Sist på bollen
Jag tänker på Lamine Yamal och Palestinas flagga
Text
”Jag upplever att Spanien idag är vad jag tänker att Sverige var tidigare. Modigt och i framkanten för rättvisa.”, sa skådespelaren Javier Bardem till Dagens ETC.
Det har väl inte undgått någon att Spanien är ”happening” just nu. Och inget är mer emblematiskt för det nya, edgy Spanien, än när VM:s mest lovande stjärna, Lamine Yamal, tog emot en Palestinaflagga från en av de tiotusentals supportrarna som samlats i Kataloniens huvudstad för att fira FC Barcelonas ligaguld.
Ögonblicket har plockats upp av samtliga stora medier i olika filmsnuttar som lagts upp på bland annat Tiktok.
”Jag hoppas att en stor och välrenommerad klubb som Barcelona tar avstånd från dessa uttalanden och gör det otvetydigt klart att det inte finns någon plats för uppvigling eller stöd för terrorism”, skrev Israels försvarsminister Israel Katz på X.
Och Barcelonas huvudtränare Hansi Flick verkade inte heller riktigt helt nöjd med tilltaget.
”Sånt här gillar jag vanligtvis inte. Jag har pratat med honom. Och sa ‘om det är det här du vill så är det ditt beslut’, han är gammal nog, han har fyllt 18 år.”
Huvudpersonen har i dagsläget inte själv uttalat sig om händelsen. Men har förevigat ögonblicket genom att lägga upp en bild på sig själv och flaggan på sin Instagram.
Däremot var inte landets premiärminister Pedro Sánchez sen att rycka in till den unga stjärnans försvar:
”De som tycker att viftandet av en stats flagga är att ‘uppvigla hat’, har antingen tappat förståndet, eller blivit förblindade av sin egen skamlighet. Lamine visade bara den solidaritet med Palestina som miljontals spanjorer känner. Det är bara ännu en anledning att vara stolt över honom.”
Att landets premiärminister rycker in till Lamine Yamals försvar på det viset ska inte ses som en självklarhet i Spanien. I ett land där, precis som i resten av Europa, det blåser högervindar har Pedro Sánchez gjort sig impopulär bland många spanjorer. Bland annat har hans parti PSOE öppnat för att papperslösa migranter i Spanien ska få en laglig väg till uppehållstillstånd. I skrivande stund har 900 000 personer ansökt.
Lamine Yamal själv har talat öppet om sina föräldrars situation under barndomen. Han är son till en mamma från Ekvatorialguinea och en pappa från Marocko. Ungdomen spenderade han i den ökända stadsdelen Rocafonda, utanför Barcelona. Ett socioekonomiskt utsatt område med många nordafrikanska migranter.
I en intervju med El Pais innan dagens match mot Saudiarabien berättar han:
”När man inte har pengar så är det väldigt svårt att låta sitt barn att spela fotboll. Det är svårt att köpa presenter till dem. [...] Men mina föräldrar lyckades ge mig allt det där. Jag spelade fotboll, jag fick presenter. Och det är någonting jag aldrig kommer att kunna återbetala dem för.”
I Rocafonda minns man fortfarande Yamal. Bland stadens murar och jalusier har man upprättat målningar av den unga stjärnan.
Och Lamine Yamal minns också Rocafonda. Om han målar i detta VM så kanske du får se honom göra en fingergest. 304. Rocafondas postnummer, ristat i luften med nio fingrar.
Det är dit han alltid återvänder. Och det är därifrån han kan lyfta blicken mot någonting större.
Text
Kommentarer
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler. Läs reglerna innan du deltar i diskussionen. Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.
Läs mer i samma kategori
Jag tänker på Luis Suárez
Vi minns Ruhrpott
Jag tänker på Marcus Allbäcks grillchips i Porto
Jag tänker på Amedspor
Jag pratar med Pia Sundhage
Jag tänker på när jag skulle förklara Mjällby i Al Jazeera
Jag tänker på Senzo Meyiwa
Jag tänker på Wagatha Christie
Jag tänker på att man borde veta när det är dags att gå hem
Jag tänker på hur jublet hördes hela vägen till tortyrcentrets källare
Jag tänker på Malang Sarr
Jag tänker på vikingar
Jag tänker på ”the mother of all games”
Jag tänker på ”Skånes uruguayare”