Debatt: Därför förföljde vi ministern när hon kom med sin hemska budget

Sedan Elisabeth Svantesson (M) blev finansminister har 100 000 fler blivit arbetslösa. Sverige upplever just nu en arbetslöshetskris i paritet med den under coronapandemin.

Effekterna av denna kris är särskilt kännbara för unga. I augusti uppgick ungdomsarbetslösheten till hela 23,9 procent. Det är Europas näst högsta, och motsvarar ungefär 143 000 unga som inte kan hitta ett jobb. Ett helt Norrköping av arbetslösa ungdomar.

Krisen har nu börjat sträcka sig utanför de traditionella grupper som brukar ha svårt att hitta jobb. Unga akademiker får allt svårare att sysselsätta sig efter examen, och ifall de hittar jobb är det alltför ofta i roller som inte tar till vara på deras utbildning. Det skapar en onödig undanträngningseffekt på arbetsmarknaden.

Civilekonomer borde jobba som civilekonomer.

Det faktum att Sveriges arbetslöshetssituation nu liknar den under en global pandemi var inte oundvikligt. Det är inte heller ett resultat av hundratusentals individuella ansvar som brustit, av att det svenska folket helt plötsligt blivit latare.

Det är ett resultat av Tidöregeringens maktinnehav.

Det är ett resultat av regeringens totala blindhet inför Sveriges problem, och konsekventa misslyckande med att lösa dem.

Det är ett resultat av budget efter budget som sätter pojkrumsliberala drömmar och den ekonomiska elitens särintressen över vanligt folk.

När byggbranschen gick på knäna valde man att satsa på det ineffektiva Rot-bidraget efter att man avskaffat investeringsstödet för nyproduktion.

När matpriserna sköt i höjden och barnfamiljerna kände sig pressade valde man att ge en särskild skattesänkning åt landets riskkapitalister.

När jobbkrisen nu når sin mest akuta situation väljer man att genomföra, hör och häpna, ännu ett till jobbskatteavdrag.

Är Moderaterna verkligen så okreativa i sin problemlösningsförmåga?

Hade lösningen på arbetslöshetskrisen varit skattesänkningar skulle Sverige ha haft full sysselsättning vid det här laget. Problemet är inte att svenskar är omotiverade att arbeta, problemet är att arbete inte finns.

Det är därför S-studenter idag följde efter Elisabeth Svantesson under budgetpromenaden.

Arbetslöshetskrisen är ett politiskt problem, och kan lösas med politiska förslag. S-Studenter föreslår därför tre åtgärder för att hantera arbetslöshetskrisen:

• Regeringen behöver omedelbart sätta sig ner med fack och arbetsgivare för att ta fram en nationell plan mot arbetslösheten.

• Inför ett examensvillkor i a-kassan så att nyexaminerade studenter har mer andrum för att kunna hitta jobb som tar till vara på deras kompetenser.

• Få fart på byggsektorn med stöd riktade stöd till renoveringar, samt inför ett nytt investeringsstöd åt nykonstruktion.