Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Coacherfarenheterna som skapar misstro mot privat arbetsförmedling

Emil kallades till en träff hos företaget Personal Partner. ”Det var trevligt”, berättade han, ”men jag förstod aldrig hur det vi fick göra skulle leda till ett jobb.”
Emil kallades till en träff hos företaget Personal Partner. ”Det var trevligt”, berättade han, ”men jag förstod aldrig hur det vi fick göra skulle leda till ett jobb.” Bild: Bild: Petra Älvstrand/TT

ETC nyhetsmagasin.

Slå sönder arbetsförmedlingen! Satsa på privata förmedlare! Få en effektivare matchning! Raka uppmaningar från regeringens samarbetspartier. Frågan är vad de lutar sig emot med sina käcka slagord. Det frågar sig frilansjournalisten Tomas Bresky, utifrån en färsk inblick i coach-världen.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

Jag har nyligen försökt hjälpa en 20-åring att få ett jobb i Luleå. Aldrig tidigare har arbetslösheten varit så låg för unga människor i Luleå som just då. Servicenäringen, restauranger, stormarknader, alla behöver raska ungdomar som kan hoppa in. Detta bekräftades av den handläggare på arbetsförmedlingen som Emil och jag träffade. Hur ska vi bete oss, frågade vi? Så här svarade handläggaren och vände sig till Emil: Jag ska se till att du får en coach, som sen kommer att lotsa dig vidare. Avvakta ett par dagar så får du en kallelse, sa handläggaren och vände sig till Emil.

Efter en vecka kallades Emil till en träff hos företaget Personal Partner. ”Det var trevligt”, berättade Emil, ”men jag förstod aldrig hur det vi fick göra skulle leda till ett jobb.” Det Emil och de andra i gruppen på tio ungdomar fick göra var att lära sig skriva ett CV. Därefter blev de tillsagda att intervjua varandra. Om vad då? Frågade Emil. Och coachen svarade: Om er favoritfilm, vad ni gillar att göra på er fritid, vilken person betyder mest för er…

Mönstret upprepades vid nästa möte, en vecka senare.

Jag ringde till handläggaren på arbetsförmedlingen och frågade hur länge detta skulle pågå och hur upphandlingen med företaget Personal Partner ser ut. ”Det kan jag inte svara på, du får du vända dig högre upp i arbetsförmedlingen”, blev svaret.

Ett antal telefonsamtal senare fick jag veta jag skulle tala med Hanna Timander, sektionschef för leverantörsutveckling.

Medan jag väntade på att hon skulle ringa upp kollade jag på Personal Partners hemsida. Där redovisades företagets ambitioner:

OMSTÄLLNING-COACHNING-KARRIÄRVÄGLEDNING: Vi hjälper människor att hitta tillbaks till både arbetsmarknaden och arbetsglädjen.

VI LEVERERAR INGA MIRAKELKURER: Bara garanterad förändring.

VI HAR ALLA NÖDVÄNDIGA SPECIALITETER: För att lyfta fram varje enskild persons förmågor.

Vad vill du veta? frågade Hanna Timander, när hon ringde upp. Om jag ska svara rakt på sak, så undrar jag vad som händer med mina skattepengar som jag ger till er på arbetsförmedlingen för att ni ska ordna jobb och som ni sen i er tur ger till ett coachningsföretag, typ Personal Partner?”

Hanna Timander svarade med många ord som utmynnade i att det sker en viss kvalitetskontroll men att den är mer reaktiv än proaktiv. Vad betyder det frågade jag?

Mest handlar det om klagomålshantering. Förra året fick vi cirka 700 klagomål på våra leverantörer (coachningsföretag) men vi borde kanske vara mer proaktiva, alltså själva följa upp att våra leveransavtal följs, svarade Hanna Timander. 

Det betyder att det kanske finns tusentals exempel där företag får pengar av arbetsförmedlingen men inte redovisar något resultat eller misslyckas med coachningen. I sex månader kan en person vara inskriven utan att någon bryr sig. Och om någon klagar får hen gå tillbaka till arbetsförmedlingen och få en ny coach.

I Emils fall gick vi en annan väg och ordnade själva ett jobb på en restaurang. En dag kom Emils före detta coach dit och åt. Några dar senare kom hen tillbaks och ville att Emil skulle skriva på en blankett som visade att han fått jobb via coachen. Han tvekade och skrev inte under. Jag ringde coachen och frågade vilka insatser hen gjort för att Emil nu hade jobb? Jag har ju uppmuntrat honom och lärt honom skriva ett CV. När jag förklarade att vi inte ansåg att hennes fåfänga försök vid två besök lett någonstans började hen gråta. Du måste förstå att en del av min lön är provision och då måste jag kunna redogöra för hur många jag hjälpt till ett arbete.”

Eftersom vi inte ansåg att det var coachens fel att ett system inte fungerar, skrev Emil under.

Se där ett konkret exempel på de ljusa tider som väntar när arbetsförmedlingen slås sönder och allt ska skötas av privata företag.

(Namnet Emil är fingerat då han inte vill riskera att försvåra sina möjligheter till en framtida yrkeskarriär).

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

00:00 / 00:00