Det var under ett möte där pensionärer uttryckte missnöje med sina sänkta pensioner som Emmanuel Macron läxade upp dem med en anekdot om den femte republikens första president, Charles de Gaulle. Dennes barnbarn hade sagt att de fick komma till farfar med vilka problem som helst – bara de inte klagade. Fransmän borde sluta gnälla och ”själva se till att landet tjänar in pengar att fördela”, menade president Macron. Uttalandet gjorde många fransmän upprörda och sågs som ännu ett exempel på hans arrogans. Listan på liknande uttalanden är nämligen lång.

När en arbetslös trädgårdsmästare konfronterade Macron om sina svårigheter att hitta jobb (arbetslösheten låg på drygt nio procent) replikerade presidenten: ”Jag behöver bara korsa gatan för att hitta ett jobb åt dig.”

När en högstadiegrabb som protesterade mot regeringens skolreformer kallade honom ”Manu”, som många Emmanuel kallas familjärt, fick han höra att det var ”Monsieur le président” som gällde och att han borde vänta med att opponera sig tills han hade ”skaffat sig ett slutbetyg”. 

Sedan, när hundratusentals fransmän i månader protesterade mot liberaliseringen av arbetsmarknaden och slopandet av hundratusentals jobb inom den offentliga sektorn, avfärdade Emmanuel Macron dem som ”latmaskar”. 

Reformiver bakom protesterna 

Presidentens och premiärministern Édouard Philippes reformiver har legat bakom fransmännens klagan. Utan att vika en tum för protester och strejker har regeringen drivit igenom reformer som flera regeringar före dem har försökt sig på – men som har stoppats av folkliga protester. Järnvägen, skolan, arbetsmarknaden – president Chirac, Sarkozy och Hollande. 

Det är en vanlig strategi att fatta impopulära beslut i början av en mandatperiod och Macron har inte sparat på krutet. Han, som kritiserat sina föregångare för lamhet, fick blodad tand när strategin tycktes gå hem. 

I somras uppdagades att hans säkerhetsrådgivare och livvakt Alexandre Benalla hade varit ute på Paris gator under gatuprotesterna den 1 maj – iförd kravallpolisutrustning trots att han inte är polis. Han filmades då han personligen pucklade på demonstranter. Macron, som kände till händelsen sedan innan, erkände det inte ens som en skandal utan höll sig undan. När en journalist pressade honom om missnöjet med hans frånvaro svarade Emmanuel Macron: ”De får väl komma och leta efter mig”. I december, efter månader av gula västar-protester, satte dagstidningen Libérations chefredaktör Laurent Joffrin följande rubrik på en ledare: ”... och nu kommer de!”

Macron kallas ”de rikas president”. Han började sin mandatperiod med att slopa förmögenhetsskatten för de allra rikaste – alla med egendom, värdepapper eller sparpengar till ett värde på mer än 1,3 miljoner euro – ungefär 13 miljoner svenska kronor.

Fattiga betalar omställningen

Till årsskiftet 2018–2019 var dags för nästa kontroversiella reform: skattereformen. Bland annat skulle Frankrike bli klimatsmart genom att drivmedelsskatterna höjdes.  

Tankesmedjan Politique Public analyserade skatterna och presenterade resultatet i Financial Times. Graferna visade att Frankrikes fattigaste femtedel av befolkningen förlorade stort medan en procent i toppen var de stora vinnarna på reformen. Med andra ord: de arbetslösa, de gamla och de arbetande fattiga skulle betala för omställningen. Och vad gällde just drivmedlen: de som bodde utanför storstäderna och var i behov av bilen.

Vid det laget gick missnöjet nästan att ta på i Frankrike. Överallt var det någon som protesterade och de gula västarna dök upp på landsvägarna månader innan de blev kända för internationell press. Emmanuel Macron fortsatte avfärda dem genom att kalla dem ”våldsverkare” och ”extremister”. 

Gula västarna enade mot politiker

När de gula västarna blev världsberömda i november 2018 var det främst bilder av våldsamma protester som kablades ut till en oförstående omvärld. Gula västar som uttryckte sig homofobt och rasistiskt filmades och gav bilden av en klimatskeptisk alternativhöger som gjorde aggressiv revolt. 

Men den löst sammansatta rörelsen bekände ingen politisk färg – det var olika grupper med en gemensam fiende: den politik som på olika sätt gjorde att de hade svårt att klara sig till månadens slut. Och med ett individfokus på presidenten:

– Han krossar våra liv och hånar oss under tiden, säger gula väst-demonstranten Michel Bérneald till Dagens ETC under en av protestatkionerna.

I en video som blivit viral hörs presidenten säga: ”Frankrikes problem är att vi slösar våra tillgångar på sociala bidrag”.

Folk blev vansinniga. Protesterna ökade i intensitet och
trots bilderna av våldet uttryckte nu drygt 70 procent av fransmännen sympati med rörelsen – som till största del är fredlig. Samtidigt rasade presidentens förtroendesiffror. Krisen var ett faktum. Politiska kommentatorer antydde att Emmanuel Macron eller Édouard Philippe skulle behöva avgå.

Det var i det läget Emmanuel Macron i ett tv-sänt tal till nationen bad ”de han hade sårat” om ursäkt. Han lovade att han inte skulle höja drivmedelsskatten, att minimilönen skulle höjas och att han från och med nu skulle erkänna folks svårigheter.

”Det är för sent, Manu”, skanderade demonstranter helgen efter.