Debatt: Betala den som öppnar sitt hem för asylsökande

I Sverige finns hundratusentals rum, gäststugor och hela bostäder som står tomma. Många av ägarna skulle gärna hyra ut till en flykting. Och en hel del av de asylsökande skulle föredra att bo inneboende i ett svenskt hem framför ett asylboende. Men det är något som tar stopp. Ett systemfel. Trots att det vore bättre integration och billigare för samhället.

Vi föreslår att regeringen uppdaterar Migrationsverkets uppdrag, gör några mindre regeländringar och inför ett enkelt bidrag. Vinsten är stor. Vi tar tillvara befintliga bostäder istället för att bygga nytt. Nyanlända kommer snabbare in i samhället och mår bättre. Och vi sparar pengar.

Ett exempel: Karim som bott tre månader på asylboende. Tänk om han kunde få ett bostadsbidrag, säg 2 000–3 000 kronor, och bli inneboende i ett hus strax utanför Uppsala. Det skulle bli tre-fyra gånger billigare för samhället än vad hans boende kostar i dag. Karim skulle komma in snabbare i samhället, lära sig svenska snabbare och få ett kontaktnät. Det låter väldigt bra, men tyvärr är det inte så det fungerar i dag.

Om du erbjuder en bostad till Migrationsverket får du till svar ”Nej, tack. Vi är bara intresserade av minst 50 platser. Eller åtminstone 30.” Här har vi det mest uppenbara problemet. Känner du känner någon som har plats över för 50 personer? Inte jag. Men jag känner 50 personer som skulle kunna ordna plats för en till. Det är ett enkelt faktum: De allra flesta bostäder i Sverige är hus och lägenheter för en familj eller mindre. Större boenden är ovanliga. Inte undra på att Migrationsverket har svårt att hitta bostäder när myndigheten letar i en kategori som knappt finns.

Den stora potentialen finns alltså i små bostäder, lägenheter och villor. Saken är den att vi provat att leta bostäder – helt ideellt. Vi har en sajt, refugees-welcome.se, där den som vill erbjuda en plats till en flykting kan göra det. Utan att det kostar samhället något har vi fått in över 500 personer som erbjuder bostad, antingen gratis eller till låg hyra. Vi har jobbat i liten skala, men vi ser alltså att det finns en hel del bostäder i det här landet.

En invändning vi får är ”Migrationsverket skulle inte ha tid att kolla alla små boenden”. Det är sant. Det är orimligt. Men behöver de kontrollera allt? Ingen myndighet kontrollerar boendet för utländska studenter eller gästarbetare. Om en asylsökande väljer att bo i eget boende i dag är det ingen som kontrollerar.

Vårt förslag är inte kravlöst. När vi förmedlar boende till asylsökande ställer vi några grundläggande krav på både den boende och bostadsinnehavaren. Vi föreslår att bidraget förutsätter några enkla krav på boendet. Det ska vara tryggt och den inneboende ska till exempel kunna stänga dörren till sitt rum.

Men vårt initiativ visar också på ett annat systemfel. De flesta bostäder i Sverige ligger inte centralt i storstad. Det vanliga är att man måste åka kollektivt för att ta sig någonstans. Karim får i dag den högsta dagsersättningen, 71 kronor. Billigaste bussbiljett in till Uppsala kostar 80 kronor tur och retur. Så även om vi kan erbjuda Karim gratis hyra så har ändå inte råd att ta bussen. Karim vill ju lära sig svenska, söka jobb, besöka vårdcentralen och butiker. Dessutom vill han äta. Matematiken går inte ihop.

Det här betyder att Karim tvingas välja asylboendet – där han får både mat och boende – framför att bo ute i samhället. Det är dålig integration, dyrt för samhället och dåligt för Karim. Allt beror på ett klumpigt och dåligt uppdaterat system. Karim fastnar i den fållan, fastän han är duktig på engelska, välutbildad och snabbt skulle kunna komma ut i samhället.

Observera att vår lösning inte passar alla nyanlända. För många, kanske de flesta, kan Migrationsverkets asylboende vara en bra lösning. Men det finns många, liksom Karim, som vill ut i samhället snabbare. Tillräckligt många för att det nu är dags att uppdatera Migrationsverkets uppdrag och införa ett bostadsbidrag. Enskilda politiker har redan fört fram liknande tankar och vi kan nu slå fast den tesen: Det skulle fungera och det är dags.

Vårt förslag innebär egentligen ett bidrag med resetillägg: Först ett bostadsbidrag, lågt men okomplicerat. Det gör att man kan välja att bo som inneboende eller dela lägenhet med andra. Sedan ett resetillägg så att man även kan välja en bostad som ligger lite utanför städerna. Inga konstigheter och det skulle spara pengar i statskassan jämfört med betydligt krångligare upphandlingar av anläggningsboenden.

Förutom bidragen så behöver några regler putsas till. För när Karim berättar för Migrationsverkets personal att han vill bo hemma hos en svensk familj får han en liten varning. ”Tänk om du inte trivs eller att hyreskontraktet tar slut om tre månader? Ja, då får du ställa sig längst bak i kön till asylboendet och får kanske sova på gatan.” Är det värt risken? Det här problemet löser vi med några enkla regeländringar. Vårt förslag är att den som lämnar ett anläggningsboende ska kunna återvända under en övergångsperiod. Det skulle ge människor den trygghet de behöver för att ta steget ut i samhället.

Det finns förstås nackdelar även med vår lösning. Några kommer välja att bo trångt. Några kommuner med bra arbetsmarknad kommer få se fler flyktingar, andra kommuner får se färre. Vissa kritiker, främst kommunpolitiker, ser därför ett problem då man minskar möjligheterna att styra var flyktingarna väljer att bo. Men vi pratar inte om alla, det är trots allt bara en del som kommer välja den här boendeformen. Sen kan man fundera på om det är dåligt att folk vill bo där de kan hitta jobb och en plats att trivas på?

Säg att bara 10 000 asylsökande väljer att bo som inneboende. Det betyder 10 000 lediga platser på våra asylboenden. Det sparar i storleksordningen en miljard i statliga utgifter per år. Men framför allt skulle Sverige ge 10 000 personer en snabbare väg in i samhället.

Vårt förslag är enkelt. Ge Migrationsverket uppdraget att även hjälpa de asylsökande som vill bo hemma hos vanliga svenskar. Skapa ett bidrag för de som väljer att bo som inneboende.