Blogg. Johan Ehrenberg.

2020-02-11 20:06
Puffetikett
Dagens ETC

En inställd Twitterdebatt och ETC:s ekosocialism

Det går inte att gräldiskutera med kärnkraftsvänstern på Twitter. Här är istället en artikel med svar på och en fundering kring vad ETC:s ekosocialism är för mig.

Den 6 februari hade jag en lång artikel i Dagens ETC. Jag skrev den efter några Twitter-repliker kring förnybart och kärnkraft där ett antal vänsterdebattörer gick in och försvarade kärnkraften och krävde att den skulle bevaras, ja, satsas på.

Och det är för mig en vansinnig idé att socialister tillsammans med moderater och sverigedemokrater nu ska slåss för förlängd kärnkraft och fortsatt drift av nedlagda verk.

Poängen med en lång text är att det är ett komplicerat ämne med lång historia och många fakta att gå igenom. Tyvärr blev svaret en ny Twittertråd där Per Björklund diskuterar inte det jag skriver och tycker, utan vad han tycker att jag tycker. Det här är en gammal vänstertradition som envist följt rörelserna sedan alltid (Björklund är ledarskribent på Flamman och förläggare på Verbal förlag) men bakom finns ofta en seriös motsättning som mår bra av att redas ut.

Så denna artikel har två delar.

Först repriserar jag Björklunds Twitterflöde och svarar kort (utan att tro att det leder diskussionen framåt).

Sedan lägger jag till en mer samlad text om ekosocialism, klimatet och staten eftersom jag hävdar att vänsterförsvaret av kärnkraft handlar om en mycket förvirrad syn på just det. 

1. Twitter är konsten att diskutera något annat.

Alla har hört talas om begreppet ”Twittertroll”. Oftast högerextrema människor och många fejkkonton där det enda man gör är att ljuga om en människas avsikt eller åsikt och blanda in något helt annat i flödet.

Det där sysslar naturligtvis inte seriösa socialister med, många lägger tvärtom ner mycket möda på att försöka svara och diskutera sakligt. Men själva formen lockar till ständiga missförstånd och felaktigheter. Det är som att skriva artiklar som bara är ingresser. Poängsökeri, inte innehåll.

Så vad skriver Björklund på Twitter om den långa texten vars argument alltså är att vi inte behöver kärnkraft och att huvudorsaken är att den är onödigt dyr att driva, bygga och att vi genom att subventionera den faktiskt bromsar den förnybara omställningen?

”Argumentet att kärnkraftsförespråkare borde crowdfunda nya småskaliga reaktorer om de tror så mycket på nya teknologi säger rätt mycket. Det här handlar i grunden om en ideologisk tro på småskalighet, kooperativ och decentraliserad elproduktion som ska slå sönder oligopolen.

Och jag tycker att det är en fantastisk fin vision som borde vara tilltalande för alla demokratiska socialister. Men jag är tyvärr övertygad om att det kommer att krävas mycket mer av storskalighet och statliga ingrepp på marknaden för att klara den akuta klimatomställningen.

Crowfunding-argumentet i sig är så klart bara fånigt."Om Johan Ehrenberg tror så mycket på elbilar, varför crowdfundar han inte bara en elbilsfabrik? Ska klimatomställningen bara bygga på lösningar som kan crowdfundas?”

Svar: Crowdfunding är politik. Jag crowdfundar nu framgångsrikt till sex klimatpositiva hyreshus och har hittills fått upp fyra MW solceller bara genom crowdfunding. Det är mer än någon kärnkraftsvän. Orsaken är att jag ser crowdfunding som en politisk uppgift för att skapa förändring. Göra, inte prata. Vill man ändra politiken måsta man agera konkret, visa att det går. Poängen är inte småskalighet i sig, poängen är att få rörelsekraft att påverka den offentliga makten. Precis som arbetarrörelsen skapade försäkringsbolag, folkets hus, tidningar, bostäder och andra rörelser och företag på 1930-talet. Att jag inte crowdfundat en elbil är för att det redan var gjort. Först av Tesla. Sedan senast av Sono.

”Småskalighetsvurmen är också svår att förena med det faktum att vindkraftens snabba expansion idag bygger på massiva investeringar från institutionella investerare i storskaliga vindkraftsparker. Framtiden är enorma vindkraftsparker till havs, inte vindsnurror hemma på gården.”

Svar: Det är jag och mina vänner som monterat de små vindsnurrorna och visat att de inte fungerar i verkligheten. Det är också vi som stöder storskalig vindkraft till havs sedan länge. Det är den enda nya elproduktionen idag som är lika billig och ren som solceller.

”Eller ta vattenkraften, som Ehrenberg själv lyfter fram som nödvändig för att lagra energi från vindkraft idag. Vi har tusentals små vattenkraftverk i Sverige men det är de storskaliga dammarna som reglerar elproduktionen och gör norra Sverige särskilt lämpat för vindkraft.”

Svar. Vi behöver inte smålager i Sverige. Men i andra länder är just små lokala lager oerhört viktiga för att öka det förnybara. Oftast inte vattenkraft (dyrt att bygga), utan troligare saltlager, batterilager eller vätgaslager.

”Att utnämna vindkraftskooperativen till hjältar men inte nämna den avgörande roll som stater spelat – i Danmark, Tyskland, Kina, Japan t.ex. – för att utveckla sol- och vindkraft de senaste decennierna är ett utslag av samma ideologiskt färgade selektiva historieskrivning.”

Svar: Nu är det tvärtom. Först har vindkraftskooperativ tagit strider och finansierat sina möllor, sedan har politiken ändrats och tillslut har de stora investerarna kommit. Det de små gjorde var att starta en process som tillslut ändrade politiken. Genom att göra. Inte genom att prata.

”Man kan beundra Johan Ehrenberg för att han håller fast vid sina principer. De flesta röda och gröna röster som förespråkar kärnkraft gör det ju av pragmatiska skäl, ofta efter svår omprövning av tidigare ideologiskt grundade positioner som blivit allt svårare att försvara.

Vi tror helt enkelt att vi kommer att behöva alla koldioxidsnåla energislag för att ställa om energiförsörjningen snabbt nog för att undvika en klimatkatastrof. Det är kärnkraftsmotståndare som väljer att istället ställa dem mot varandra med ofta ganska krystade argument.

Att påstå att kärnkraft och förnyelsebar energi utesluter varandra på något sätt är helt enkelt bisarrt. Så här ser världens samlade elproduktion ut. Att ersätta fossila bränslen på några decennier är svårt nog utan att vi ska begränsa oss till ett alternativ.”

Svar: Här använder Per ett gammalt diagram. Men även om vind och sol blivit billigast och ökar mest så är den fossila dominansen fortfarande 67 procent (källa: IEA). Men eftersom nuvarande kärnkraft måste bort av ålderskäl inom tio eller som mest 20 år (enligt samma IEA) så är frågan hur vi snabbast ersätter den. Och då är sol snabbast av allt, vind därefter och geoenergi långsammare. Världen måste dubbla solcellerna vartannat år om vi ska hinna få bort fossilt inom dessa tio år. Globalt är kärnkraften då ointressant.

Men nu handlade artikeln om Sverige och kärnkraft. Och här finns det ingen som kan hävda att de tre storbolagen som ägt kärnkraft också därför vägrat satsa på förnybart i Sverige. Orsaken är att elpriset sjunker med förnybart och krossar kärnkraftens vinster. Att utländska investerare därför idag dominerar vindkraft i Sverige beror på att Vattenfall med flera försökt bromsa förnybart och nu ser affären hotad genom senfärdighet. Hade de släppt kärnkraften för tio år sedan hade omställningen varit klar idag.

”Andra märkligheter i texten är att Ehrenberg håller kärnkraften ansvarig för den chock mot Japans energisystem som den abrupta nedstängningen av oskadade och säkra reaktorer efter jordbävningen och tsunamin 2011 orsakade.”

Och detta nämner han naturligtvis inte alls: Japan bygger 22 nya kolkraftverk.

Japan satsar på kolkraft. Landet planerar att bygga 22 nya kolkraftverk de fem kommande åren. Tillsammans kommer de släppa ut lika mycket som varenda såld bil som säljs under ett år i USA, skriver expressen.se.

Jag tror ordet 'kognitiv dissonans' är det vi söker här. Jag har själv upplevt det många gånger när jag försökt försvara Japans och Tysklands avvecklingsbeslut. Till slut höll det inte längre.”

 

Svar: Kärnkraftsvänner diskuterar kärnkraft som en teknik, inte som vad det faktiskt är. Politik. När Japans kärnkraft snabbstoppades skadades hela samhället eftersom man byggt ett beroende av just kärnkraft. En stor olycka i Sverige skulle skapa samma sak. En olycka påverkar nämligen allt i samhället, det blir politiskt och ekonomiskt omöjligt att inte bromsa den akut och kärnkraftsbolagen har fortfarande bara lyckats få igång några få verk idag. Kärnkraftens unika nackdel är att olyckor lamslår samhällen och skapar därmed osäkra energisystem.

Japans politiska elit och de stora företagen har hela tiden velat storsatsa på mer kärnkraft. Men motståndet har varit för starkt. Samma energibolag satsar på kol och gas, då förnybart slår sönder affärsmodellerna. Men liksom i Tyskland är det enda som kan stoppa kolet att förnybart får så stark fart så att vinsterna hotas då elpriserna sjunker för hushåll. Hade kärnkraften nystartats skulle förnybart även här bromsats ännu mer. 

(För övrigt var det över 40 kolkraftverk som skulle byggas men hälftenstoppades då det var olönsamt. Hur många det verkligen blir får vi se.)

Så här såg elproduktionen i Japan ut förra året. Det stora som hänt är mer förnybart men framförallt mindre elproduktion genom mindre slöseri i samhället.

”Vi behöver förnyelsebar energi, i massiv skala. Men vi måste vara beredda att diskutera varje energislags begränsningar och de problem och merkostnader som uppstår vid snabb utbyggnad i avsaknad av ordentlig planering och helhetssyn.

(Sedan länk till artikel om att storskaliga solcellsparker inte bör byggas då elnätet inte är utbyggt.)

Att vindkraften byggs ut i rekordtakt betyder inte att den kan fortsätta expandera i samma takt i oändlighet. Tyskland är ett tydligt exempel där industrin nu kräver 'förenklade tillståndsprocesser' för att övervinna växande lokalt motstånd.”

Svar: Nätutbyggnad behövs hela tiden men vem är emot det? När Ringhals stängs finns där anslutningsnät för många vindkraftverk och solcellsparker. Och att vindkraftsindustrin vill ha tolkningsrätt mot miljörörelser är inget okänt. Men vad har det med saken att göra? Havet är stort och det finns gott om plats för solel på land utan att störa någon. Vi måste inte tokbygga vindkraft överallt eller dämma upp älvar. Alternativen finns ju.

”En dag får vi kanske se småskalighetsvurmaren Ehrenberg ställa sig på statens och storbolagens sida mot de som vill skydda orörd natur mot enorma vindkraftsparker. Det är svåra avvägningar, men de måste göras. Urangruvor, vindkraftsparker, stora dammar – alla har sina problem.

Det finns ett mönster i hur 100%-förnybart-grenen av miljörörelsen argumenterar idag. Det land som snabbast bygger ut just nu lyfts fram som föredöme. När utbyggnaden bromsar in eller stöter på hinder – tekniska, ekonomiska, politiska–- så börjar man prata om något annat land.

Risken med en sådan selektiv verklighetsbeskrivning är att vi lurar oss själva att allt går som på räls och förminskar de utmaningar som finns. Världens energiomställning är en för viktig uppgift för att baseras på sådana förenklingar. De ideologiska skygglapparna måste av.”

Svar: Det är lite magstarkt att anklaga mig (som tillsammans med Sten Ljunggren sedan mitten av 90-talet visat de enorma ekonomiska offentliga resurserna vi har för omställning) för att inte inse investeringsbehovet. Först på senare år har V vågat bryta med statsskuldsmyten som stoppat offentlig investeringspolitik. Bland de första att argumentera för gigantiska offentliga investeringar i sol, vind och elektrifiering av trafiken var undertecknad. 

När ett land storsatsat på sol så har jag berättat det. Spanien till exempel. Men när samma land tokbromsar berättar jag det. Poängen är att det är politiska beslut som stoppat sol och vind i olika länder. Inte teknik eller ekonomi. 

Vissa saker måste vara massiva och gemensamma. Andra saker fungerar mycket bättre om de är småskaliga. Ekojordbruk till exempel. Solceller på alla tak och parkeringsplatser ger bättre resultat än jätteparker. Solceller på trottoarer är smartare än vindsnurror i stan. Villatomter med kolinlagring är effektivare och lagrar mer än CCS i norska havet. Och så vidare. Det är enkelt att räkna på.

Problemet med kärnkaftsvänstern är att den istället lagt sin kraft på att rädda subventioner och skattestöd till en förlegad kärnkraft.

Så, tio Twitterargument och motargument.

Blev du klarare av det? 

Nej, jag tror inte sådan diskussion faktiskt för något framåt, i min långa artikel försökte jag istället diskutera det enda verkliga argumentet som kommer få bort kärnkraften. Solel är billigare och renare och snabbare att få upp för alla. Det enda kärnkraftsförespråkarna kan lyckas med är att med väldigt obehagliga politiska krafter försena omställningen. 

Men vi har inte närmat oss den egentliga frågan.

Vad är ekosocialism egentligen och varför har kärnkraftsvänstern hamnat så konstigt?

2. Ekosocialism och människans medvetna befrielse

Jag har, som många, med åren ändrat åsikter. Jag är idag mycket mer medveten om djurindustrins vanvett, jag är mer positiv till en läkarkunskap som diskuterar holistiskt (alltså tittar på hela människan och orsaken till sjukdom, inte bara botar sjukdom). Jag är betydligt mer tveksam till hur de politiska partierna organiseras och har allt större respekt för ”flummiga” idéer om mikrobakterier och annat som visat sig vara sant. Ja. träd kan kommunicera. Och ja, du mår bra av att odla själv och du blir friskare av att dansa.

Jag har aldrig varit stalinist eller maoist, jag har politiskt alltid trott att demokratin har ett egenvärde som är större än något partis eller ledares ”klokhet”.

Jag är övertygad att ett nytt samhälle bara kan födas genom individernas medvetna övertygelse och beslut, inte genom något kollektivt mirakel av medvetande som bara finns ur det sociala livet. Alla kollektiv bör bestå av medvetna individer som väljer det. Förändring kommer inte av politiska slagord, det kommer av vad individerna faktiskt gör.

Men det jag aldrig ändrat syn på, är staten. Alltså statens roll i ett borgerligt styrt samhälle, jag hävdar fortfarande att Blå tågets beskrivning av staten och kapitalet är en fantastisk sann sammanfattning i en enda låt.

När man som socialist i ett samhälle som vårt argumenterar för ”gemensamt ägande” eller ”statliga bolag” så måste man vara väldigt medveten om att staten och kapitalet samtidigt sitter i samma båt. Ett statligt flygbolag är inte en progressiv sak, ett statligt oljebolag eller raffinaderi är en klimatförstörare och inget radikalt. Statlig tv blir inte automatiskt neutral eller radikal, statliga energibolag är inte annorlunda än de privata förstörarna. Det är nämligen skillnad på att äga infrastruktur jämfört med att äga vinstmaximerad produktion.

Det som skiljer statliga från privata storbolag är ägandet som ger ett litet utrymme för politiska rörelser att vrida utvecklingen snabbare. Det är lättare politiskt att få kommunala byggbolag att bygga rätt än det är att få de privata fastighetsjättarna att välja det.

Men det krävs enorma rörelser för att göra det, det räcker inte att rösta i val och hoppas ”de ska göra rätt” eftersom det som styr samhället inte är rösterna vi lagt utan det som styr är samarbetet mellan kapital och stat.

Det är därför vi i Sverige har bromsat förnybar ren energi i årtionden.

Det är därför vi har ett så dåligt jordbruk och ännu sämre skogsbruk.

Det är därför vår trafikpolitik varit motorföretagens och inte järnvägens.

Det är därför vi idag är på väg in i en återvändsgränd i klimatpolitiken där vi ser ett samarbete mellan fossilindustrin och bioenergiindustrin som kommer innebära att Sverige ökar utsläppen i många under påståendet att det är grönt och klimatneutralt. Vi förlänger utsläppen för att gynna skadlig produktion (fast argumentet är förstås sysselsättning).

Staten är inte en god kraft.

Staten är en apparat som används av de som har makt att använda den.

På 80-talet förlorade arbetarrörelse (och alla andra rörelser) bit för bit inflytandet över hur staten agerade ekonomiskt, de motkrafter som stod mot storföretagen blev passiva och svaga (framför allt facken) och det som kallas nyliberalism är egentligen en enda lång historia om ett befriat kapital som befriats av sin stat. Och som vill ha mer och mer. För vad skulle det särintresset annars vilja?

Finns det då en möjlighet att rädda klimatet med en sådan övermakt av stat och kapital där den senare faktiskt tjänar på att det inte sker?

Fortfarande, efter tio års kamp från solcellsentusiaster så bekämpas utbyggnaden av statens elregler och de stora energibolagens motstånd.

Fortfarande, trots att alla vet att vi måste, vägrar vi ställa om matproduktionen till hållbar. Fortfarande bygger vi i förstörande material. 

Ja, det är klart det går.

Men bara genom miljoner individers medvetna agerande, inte genom en uppenbarelse av klokhet hos de som administrerar stat eller kommuner. För det är ju inte klokhet vi saknar. Inte kunskap om vad som måste göras.

Det är aktiviteten som är för svag.

Ekosocialisters uppgift är att visa de ekonomiska fördelarna med omställning, räkna ut hur rent allt kan bli, visa de offentliga investeringarnas möjligheter och kräva de lagar som hindrar storföretagens utsläpp här och nu. Förbud av förstörelse.

Men det där betyder inget om man inte samtidigt gör.

Man kan inte hindra nedtagning av svensk urskog om man inte klättrar upp i träden för att stoppa det.

Man kan inte minska flygandet genom att flyga.

Man kan inte få bort smutsig energi om man inte sätter upp den rena. 

Först i liten skala, sedan i större, sedan i gemensam då politiken förändrats och kapitalet måste acceptera att kostnaden för förstörande energi är högre än kostnaden för ren. Vinsten blir lägre men tillslut handlar det om att behålla sin makt eller försvinna. Alltså sätter de stora energibolagen nu upp både sol och vind, fast ännu alldeles för lite. Men de kommer sluta den dag landets medborgare inte fortsätter pressa in ännu mer egen energi. 

Det stora knepet är att organisera det lilla till det stora, ingen rörelse på jorden har klarat det fullt ut, möjligen har feminismen gjort mest nytta, följd av medborgarrättsrörelser. Och visst var facken starka innan de blev odemokratiska apparater. Och visst stoppade antikärnkraftsrörelsen nästan den tokiga utbyggnad staten och kapitalet ville göra. Nästan.

Som ekosocialist tänker jag bara på detta. Hur gör vi görandet, alltså att gemensamt bygga, till något ännu större. För det enda som kan stoppa klimathotet är en snabb omställning och den kan bara komma genom att miljoner människor kräver den och gör den.

Det privata är politiskt på riktigt.

Så vad är det kärnkraftsvänstern inte förstått?

Jag tror det är detta enkla.

De ser politik som något politiker ska göra, som något experter och tekniker kan lösa och där medborgarnas uppgift är att rösta så staten gör de förnuftiga investeringarna för att rädda klimatet.

De fnyser åt småskaligt då de inte ser att politik är individers gemensamma agerande, inte tyckanden utan göranden.

De tror att kärnkraft är en neutral fråga om energi, de förstår inte att det handlar om makt och maktlöshet.

Självklart kan vi aldrig få en klimatrörelse som är stark nog att tvinga statsapparaten att begränsa kapitalets frihet genom att den slåss för statligt subventionerad kärnkraft..

Lyckligtvis slipper vi nu det.

För inte ens Sverigedemokraterna kan driva kärnkraften vidare när solel kostar hälften så mycket för användarna.

Johan Ehrenberg
Johan Ehrenberg 

Grundade ETC 1976. Svarar gärna på frågor och skriver mest om ekonomi och politik. Och solceller. Men det är ju politik det med.

Mejl johan@etc.se

Twitter @JohanEhrenberg