Jag tänker på Skammen i Gijón

25 juni 1982. Gijón, Spanien. Förutsättningarna är följande: Algeriet har spelat färdigt sin sista gruppspelsmatch i VM. De ligger tvåa och deras avancemang ligger i händerna på Västtyskland och Österrike, som möts på El Molinón-stadion.

Västtyskland behöver vinna för att gå vidare. Österrike har råd att förlora med ett måls marginal, och ändå gå vidare. Vid oavgjort eller österrikisk seger går Algeriet vidare.

I tionde minuten gör Västtyskland 1-0. Enligt tabellen är alltså båda de spelande lagen vidare från gruppspelet. Matchen stannar av. Spelarna börjar rulla bollen mellan sig utan vidare offensiva intentioner. 

Kommentatorerna blir arga. Den västtyske vägrar göra sitt jobb och sitter i stället tyst. Den österrikiske uppmanar tv-tittarna att stänga av sina apparater eller byta kanal. 

Åskådarna blir ännu argare. De buar och skanderar att kombattanterna ska kyssa varandra. De algerier som är på plats viftar med sedelbuntar mot spelarna.

Argast av dem alla blir kanske den västtyska supportern som rakt upp och ner bränner sin flagga på läktaren.

Men de svekfulla männen på planen – de struntar i ilskan och fortsätter lugnt och harmonisk att rulla bollen mellan sig, tills domaren blåser slutsignal och Algeriet är utslagna ur VM.

Reaktionerna efter matchen blev häftiga. Vid spelarhotellet ställde sig en arg folkmassa och kastade ägg mot de moraliskt fördärvade spelarna. Lokaltidningen El Comercio publicerade matchreferatet under vinjetten för brott med rubriken ”40 000 personer på El Molinón-stadion bedragna”. Men ingenting kunde ge Algeriet det avancemang de trånade efter. 

En direkt konsekvens av Skammen i Gijón, eller ”Anschluss”, blev att alla avslutande gruppmatcher hädanefter spelas samtidigt, för att göra det svårare att spela på andra matchers resultat.

När Algeriet i kväll ställs mot Österrike i Kansas står det klart att båda lagen går vidare på ett oavgjort resultat. Kommer spelarna lägga sina moraliska skrupler åt sidan, eller kommer Algeriet att gå för strupen och hämnas de historiska oförrätterna från 1982?