Analys: Varför är vi så rädda för unga tjejer ur arbetarklassen?

De feministiska rörelserna har alltid varit bra på slogans, smarta one-liners som riktar strålkastarljuset mot områden och frågor där kampen behöver föras. Som ”Girls just wanna have fun-damental rights” – en modifiering av Cyndi Laupers gamla 80-talsdänga som pekar mot den kanske mest grundläggande av feministiska frågor, den om lika rättigheter. Det är roligt och fyndigt och en Google-sökning visar att här knappast råder brist på feministisk merch. Men för en grupp tjejer är det inte en snärtig replik på en t-shirt, det är en förhoppning som fortfarande väntar på att uppfyllas.

Varje år tas drygt 350 tonårs­tjejer in på så kallade särskilda ungdomshem, och fråntas därmed en rad rättigheter. De placeras mot sin vilja, de kroppsvisiteras, alla dörrar är låsta och deras tillvaro styrs av en omfattande uppsättning regler som skapar känslor av total maktlöshet. Kontakten med familj och vänner begränsas kraftigt och om de upplevs som våldsamma kan de placeras i särskilda isoleringsceller. Det motiveras av att de anses ha omfattande psykosociala problem och att inlåsningen ska skydda dem från ett liv på rymmen i olämpligt sällskap.