Hon svarar inte på sifferfrågor (som hon kallar “quizfrågor”) och tycks bli irriterad av att ställas till svar.

S har inte startat en vänstervåg. De har dragits med i en högervind.

Jag ser alla plagg, alla prylar. Och så människorna. Hetsen, svetten.

Ulf Kristersson påstår att han vill att ena landet. Men hans lösning verkar vara att alla måste hålla med honom.

Strunta i att hämta ungarna på förskolan, sluta städa och börja spela tv-spel.

Rädda planeten utan förändring? Det är ett kanonerbjudande.

Tragedin som är tåglandet Sverige rullar vidare. Ja, inte tågen alltså, de rullar inte alls.

Ulf lurar ingen. Han är inte den nya mitten. Om något är han nya Jimmie Åkesson.

Kanske är det Gen Z som fattat grejen och alla andra som gör fel?

Förslagen har enat människor, men det är inte Ulf Kristerssons förtjänst. Det är motståndarnas.

Tiden för vaksamhet är redan förbi. Nu är det tid för handling.

Svenska turistföreningen bjuder in till klimattoppmöte vid Kebnekaise.

Politikerna tycks vilja få oss att tro att järnvägen är ett hopplöst fall, omöjlig att rädda.

Det är förstås en bekväm världsbild. Jag förstår att folk köper den.

Jag tror att folk vill ha något annat än Timbros tokigheter och inövade oneliners i tv-debatter. Typ riktig politik.

”För varje svensk finns 50 kvadratmeter parkeringsyta. Den genomsnittliga boarean per person är 42”

Vår tid kan sammanfattas i två ord: pengar och individualism.

För mig var internet räddningen, för där fanns folk som var som jag.

”Skolan har så många problem att politiker tycks ha gett upp hoppet om den.”

”I stället för att gå samman och hjälpas åt står vi längre ifrån varandra än någonsin – och skäller på klimataktivisterna i stället för politikerna.”