Kiwas inspektör lämnat rummet går han tillbaka till att bryta mot djurskyddslagen. Det visar att kontrollsystemet inte fungerar, och som privatperson kan du därmed faktiskt aldrig veta vad det djur du lägger på din tallrik har fått genomlida. 

Som en konsekvens av vår granskning lägger nu det uppmärksammade Krav-slakteriet ner. Avslöjandet har bland annat öppnat upp för en debatt om att införa kamera­övervakning på slakterier. Kameraövervakning på slakteriet skulle i bästa fall kunna minska antalet övergrepp och rena lagöverträdelser, men djuren kommer även med kameror på väggarna att genomlida en våldsam död. 

Kameraövervakning skulle troligtvis inte heller innebära en fullständig insyn eller kontroll av vad som sker på slakterierna hela tiden. Till exempel har nederländska livsmedelsverket infört regelbundna kamerainspektioner på slakteriet. Där är systemet uppbyggt som så att slakterierna själva äger filmmaterialet, men myndigheter får begära granskningar av det. Så kallade officiella assistenter besöker de kameraövervakade slakterierna och går igenom två timmar videofilmer två gånger per månad, vilket alltså är långt ifrån en fullständig insyn.

Därför menar vi att kamera­övervakning på slakterier inte är lösningen, utan att det istället kan inge en falsk trygghet som skapar ytterligare en ursäkt för att kunna fortsätta äta kött – samtidigt som de brutala våldshandlingarna mot djuren fortgår. 

Vi står med en lösning mitt framför oss, och frågan är bara om vi kan vara empatiska och osjälviska nog att välja den. Det är en självklarhet att våld är fel och därför borde heller inga former av våld vara accepterat eller legaliserat i vårt samhälle. Det finns inget djurvänligt kött. Därmed borde det inte heller finnas några slakterier.