Ulrika Lindahl: Ny, ung och orädd – men inte ett vägval

Nyamko Sabuni öppnade för att Liberalerna skulle samarbeta med SD. Hennes linje vann efter uppslitande interna debatter, där nuvarande klimat- och miljöminister (och länge favorittippad i partiledardiskussionerna) Romina Pourmokhtari iklädde sig en tröja med texten: Göm en flykting – blir det olagligt göm två, som en tydlig markering mot SD. 

Det här är bara tre år sedan men känns som en evighet i den politiska historien. Liberalerna är nu redan inne på sitt andra partiledarval sedan dess och Pourmokhtari har stoppat ned tröjan långt ner i någon byrålåda och förhandlar klimatpolitik på daglig basis med SD. 

Sabuni avgick sedan, bara månader före senaste valet. Beslutet att öppna för SD var taget men inte accepterat. Partiet lyckades inte enas. När Sabuni avslöjades med att säga att hon skulle fly till Norge om det blev krig, torkade den sista droppen ut i en redan sinande förtroendebägare. 

Johan Pehrson tog över, tog några glas med SD:s Henrik Vinge vid en brasa på Tidö slott och fullföljde SD-resan. Ett avtal undertecknades med många segrar för SD och några pyttesmå liberala spår. Under regeringstiden har L fått tugga i sig svårsmälta anonyma vittnen, visitationzoner och utredningar om tiggeriförbud. Det har sköljts ned med en utlovad helrenovering av friskolan som det än så länge inte blivit så mycket verklighet av. 

Samtidigt har kritiken fortsatt att rasa. Både i och utanför partiet. L är en dörrmatta för SD. Även opinionssiffrorna har fortsatt att rasa och verkar nu ha parkerat under tre procent. Johan Pehrson vill inte mer. Han tycker att han har gjort sin plikt och lämnar över till någon annan att försöka rädda ett sjunkande skepp. Och det har inte varit lätt. 

Att det nu är Simona Mohamsson som presenteras, bara dagar innan själva valet ska göras, skulle kunna tolkas som en markering mot SD. Jimmie Åkesson väljer i alla fall att kommentera det med att enighet är viktigt för Sverige. Mohamsson har en historia av att ha markerat mot SD och liberala anpassningar till SD-politik som förslag på slöjförbud och tillfälliga uppehållstillstånd. De starkaste SD-kritikerna i partiet kan välja att jubla. Det kan göra att några partimedlemmar väljer att stanna kvar, hela vägen fram till valet. 

Men sanningen nu är att det inte längre handlar om vägval. Simona Mohamsson kommer att ha en enda uppgift, att rädda Liberalerna. Och det samtidigt som Liberalerna sitter fast i ett avtal som gör att de fortsätter att vara en dörrmatta åt SD. Någon ny liberal politik i Tidöregeringen kommer vi inte att se skymten av. Oavsett vad Simona Mohamsson känner innerst inne.